fredag 15 september 2017

Det är bra nu på en stund Asta

Anneli Lodéns foto.

Nu jävlar är det shoppingförbud för denna här.
Jag har banne mej inte gjort annat sedan jag drog iväg på resan för tre veckor sedan än att valla det där kreditkortet som om jag var miljonärska eller som om det inte fanns någon morgondag.
Köpte mej en hel del fin-smink i taxfree'n.
Unnade mej en klocka från Pilgrim på flyget hem. Köpte höstskor. Gjorde fransar.
Den senaste veckan har jag köpt en jumpsuit (till! hur många behöver man?!) från Monki, en plastkjol från Lindex (nån sån hade jag förvisso inte innan, inget ens i närheten... bortsett från just mina plastpåsar då) och ett broderi från... ja, från nån handarbetsfirma på nätet.
Nu får det vara bra på ett tag. Det finns en väldigt massa jag villhöver men absolut ingenting som jag behöver.

Jag har lite lätt att dras iväg i shopping. Handlar sällan för tusentals kronor på en dag, men kan... som nu... sprida ut det på en vecka, på samma lön utan problem.
Jag skyller på min missbrukargen lite slarvigt så där men faktiskt så tror jag att vissa människor går igång mer... blir beroende av kickarna... som ett nytt plagg eller pryl kan ge.
Det här med att shoppa eller för all del försöka låta bli att shoppa känns ungefär som att försöka sluta med socker eller följa nån diet. Det går bra ett par dagar, kanske nån vecka... sen börjar det suga i tarmen och jag inbillar mej att jag är så förskräckligt deprimerad att jag bara mååååste få handla just det där.
Jag har så lätt att inspireras av likasinnade och som ett barn gnälla inför mej själv "Men hon köper ju!"
Jag vet inte hur många gånger jag sagt att jag ska ha ett shoppingfritt kvartal men misslyckats på typ fjärde dagen.

Denna gången sätter jag inte upp nåt förbud eller nån tidsgräns utan i första hand försöker jag tala förstånd med mej själv. Det är bra nu på en stund Asta, det är vi överens om eller hur?
Vi får se hur det går.
Innan jag åkte till Grekland lovade jag maken (med fingrarna i kors bakom ryggen) att jag inte skulle propsa på utlandsresa nästa år. Att pengarna skall läggas på huset.
Nu har jag hittat ett kryphål å vi får väl se hur långt det tar mej.
Av vanliga lönen och att skatteåterbäringen skall det bara sparas till huset.
Men jag tänker öppna ett konto och där sätta in min övertid. Här ska raggas kvalnätter! För dom pengarna ska jag resa, vad tror ni... tar det ett år eller tio år?

Puss/ Asta

2 kommentarer:

  1. *ler* Hoppas att du kommer iväg på en resa redan nästa år! Jag har ju inte den däringa shoppinggenen och ändå är det tight med pengar alltsomoftast. Men så blir det kanske när man försörjer tre hushåll? Hoppas att du får en fin helg! Kram

    SvaraRadera
  2. Tänk du kunde lagt nytt tak på garaget eller målat staketet för de pengarna. Hg håller med sin make.

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare