lördag 23 juli 2016

Orkar inte höra min egen röst



Jag formulerar ofta mina inlägg i huvudet medan jag gör annat så när jag väl sätter mej ner och ska skriva så går det ganska fort. Stommen och en å annan slagfärdig punchline har jag redan funderat ut.


Idag hade jag tänkt skriva om den tragiska händelsen i München igår när en artonåring sköt ihjäl nio människor och skadade många fler.
Jag hade flera ingångar till det där inlägget.
Jag hade tänkt skriva om hur väldigt många människor verkar ha så svårt att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Att det är oerhört tragiskt att sådant här sker, hur jag lider med de drabbade och deras anhöriga och vilken skräck det sår i ett samhälle. Men oxå att det är en tragedi med gärningsmannen.
Så ung. Bara ett barn. Vad fick han att må så dåligt? Bli så galen?
Jo, det är möjligt att tänka två tankar samtidigt...

Jag hade oxå tänkt skriva om Sara Mohammads sommarprat (och det kanske jag gör senare?) Hon är från irakiska delen av Kurdistan och opinionsbildare som arbetar mycket med hedersvåld och hedersförtryck.
Hon sa väldigt mycket klokt och kan... som en del av den kulturen... kosta på sej att vara vassare i sin kritik. Hon kritiserade bla Vänstern och Fi för att i sin iver att vara toleranta acceptera hedersförtryck och hon var över lag väldigt tänkvärd. Hon om någon vet vad det innebär med all denna terror som så många flickor världen över utsätts för i kulturen och religionens namn.
Med att sexualisera flickor genom slöja, barnäktenskap, isolering, tvångsäktenskap, omskärelse, misshandel osv.

Det är två intressanta ämnen men ibland känner jag mej så vansinnigt förutsägbar och tröttnar på min egen röst. Jag tröttnar på att ni vet vilka ämnen jag kommer skriva om och att ni i förväg vet vad jag tycker.
Jag kan känna mej som en papegoja när det kommer till debatter om demokrati och rasism.
Så just ikväll hoppar jag det.

Sommaren har äntligen kommit till min del av landet.
Jag fick lite sol på näsan här om dagen när jag var ledig (torsdags) och i dag efter jobbet la jag mej i solstolen nån timma med.
I torsdags badade jag, det var premiär för i år och det var säkert en bit över 20 grader. Gottfrid och jag simmade tillsammans och Noah å jag lekte oxå i vattnet.
Även om jag är höstmänniska så behöver jag, som de flesta andra här i det fjällhöga Nord, tanka ordentligt med sol å värme å ljus för att stå ut med ännu en lång mörk vinter.
Och trots si så där väder  och att jag jobbar 80 % så tycker jag ändå att jag fått ut en hel del av sommaren.

Puss/ Asta

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare