onsdag 2 augusti 2017

Kvinnlig festival.



Emma Knyckare kom med förslaget om en festival bara för kvinnor efter ytterligare en festivalsommar av tafsande män. Jag tyckte det var en utmärkt idé.
Till min förtjusning så verkar det som att min stad... lilla Falkenberg... tänker anordna den och jag känner en ofantlig stolthet över det.
Kommunen VET att de kommer få kritik, men de vågar gå i bräschen för nytänkande och DET är fantastiskt!
Jag tänker mej att jag ska gå ihop med mina döttrar, kanske några andra coola katter med och jag hoppas på uppslutning av stora kvinnliga artister.
Så häftigt det vore.

Men oj oj oj vad det blir ängsligt i leden bland vita kränkta män på nätet.
Vissa kör diskrimineringskortet och ynkar över att inte de är inbjudna.
Andra lägger till rasistkortet och hävdar förmätet att de inte vill bli nekade något för att muslimerna har taskig kvinnosyn.
Men tjena Helge.

Vi pratar om EN festival. ETT tillfälle.
Måste varenda människa inkluderas i varje händelse för att det inte skall vara diskriminering?
Jag vet inte hur det är med er, men jag har varit på en massa tjejfester dit män inte är bjudna.
Jag har även haft mage att bjuda över två eller flera vänner på middag utan att samtidigt gå ut med en inbjudan till resterande kommuninvånare.
Jag har hållit barnkalas dit vuxna inte fått komma och inte en enda gång har jag blivit anmäld för diskriminering.
Ren tur må hända?

VAD? Vad är det som är så farligt med att kvinnor får en kväll eller en helg för sej själva?
Där kvinnor, säkert med lika många anledningar som individer, kan uppskatta att få vistas.
Är det verkligen nåt att gråta över?
Män har herrklubbar, herrmiddagar, porrklubbar som de går till.
Män breder ut sej, brölar, skämmer ut sej, är våldsamma, hotfulla och sexistiska på publika evenemang typ fotboll vilket gör att många kvinnor och barnfamiljer väljer att avstå.
Män tar så in i helvete mycket plats överallt och jämt å ständigt, men lipar på nätet över ett tillfälle.

Och kan vi inte en gång för alla sluta låtsas som att tafsandet, limmandet, trakasserandet handlar om nån slags "utländsk kultur."
Ni svenska män skall på intet sätt känna mindervärdeskomplex i denna gren!
Jag har blivit klämd på, avklädd med blicken av, tilltalad olämpligt, tvångskysst, tafsad på, förföljd av, fått dicpicks av, trycks emot män av olika nationaliteter men företrädesvis svenska män eftersom de är i majoritet här.
Mina döttrar å väninnor vittnar om samma sak.
"Nej!" säger svenska kränkta män.
Alltså, ursäkta min franska men vad FAN vet ni om det???

Puss/ Asta

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare