"Tänk dej att din man har skrivit ett brev till dig, ett brev som bara får öppnas efter hans död. Föreställ dig att brevet innehåller hans mörkaste hemlighet. En hemlighet som kan rasera inte bara det liv ni har byggt tillsammans, utan också andras. Tänk dig att du hittar det där brevet när din man fortfarande lever."
Öppnas i händelse av min död är en roman som legat på New York Times bästsäljarlista i över 50 veckor. Jag har läst idel rosande recensioner.
Författaren Liane Moriarty är från Australien och detta är hennes genombrottsroman.
Romanen handlar om Cecilia som är lyckligt gift med den brevskrivande John-Paul. Ja tills hon öppnar brevet då...
Den handlar även om två andra kvinnor, Rachel och Tess, och om människorna kring dem i en intrig som vävs samman.
Jag har läst ett par böcker av australienska författare innan som lämnat samma känsla hos mej som denna roman gör.
Romanens karaktärer som skall vara nutid känns för mej som svensk läsare gammaldags. Könsroller är okritiskt förlegade, kvinnor duktiga och flitiga som familjens projektledare och männen som barnkramande men med lynnigt humör "vilka män har inte det."
Läsarna antas hålla med och känna igen sej. Förstå hur duktig "Duktiga Cecilia" är. Tillfälligt sex beskrivs som lösaktigt, pappor som vaktar över sin sjuttonårings sexualitet som något naturligt och fint. Tjocka människor är per automatik oattraktiva, ömkansvärda och ointressanta. En tjockis som går ner i vikt plötsligt snygg och någon att räkna med.
Dessutom räknade jag ut hur allting hängde ihop och vad som skulle hända efter typ en tredjedel av boken.
Men visst, den var lättläst, underhållande för stunden och precis vad man orkar med vid magsjuka.
Sista kapitlet var ett intressant grepp, det får jag ge den.
Betyg: Stark 2:a Knappt godkänd.
Puss/ Asta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare