lördag 30 april 2016

Åkesson som veckans babe på Astas blogg

 

Ärtsoppa med jordgubbssylt? Midsommar med jultomte? Åkesson som veckans babe på Astas blogg?
Hur rimmar det tycker ni?
Tja ungefär lika illa som nazistdemonstration på 1:a maj skulle jag vilja säga.
Likväl är det så, att vi imorgon... på arbetarnas och solidaritetens dag... kan förvänta oss nazistdemonstrationer på flera håll i landet.

Enligt Aftonbladet så flygs det idag in 70 skånska poliser för att bistå polisen i Dalarna inför en nazidemonstration som väntas samla ett hundratal nazister.
Med herkulesplan.
För våra skattepengar.
I demokratins namn.

Yttrandefrihetslagen är den yngsta av våra grundlagar och den åberopas flitigt numera. Läs om den här.
Yttrandefrihetslagen är precis som våra andra grundlagar viktig och helig för vårt demokratiska ansvar.
Men yttrandefriheten överutnyttjas om ni frågar mej när nazister och förintelseförnekare har rätt att med beskydd från upprörda svenska medborgare markera sina vidriga åsikter.
Brott mot yttrandefriheten... dvs när den inte längre gäller är:
- brott av beredskapsliknande karaktär (rikets säkerhet), ex landsförräderi.
-brott med hemliga uppgifter, ex spioneri
- brott mot allmänna intressen, ex uppvigling eller hets mot folkgrupp
- brott mot enskilda ex förtal.

Jag anser att alldeles oavsett vad de här nazisterna säger... eller inte säger.
Alldeles oavsett vilka symboler de tillfälligt och i dagsljus har satt på paus så VET alla vad de står för.
Det är en ideologi som utnyttjar demokratiska spelregler för att sätta demokratin ur spel.
Det är en ideologi som mördat miljoner människor, ffa judar, romer, homosexuella och utvecklingsstörda.
Det är en ideologi som vill splittra och slå sönder allt det som ÄR Sverige och som byggt Sverige starkt... och för det skall alltså jag... och du... betala av våra skattepengar.

Tvi säger jag bara.
Tvi tvi tvi!

Puss/ Asta

Låt kvinnor föda som de vill

 

De allra flesta svenska kvinnor vill föda på sina barn på sjukhus. De allra flesta barnmorskor vill arbeta på sjukhus. Anledningen är att vi i Sverige har nolltolerans mot att något ska gå fel och att vi är ett folk som gärna har både livrem och hängslen.
Jag förstår det. Jag förstår det ur både kvinnans och barnmorskans perspektiv. På ett sjukhus finns alla resurser "om det värsta inträffar." Ett kejsarsnitt kan ske inom ett par minuter, en blödande kvinna omges av professionen och snabbt köras in på operation.
Jag vill själv arbeta på en förlossningsklinik med all uppbackning, åtminstone de första åren.

Men! Vad jag inte kan förstå är att det inte finns någon valfrihet.
Det finns inte några ABC kliniker längre, dvs avdelningar där det är så hemlik miljö som möjligt.
BB Sofia gick i graven och det var det enda alternativet där kvinnor faktiskt kände sin barnmorska innan förlossningen därför att mödravård och förlossning integrerades.
Hemförlossning önskar ungefär 5% av alla födande kvinnor och det bedrivs i liten skala runt om i landet. Jag tror att ca 1% av alla förlossningar i Sverige sker i hemmet.
Endast Stockholm betalar kvinnan för hemförlossning. I övriga delar av landet får det finansieras av kvinnan själv. Fr 20 000 kr och uppåt.
Mycket pengar för en enskild familj som om de istället väljer sjukhuset får föda gratis.
Väldigt lite pengar för en barnmorska som är jour 24/7 i flera veckor och sedan bistår vid förlossningen.
En klassfråga helt enkelt. Att ha råd att välja sin förlossning.
Detta i en tid när Förlossningsvården är i kris och platserna inte räcker till på många platser i vårt land.
När kvinnor kan bli hänvisade till sjukhus långt ifrån hemmet och när fler föder oassisterat, i hemmet eller på väg till sjukhuset, än antalet som väljer att föda hemma med en kompetent barnmorska.
En förlossning kostar ju alldeles oavsett var den sker (om den nu inte sker på motorvägen.)
Men att föda barn på en förlossningsklinik på ett sjukhus kostar mer än på en barnmorskedriven enhet eller i hemmet, så varför kan inte staten hjälpa till här?

För kvinnans skull?
Nja, det stöder sej inte precis på vetenskap och beprövad erfarenhet.
Forskningen visar att för en kvinna med normal graviditet och inga risker i bagaget så är det säkrare att föda hemma än på sjukhus. Kvinnor som föder hemma brister mindre, blöder mindre och är mer nöjda.
Det finns ingenting som talar för att det är riskfullare för mor och barn.
Kvinnor som väljer att föda hemma är oftare högutbildade och mer medvetna kring sin förlossning.
Det som i forskningsrapport efter forskningsrapport visat sej betyda mest för kvinnors upplevelse av trygghet, kontroll och som minskat användningen av farmakologisk smärtlindring och risker för instrumentella förlossningsavslut är kontinuerligt stöd.
Stöd av en barnmorska som finns där med närvaro och som kvinnan kan känna tillit till.
Kvinnor som föder på sjukhus idag, alltså 99%, känner inte barnmorskan som tar emot dem och de får ofta byta personal under förlossningen, ibland flera gånger, ibland mitt i utdrivningsskedet.

Oxytocin är det hormon som binder människor samman.
Det är "lugn och ro hormonet", det flödar vid beröring, sex, dämpat ljus, musik, trygghet.
Det fullkomligt exploderar när en nyförlöst mor får sitt barn hud mot hud efter förlossningen.
Oxytocin behövs för att driva förlossningen framåt. Det verkar på glatt muskulatur och livmodern har just en sådan struktur. Det verkar även på mjölkkörtlarna och hjälper mjölken att drivas fram.
Men Oxytocin är ett blygt hormon.
Ett hormon som lätt viker för stress, smärta eller rädsla. Ett hormon som låter sej besegras av stresshormoner som adrenalin och noradrenalin.
En födande kvinna som flyttas från sitt hem, som kanske inte vet om och när hon får plats på sjukhus, som träffar en ny människa som skall känna på henne på det privataste sätt som går, som får byta miljö och personal... hennes oxytocinnivåer påverkas.
Kvinnor beskriver det ofta när de kommer in som "Jag hade täta värkar hemma, men nu har de försvunnit!"
Kossor, hästar, hundar och andra djur får inte lov att flyttas på när de är dräktiga.
En gammal bonntös berättade för mej att när korna skulle kalva fick man smyga in i lagården om man nu tvunget skulle dit.
Men kvinnor? De kan få åka till det ena sjukhuset efter det andra.
De blir hemskickade, nekade och omkringskuffade.
Det är ju bara inte klokt!

Det blir mitt slagord inför 1:a maj. Ge födande kvinnor makten, tryggheten och rätten till sin egen förlossning!

Puss/ Asta

fredag 29 april 2016

Franslös


Bild: Från google. 

För första gången på över ett år är jag utan fransförlängning.
Det är lite av en chock faktiskt.
Jag skulle väl säga att jag har normal skandinavisk franskvalitet, tunna men rätt långa fransar.
Eller ja, jag hade... förut.
Nu är de superkorta och spikraka och i kontrast till förlängningen ser jag närmast sjuk ut.
Märkligt att något så litet kan förändra utseendet så mycket. 

Dels lossnade de lite tidigt denna gången å dels fick jag inte tag i nån tid.
Nu ska jag gå franslös i två veckor till och bortsett från att det är fult är det rätt skönt.
Skönt att kunna gnugga sej i ögonen.
Fransförlängning är supersnyggt första veckan. Andra veckan glesar det lite och tredje veckan ser det för jävligt ut. Ibland undrar jag om det är värt sina 490 kr/ var tredje vecka?
Ändå är det lite av ett beroende och särskilt på sommaren när man är brun är det jäkligt bekvämt att vakna fixad å färdig. Jag rekommenderar INTE att du prövar om du inte är beredd att fortsätta.

Fransar som på bilden ovan har jag aldrig haft, mina "fransmakare" säger att det inte går.
Det har tydligen med befintliga fransars storlek och mängd att göra, liksom ögats form.
Fransarna ska ju lyfta ögat, vilket jag tycker att de gör på bilden, blir det för tungt och för "plymaktigt" drar det ner ögat istället.

När jag går nästa gång skall jag be Aida ta foton innan å efter så ni får se.

För övrigt har jag... äntligen... kommit ut å sprungit idag. Kort, långsamt men jag kom ut.
Jag som i princip gett upp det. Väger nästan 10 kg mer och har haft en massa förkylningsskit till å från under vintern.
Klappar mej själv på axeln över modet att ens ge mej ut och att klara rundan på 2,7 km (ja, jag vet!!!) utan att gå.

Gör ni fransar? Springer ni? Om inte, vad är ni mest sugna på?

Puss/ Asta

torsdag 28 april 2016

Vi får ta risken att han blir homosexuell



Ja, jag vet att Cissi Wallin skrev ett liknande inlägg men jag skriver ändå, för det är något som jag funderat på.
Jag/ Noahs mamma/ vi får ofta kommentarer på Noahs frisyr.
"Du behöver en klippning." "Nu är det väl ändå dags att klippa honom snart?" "Han har ju en tjejfrisyr."  "Ska han inte ha klänning oxå?!"
Mini har självklart huvudansvaret för sin sons uppfostran men som "medförälder" vilket jag nästan blir då vi lever tillsammans så har jag oxå en del tyckanden å åsikter i frågan.
Och nej, han ska inte snart klippa sej.

Det är faktiskt mest män som har synpunkter i frågan. Varför är det så?! Inte minst Noahs morfar, pappa och morbror.
De verkar oerhört bekymrade om hans könsidentitet. Som om han skulle bli homosexuell för att han hade lockar som tvååring och som om det... i så fall... skulle vara den slutgiltiga katastrofen.
Jag kan tänka ut åtminstone femtusen saker som oroar mej mer kring Noahliten och hans liv.

Jag köper inga "tuffa" kläder till honom heller. Superhjältar å annat går fetbort.
Handlar jag kläder så köper jag färgglatt, mjukt, praktiskt och så älskar han ju Bamse.
Jag tycker inte att barn absolut behöver ha könsneutrala kläder om man inte önskar så men jag tror att barn... och människor över lag... ofta blir bemötta utefter sin stil.
Och så som man blir bemött, så är det stor risk att man blir.
Tuffa pojkar med machohjältar på tröjorna får kommentarer och förväntningar på sej om att vara tuffa, modiga, vilda å brötiga. Samma sak med hårt snaggade frisyrer.
Gossar med mjuka färgglada kläder och virvlande lockar blir mjukare bemötta.
Samma sak med flickor som har prinsessklänningar och söta frisyrer, de blir bemötta annorlunda än om de är mer praktiskt klädda.

Och jag vill att Noah ska bli mjukt bemött. Jag tror att vi som står nära småkillar behöver anstränga oss liiiite mer än med tjejerna för att lära dem samarbete, kommunikation, omhändertagande, skapande precis som vi behöver uppmuntra flickor mer i att ta för sej, våga, stå på sej.

Jag tror inte att det blir barndomens lockar som kommer tvinga iväg Noah till psykolog som stor.
Jag är så säker på det att jag tar risken å tack och lov är mor hans med på samma tåg.

Puss/ Asta

Har ni märkt att jag inte skrivit något om Miljöpartiet?



Har ni märkt det?
Politiskt intresserade Asta som dessutom vänstrade med nämnda parti senast det begav sej. 
Anledningen är att jag inte riktigt vet vad jag tycker och då än mindre vad jag ska säga.

De politiska magplasken har stått som spön i backen... eller i svensk politiks ankdamm kanske... och drevet från svensk media har gått.
Den generella känslan när alla affärer plussas ihop är att det är lite Sverigedemokraterna minus rasism över Miljöpartiet. Alltså jävligt klantigt och amatörmässigt skött.
Kanske inte så konstigt att nyblivna proffspolitiker sviktar i stundens hetta, det sker nog inom alla partier som växer fort och där de glada amatörerna till medarbetare inte hinner med men av språkrören?
Åsa Romson har jag aldrig varit direkt förtjust i faktiskt, inte ens under hänförelsens ljuva valtid, men Gustav Fridolin har jag alltid haft ett mycket högt förtroende för. Och jag tycker att de sviktat båda två.

Kaplan.
Alltså om det gått till så som Kaplan hävdade, att han gick på en fest och inte hade någon aning om vilka de övriga gästerna var. låter osannolikt men det är det mycket som är.
Däremot kan jag nog tycka att det var den berömda droppen som fick bägaren att rinna över.
Kaplan har sagt å gjort mycket som varit tvivelaktigt och som inte tyder på att han är "riktigt där" vad de gäller kraven vi har på demokrati och dess företrädare.

Han... minns inte hans namn å orkar inte googla... som vägrade att ta en kvinnlig journalist i hand.
Här är jag mer osäker på vad jag tycker.
I ett parti som på allvar vill vara ett mångkulturellt parti och som egentligen är för fria gränser så kan jag tycka att det inte är hela världen om en företrädare väljer att istället för att ta i hand hälsa på ett annat respektfullt sätt.
Vårt sätt att vara och föra oss här uppe i det kalla norr är bara naturligt för oss. På många andra platser och i andra kulturer gör man på annat sätt och är hövlig ändå.
Å andra sidan kan jag tänka att det kanske ska gälla befolkningen och inte dess företrädare.
Politiker skall kanske ta seden dit de kommer.
Jag vet inte faktiskt.
Han gör skillnad på män och kvinnor och Miljöpartiet är sprunget ur freds och kvinnorörelsen så...
... nej, jag kan inte bestämma mej faktiskt.
Kom gärna med era tankar. Är lite nyfiken på hur samma sak skulle ha hanterats av Vänsterpartiet som även de har en approach av att vara öppna och mångkulturella. 

Värst var väl ändå att Mp planeringschef Magnus Johansson, satt att hantera mediakrisen, och inte "vem som helst" inom partiet, försökte påverka Aktuellt redaktionen och förhandla om innehållet. Bad en journalist att "fimpa" dygnets hetaste nyhet och i gengäld få annat hot stuff som innefattade att sälja ut en av sina egna.
Att han dessutom avslöjade att partikollegan Jabar Amin skulle knådas ordentligt innan Aktuellts intervju så han inte skulle våga säga nåt av värde.
Det är så korkat, så pinsamt och så låg nivå så jag blir svimfärdig.
Det är något som skulle kunna vara sagt av en Sd'are och högre förväntningar än så hade jag sannerligen på partiet jag gav min röst.

Sammanfattningsvis är jag besviken. Inte bara på detta utan även på hur flyktingkrisen och brunkolet bland annat har skötts. Det var lixom för Miljöpartiets modiga och djärvare idéer en gammal sosseräv som jag tyckte att Miljöpartiet behövdes i regeringen.

Puss/ Asta

Gubbar som skaffar barn



PG Gyllenhammar har välsignats med ett femte barn vid 81 års ålder. Med sin tidigare fru har han fyra barn som är mellan 54 och 47 år gamla. Han kan ha hunnit att få barnbarnsbarn.
En liten sladdis vågar man väl påstå?

Det "tycks" en massa om detta på sociala medier och jag insåg att jag ändrat inställning... typ alldeles nyss... i frågan "gubbar som skaffar barn."
Å ena sidan är måste man ju imponeras över att det fortfarande finns krut kvar i kanonen...
Kanske är det mina fördomar som spökar, men att 81 åriga farbröder fortfarande är intresserade av att fila under täcket och dessutom skapa familj hade jag nog lite svårt att föreställa mej.
Å andra sidan så är sannolikheten inte särskilt hög att han lever till barnet är vuxet och det kan ju tyckas lite... egocentriskt.

Jag har nog alltid tyckt att det är upp till var och en om man väljer att bli förälder sent i livet men att det är oansvarigt efter fyrtio. Barn kostar på energi, både som små och stora, och det ÄR skillnad på att vara tjugofem eller fyrtiofem med en liten knatte som har kolik, får infektioner stup i kvarten, ska röja runt och kastar mat på golvet.
Å det är skillnad på att vara fyrtio när man har tonåringar jämfört med att vara sextio.
För att inte tala om hur mycket jobb det innebär för en giftasvuxen unge att ta hand om föräldrar som är gamla.
Men ändå har jag nog tänkt om...
Om livet vet vi ingenting. Även unga föräldrar blir sjuka, råkar ut för olyckor, dör för tidigt.
Och världen är full av fäder i alla åldrar som är usla och skiter i sina barn.
Jag är ju starkt för att kvinnor skall kunna, som par eller som ensamstående, få hjälp med IVF och spermadonation så vad är skillnaden egentligen?

PG Gyllenhammar får förhoppningsvis tillräckligt många friska år för att kunna ge sin dotter ett avtryck som kärleksfull far, men det är väl inte för mycket att anta att det här barnet framförallt kommer att fostras av sin mor? Precis som barn till ensamstående provrörsbefruktningar.
Det här barnet föds till ekonomisk trygghet.

Alltså, vem fan är jag att döma egentligen?
Vad tycker ni?

Puss/ Asta

tisdag 26 april 2016

"Det goda livet", del 63 om odugliga pappor



Jag hörde en del av P1 söndagsintervju med Jan Myrdal i återsändning igår när jag åkte till Borås.
Jan Myrdal, son till Gunnar och Alva Myrdal, socialdemokratiska legendarer som nästan stod modell för "det svenska folkhemmet."
Jan Myrdal, mycket mer kontroversiell än sina föräldrar i sin roll som vänsterdebattör, författare och aldrig avsvuren kommunist.
De flesta svenskar har väl någon form av åsikt om honom.

I den del av söndagsintervjun som jag hörde talade han bland annat om sin son.
Motvilligt. Det var journalisten som frågade, journalisten som berättade att han inför programmet ringt upp sonen för att höra om han hade något han ville säga och sonen hade svarat med att lägga på luren.
Jan Myrdal har ingen relation till sin son. Det är hans kött å blod men han har valt bort det.
Myrdal konstaterade att det inte är några konstigheter att sonen inte vill ha kontakt och att det inte är någonting han sörjer.
När sonen var två år " blev han kär och övergav sin hustru."
"Du övergav väl ditt barn oxå" frågade journalisten rakt på sak med upprörd stämma.
"Jag valde det stora livet" svarar Myrdal.
De tittar på en bild där en ung Jan sitter med sin lilla son i knät.
"Ja jag tycker om barn och hundar och katter och jag har tagit hand om dem."
"Jämför du ditt barn med hundar och katter?" undrar journalisten med engagerad stämma.
"Och vad då tagit hand om? Du övergav ju din son när han var två år!"
Tålmodigt, som till ett barn, förklarar Jan Myrdal:
"Jag säger ju att jag blev kär. Jag valde livet."
"Har du ångrat det valet?"
"Aldrig." 


Jan Myrdal valde "det stora livet", och det stora livet är alltså det som bultar innanför byxorna och sin karriär.
Han försöker lite längre fram i intervjun förklara sina prioriteringar med att han inte var "familjär" och att det var hans föräldrars fel, i synnerhet hans pappa som inte varit någon varm person.
Jag blir så uppriktigt och så in i helvetes förbannad!
Varför skaffade han barn då? Om han nu inte var "familjär."
Och hur är det okej att han blev en pissdålig pappa till sitt barn bara för att han ansåg att hans pappa varit det mot honom?
Antingen skaffar man inte barn eller oxå anstränger man sej så in i helvete åt att bryta mönster och att göra ett bättre jobb själv.
Det ÄR svårare att vara en god förälder med kassa eller kärlekslösa förälder men man har ta me fan ett ansvar att göra sitt bästa, att försöka och försöka igen.

Jan Myrdal är bara en av massor av fäder runt om i världen som valt "det stora livet" framför sitt livs viktigaste uppdrag, att vara en god far. Eller åtminstone en närvarande far. En far som försöker.
"Det stora livet" innebär karriär eller kärlek eller krig eller alkohol eller konst eller andra saker för olika män. Gemensamt för dem alla är att de överger sina barn och därmed för alltid lämnar sår hos dem.
Det gör mej rasande och oavsett vad Jan Myrdal uträttat i livet är det så jag kommer att tänka på honom i fortsättning.
Som en man som struntade i sin tvååriga son för annat som i hans ögon var viktigare och som fortfarande tycker att det var rätt å riktigt.

Må du dö ensam gubbjävel.

Puss/ Asta

lördag 23 april 2016

Borde inte skriva nu



Man skall inte skriva blogginlägg när man är trött.
Åtminstone skall inte jag det.
Jag har en tendens att överskrida mina privat uppsatta gränser då och att ångra mej efter en natt sömn.
Och ikväll är jag trött på alla sätt som går. Fysiskt och mentalt.

Jag älskar mitt intensiva praktikliv och jag har klarat av det långt bättre än vad jag någonsin kunnat tro psykiskt, trots treskift, massor av ny kunskap och pendling. Men jag blir svampig. Jag suger upp mina närståendes ångest, irritation och provokationer. Kan inte freda mej, inte gränsa av.

Noah fyllde tidigare i veckan två år och har idag firats av sin närmaste släkt. Sin moster och sin morbror med familj. Min mamma var sjuk, min pappa... ja, ni vet... och min dotter nr II bor utomlands.
Men det var intensivt ändå.
Jag har haft alla mina barnbarn hemma. Noah och Ängla, sonens Kieran och hans syster Kaylie som är bonus men som jag gladeligen är farmor till.
Det är mycket med fyra barn. Mycket intensitet, stor svartsjuka, enorm och spretig vilja, hårt jobb för att hålla alla på gott humör.
Härligt oxå så klart. De är världens finaste!
Men när de gick så gick jag och la mej och tvärsomnade i 1½ timma.

Jag fick en anonym kommentar. Om att min dotter nr II skrivit om cannabis i positiva ordalag.
Kommentaren var inte lång men kändes inte välvillig, kanske för att den var just anonym trots att personen uppenbart vet vem min dotter är å alltså inte är någon total främling, dessutom stod den under mitt senaste inlägg om barn. Som en liten bitchslap.
Jag tvekade ett tag om jag skulle låta den stå kvar men vill inte vara den som bara låter hyllningar finnas.
Jag är medveten om min dotters inställning. Hon är en av fyra barn som inte lärt sej släktens hårda läxa, jag kan bara be gudarna om nåd att det inte ska kosta henne för mycket.
Jag håller inte med henne ett skit, det hon skriver är åsikter och tyckanden och har inget med fakta eller forskning att göra. I övrigt tar jag den diskussionen privat. Punkt.

Men nej, jag är ingen perfekt förälder som fostrat perfekta barn. De gör och tycker inte alltid som jag vill.
Jag har själv en hel del tyckanden om deras val i livet men de är myndiga å vuxna. 
Men detta är ingen diktatur där jag väljer partner, yrke och liv åt mina barn.
De väljer själva och tids nog får jag svälja mitt "vad var det jag sa."
För mamma vet faktiskt nästan alltid bäst. Därför att mamma har erfarenheter de inte har.
Jag har skrovliga fötter, sköra naglar, en lat make, en hund som jagar katter och jag äter kött mot min moraliska kompass oxå.
Allt blir inte precis som jag vill eller tänker.

Och imorgon skall jag tillbaka till praktikplatsen där jag senast fulgrät på expeditionen inför både kvälls och nattpass.
Det känns faktiskt "så där."

Puss/ Asta

onsdag 20 april 2016

Det man förlorar på gungorna. Mer om när man bör skaffa barn.


 
Att bli mamma ung el äldre tror jag har olika för och nackdelar. Forskningen säger lite olika om olika områden här. Men tycker ändå inte att man kan bortse från psykosociala och socioekonomiska aspeker när det handlar om familjers häls och lycka. Nej håller absolut med om att barn inte behöver lyx och att kärlek är det allra, allra viktigaste. Men det går ändå inte att komma ifrån att barn som växer på med låg socioekonomisk status löper ökad risk för ohälsa. Sämre tandstatus, ökad risk för många sjukdomar, fler vårdkontakter, sämre betyg, sämre förutsättningar för högskolestudier. Statistiskt sett föder de barn med lägre födelsevikt, ammar mindre och föräldrarna går oftare ifrån varandra. Tycker att det är viktigt att främja jämställdhet mellan barn. Det är delvis samhällets ansvar, med likvärdig skola, läxhjälp åt alla, inkludering osv. Men det är även individens ansvar. Sen är det såklart mkt annat som spelar in. Socialt skyddsnät, mognad, ambitioner, engagemang, arv osv osv. Men frågan om barns välbefinnande är en stor och komplicerad fråga som inte enbart kan kokas ner till kärlek. Kärlek räcker långt, men inte hela vägen. /Din Emelie.

Jag fick en spännande kommentar från min äldsta dotter som satte igång tankarna. 

Precis som jag skrev i mitt inlägg nedan så tror jag att det är väldigt olika för olika människor när i livet det är mest lämpligt att bli förälder.
Forskningen gällande detta spretar åt olika håll och jag tror att oavsett vilket lag man håller på här så kan man finna bevis för sin tes.
Det är oxå så att det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellerna, alltså för och nackdelar finns med att välja att bli förälder när man är ung eller gammal.

Jag tycker att varje individ ska få välja utefter egen övertygelse. Ibland väljer livet åt en och det kan bli bra det med.
I din kommentar blandar du ihop saker som jag inte per automatik tycker hör till ålder.
Tar argument som för mej snarare hör ihop med klass än ålder. Flertalet riskfaktorer du räknar upp hör ditt ett ojämlikt samhälle och fattigdom. Och det är inte bara unga människor som kan höra dit.
Lågutbildades barn löper större risk till dålig tandstatus, sämre betyg, mindre benägenhet till högskolestudier (om det sistnämnda nu kan räknas in bland nåt "ohälsosamt"), men det finns ingenting som säger att unga mammor inte skaffar sej en utbildning. Tvärtom kan barn många gånger vara en sporre till att skaffa sej ett bättre liv.
Låg ålder (tonåring) räknas som en riskfaktor för en gravid kvinna. Det gör även hög ålder. Övervikt och en hel del till.
Unga kvinnor ammar i lägre grad liksom karriärkvinnor, överviktiga kvinnor, invandrarkvinnor.
Amningen minskar i hela världen så även i Sverige medan snittåldern för att bli mamma stiger eller åtminstone ligger stadigt högt.
Småbarnstiden, de första åren, är en riskfaktor för förhållanden att gå sönder. Det gäller relationer i alla åldrar. Små barn och särskilt ett par stycken sliter på en relation med sömnbrist, förändrade mönster, mindre sex och hormoner i oordning.
Socialt skyddsnät, arv, ambitioner och engagemang har väl väldigt lite med ålder att göra?
Du förenklar problematiken tycker jag.
Den är större och mer ogreppbar än hur du beskriver den. Den handlar om samhället i stort, politiken som bedrivs och om individens mognad och förmåga till att bli en bra förälder.

Infertiliteten i samhället ÄR ett stort problem. Både på individnivå och samhällsekonomiskt.
En kvinna på trettio år har mindre chans att bli gravid på naturlig väg än en tjugoåring och talar vi om fyrtioåringar så är chansen betydligt lägre. Riskerna att få ett barn som inte är friskt ökar likaså.
Trots att vi i Sverige föder barn allt senare i livet vilket ger ökat antal foster med ffa Down syndrom så föds det inte fler barn med sjukdomen. För de aborteras bort.
Detta måste vi som samhälle prata om. Detta måste unga kvinnor som väljer att skaffa barn efter allt det där andra... utbildning, karriär, spara till pengar på banken, resa jorden runt... veta om och förhålla sej till.
Precis på samma sätt som vi måste upplysa unga människor om att Klamydia inte är någon slags förkylning bara för att man kan bota det med antibiotika, det kan ge allvarliga konsekvenser för den reproduktiva hälsan. 

Ung eller gammal eller inte alls, det måste var och en få välja själv.
Jag känner underbara sorter bland såväl tjugoåringar som fyrtioåringar.
Generaliserar vi har en äldre föräldrar mer mognad och unga mer energi.
Äldre föräldrar bättre ekonomi och yngre mer tid.
Men livet låter sej sällan generaliseras eller hur?
Som sagt, gungor och karuseller...

Puss/ Asta


tisdag 19 april 2016

Ung eller äldre mamma

 

Det finns mycket tyckande om när i livet det är bäst att bli mamma och som ung mamma har jag mött vansinnigt mycket åsikter och... initialt... en hel del farhågor.
Jag fick mina barn när jag var 17, 19, 21 och 25 år.
Nu kan jag undra hur jag orkade/ fixade så många barn så tätt alldeles oavsett ålder men då upplevde jag inte det som särskilt jobbigt. Jag växte in i det successivt och visste inget annat.
Delvis var jag kanske för ung för att oroa mej.

Större delen av forskning som gjorts visar på fördelar med att skaffa barn som ung. Kanske behöver man för den saken skull inte vara fyrbarnsmamma vid tjugofem men ändå, att skaffa barn tidigt i livet.
Graviditet och förlossning innebär färre risker, risker för sjukdomar senare i livet så som demens och diabetes, bröstcancer minskar.
Nu har det kommit en forskningsrapport som visar att barn till äldre mammor... kring fyrtio... vinner fördelar. Blir friskare och skaffar högre utbildning. Ni kan läsa/ höra mer om det här.De lärda tvistar alltså och kanske är det som det där med arslet ni vet...

Helt klart är att jag hade blivit en helt annan mamma om jag skaffat barn senare i livet.
En tryggare, klockare, tålmodigare mamma säkert.
En ängsligare, mindre naturlig, mindre påhittig mamma oxå.
Jag tror att mammaålder är väldigt individuellt och för egen del ser jag mest fördelar med mina val.
Mina barn helade mej. I en tid när väldigt mycket var jobbigt och vågskålen kunde vägt över åt ett annat håll fick jag ett uppdrag större än mej själv. Deras kärlek och deras behov lagade något inom mej och kanske är det därför jag är och alltid har varit "mamma."
Det är min främsta roll, min viktigaste uppgift fortfarande.
Man kan aldrig veta vad andra val skulle inneburit, man får bara svaren på de val man gör.
Kanske hade jag sällat mej till "släktens karriär" med ångest och missbruk utan dem?
Kanske hade jag ändå tagit tag i mitt liv, skaffat en utbildning, gjort en karriär och fått färre barn?
Det är omöjligt att säga men fick jag leva om mitt liv skulle jag gjort samma val.

Mamma är man ju inte bara i 18 år.
Mamma är man för evigt.
Jag ser stora fördelar med att jag var ung mamma när barnen var små men jag ser minst lika många fördelar nu.
Jag är... peppar, peppar... frisk, ung i sinnet, stark och mina barn behöver inte ta det ansvaret en åldrande mamma innebär.
Jag kan umgås med mina barn. Jag kan vara deras kompis även om jag för alltid är mamma i första hand.
Jag orkar vara en aktiv, busig, påhittig mormor som förhoppningsvis kommer att få följa barnbarnen till de blir vuxna. Jag vill ju se vad de blir för personer! Vem de blir kär i, vad de kommer få fightas med, vad de kommer älska att göra, vilket yrke de väljer osv.

Och jag kan i lugn och ro satsa på mej själv nu. Gå utbildningen jag alltid drömt om. Arbeta med det jag alltid velat arbeta med. Resa. Sova. Roa mej.
Som blivande barnmorska känner jag oxå att det är viktigt att tänka på den reproduktiva hälsan.
Att unga tjejer och kvinnor gör informerade val.
Fertiliteten sjunker och riskerna ökar när kvinnor väljer att skaffa barn allt senare i livet vilket kan innebära onödigt lidande, oro och ekonomiska kostnader.
Barn måste inte ha stort hus, enorma antal kvadratmeter, dyr bil, båt, ny flashig barnvagn och sjuttielva tillbehör. Barn behöver egentligen bara kärlek och uppmärksamhet. Å lite mat i magen.
Vänta om du vill men vänta inte för länge.

Puss/ Asta

måndag 18 april 2016

När bilder säger mer än ord. Min prins, två år idag.

Den största av kärlekar.
Jag skulle fånga en granat för dej.
Plocka ner månen för dej.
Ge dej min sista chokladbit.

En bildbomb av mormorskärlek <3









 













Jag älskar dej.
Till månen... och tillbaka igen.

tisdag 12 april 2016

Två dagar är fler än en.



Jag har varit ledig i två dagar och jäklars vilken skillnad det är mot en dag.
Dubbelt så länge :) och faktiskt lite riktig vila, något jag verkligen behövde, inte minst för att integrera alla intryck. Märker att jag tänker mycket på praktiken hemma. På detaljer...
Som att slappna av i händerna så jag inte darrar så mycket. Eller liksom i luften måtta med mina händer och tänka dem kring ett barnhuvud på väg ut. Gå igenom händelseförlopp.

Jag har haft strålande väder på min ledighet och inte mycket slår Sverige så här års när vädergudarna bjuder till. När vitsipporna exploderar i varje dike och solen värmer så där härligt.
Har minsann fått lite färg på kinderna med. Inte så att jag är brun, men så den där sjukliga blå nyansen under ögonen ger med sej.
Båda dagarna har jag varit ute med Gottepojken själv på extra långa promenader.
Det är kul med sällskap också men mer välgörande för själen när det bara är han å jag.
Det märks på Gottfrid att han verkligen njuter av att ha mamma för sej själv och få saker ger mej ett sådant lugn och en sådan livslust som att gå ut med vattnet och se på en rusigt lycklig mastiffkille som leker och simmar i vattnet.
Är så privilegierad att jag oftast (så här års i alla fall) kan gå hela sträckan, kilometer längs vattnet utan att möta en annan människa.
Bara Gottfrid å jag. Och havet.

Har även hunnit med något som inte är fullt så bra för själen.
Ett besök på GeKå's. Men vi åkte en bra dag. Långt från lön, sent på eftermiddagen, i början av veckan.
Noahs mamma ville handla födelsedagspresent för på måndag fyller lillkillen två år.
Jag avhöll mej ganska bra från att köpa någonting onödigt, men det plockar på ändå med schampo, balsam, hudkrämer av olika slag och ett par paket med hårfärg.
Hade tänkt att jag skulle färga håret ikväll men har bara inte orkat. Får se om jag tar det imorgon bitti innan jobb.

Och ingen har väl missat att Frölunda Indians idag skåpade ut Luleå ur semifinalen och för första gången på TIO ÅR går till SM final i hockey... mot Skellefteå eller Växjö.
Helt otroligt glad och tacksam över det ikväll.
Lillkillens lycka nedan har dock inget med hockey att göra. Den bilden togs i fiket på GeKå's när vi åt bullar och fantiserade om att stora björnar kom in på fiket

Puss/ Asta

Snacket kring legalisering av Cannabis...

 

... gör mej ledsen, bestört och heligt förbannad.

Det finns dem som anser att Cannabis inte är farligt eller åtminstone inte farligare än alkohol.
Det kan man inte anse. Man kan inte hävda olika uppfattning.
Politik kan man tycka olika om, mat och kläder å huruvida höst eller vår är bäst kan man ha olika åsikter om.
Men man kan inte tycka att jorden är platt. Man kan inte tycka att cigarettrökning är lika hälsosamt som äpplen och man kan inte tycka att Cannabis är ofarligt eller ens mindre farligt än alkohol.
Bara den utan kritiskt tänkande och riktig kunskap kan hävda något sådant och dom kan faktiskt inte... jag är ledsen... begära att tas på allvar.

Den verksamma substansen i Cannabis är THC. Det är en fettlöslig olja som lagras i kroppens organ, bland annat hjärnan.
Cannabis nu för tiden är förädlad och mycket starkare än den var på -60 och-70 talet när den användes brett i många samhällen. Dagens marijuana och hasch innehåller alltså långt högre halter av THC och gör den både skadligare och mer beroendeframkallande. Bara sedan i slutet av -80 talet har koncentrationen av THC ökat från 3% till dagens 17 %. I viss Cannabis har man uppmätt så hög halt som 37%.
Krasst räknar man med att 1 av 9 av de som brukar Cannabis i vuxen ålder blir beroende. Bland de som börjar i tonåren är risken 1 på 6. Jag vet inte var riskerna för alkohol ligger men de är väsentligen lägre.
Även om alkoholen oxå ställer till stor skada i samhället finns det stora skillnader.
Den som dricker alkohol på kvällen vaknar nykter. Den som rökt på är fortfarande påverkad när hen vaknar. Den som röker flera gånger per vecka är därför lite påverkad mest hela tiden även om inte ruset är kvar.
Ett rus varar upp till några timmar men hjärnan fortsätter att vara påverkad med försämrat korttidsminne och inlärningsförmåga i flera dagar.
Beroendeproblematiken på sikt är inte Cannabis enda fara.
Cannabis kan skada personers psykiska hälsa och utlösa allt ifrån snedtändningar, ångest, depressioner till paranoia och psykoser även vid kortvarigt bruk.
Vilka som drabbas av detta är ett vågspel, en rysk roulette. Det man vet är att människor som sedan tidigare är instabila psykiskt löper en enorm risk att gå ner sig i psykisk ohälsa.
Det finns en signifikant ökad risk för depression och en del andra psykiatriska sjukdomar så som schizofreni men man vet inte ännu om drogen framkallar eller utlöser sjukdomarna.
Hönan och ägget.
Spelar kanske heller ingen större roll.

Cannabis påverkar hjärnan så att både en påverkad person och en brukare blir trögare.
Brukare får svårare att ta till sig information, blir slöare, mindre ambitiös.
Cannabisanvändaren blir sämre på att reflektera som en effekt utav de förändrade signalsubstanserna och det i sej gör det svårare att sluta med drogen. Det förändrar även brukarens personlighet.
Mognadsmässigt fastnar ofta brukaren i den ålder när hen startade sin Cannabiskarriär.
Cannabis påverkar hjärnans belöningssystem och GABA substanser. Mer dopamin frisätts vilket får personen att vilja röka igen.
Drogen talas ibland om som "lätt" men har en stor psykologisk beroendefunktion genom detta.
Lugnet och upprymdheten många upplever i sitt rus gör att drogen ofta används för självmedicinering vid tillstånd som ångest. Personen får äntligen frid och känslan av att må bra.
Men att "bota" ångest med Cannabis leder på sikt till än större psykisk ohälsa.

Min bror började röka hasch som fjortonåring och fastnade snabbt. Han utvecklade psykoser snabbt.
Jag har fler släktingar, gamla pojkvänner och fd vänner som jag sett fastna och gå ner sej i cannabis och det gör mej rasande när människor påstår att "marijuana är som att ta sej en öl."
Framför allt när det kommer från politiker som gett upp eller människor som tjänar stora pengar på andras olycka.
Det är okunnigt. Det är cyniskt och det får fler att komma till skada.
Det är en käftsmäll mot oss som är drabbade, som missbrukare eller som anhörig till en spillra.

Puss/ Asta


måndag 11 april 2016

Sienna Millers kollektion på Lindex

Lindex är en sådan affär som periodvis bara har skittråkiga kläder och periodvis exploderar av tygstycken jag vill ha. Inte bara vill ha... trånar efter. Knappt kan leva utan.
Sienna Millers hela kollektion är... åtminstone på bild... ursnygg!



Idag gick jag förbi Lindex. Alltså bara förbi. In i den första lilla hallen.
Där dessa kläder råkade hänga. Är urpank så det var ingen större idé att prova något men jag nöp lite i blusen ovan och for med fingrarna över klänningen nedan.



Jag spanade in priset på blusen nedan... tror den kostade 399 kr... så rätt dyrt för att vara en topp på Lindex men jättesnygg till jeans. Om man är typen som inte behöver bh.
 


Alltså av det pyttelilla som jag hann se där i Lindexhallen han jag få känslan av att kläderna var skitsnygga men det mesta kanske inte på mej.
Jag skulle knappast sett så där nätt å stilfull ut i långklänningen ovan utan kanske mer som "mormor lite bred om baken på väg till stranden."
Och det finns väl en viss charm i det.
Jag vill bära det jag tycker är vackert även om det är gjort för någon med annan ålder eller passform än mej men den kostar ändå 599 spänn så... nja.



Jag är... och har varit långt innan det blev modernt... förtjust i hippielooken och har en del kläder i den andan. Väskan är jag dösugen på.



Vad tycker ni om Sienna Millers kollektion? Hiss eller diss?
Hela kollektionen hittar ni HÄR.

Puss/ Asta


lördag 9 april 2016

Nån form av status



Jag antar att det är skönt att vara älskad och saknad.
Nej, det ÄR skönt att vara älskad och saknad. Motsatsen hade gjort mej förtvivlad.
Men det är oxå lite... påfrestande.

Jag har jobbat två nätter och då verkligen JOBBAT.
Herre gud, jag har jobbat på medicin hela mitt sjuksköterskeliv men detta är än mer intensivt.
I natt förlöstes nio ungar varav två var mina. Jag har fått fyra förlossningar på de här två nätterna.
Och treskift gör mej bäng i huvudet. Jag är som om jag är bakfull eller sjuk efter att ha jobbat natt.
Seg i tanken, seg i kroppen, nervändarna nakna och mottagliga.
Det är som om jag inte orkar tala med en enda människa, inte orkar vidröra en annan hud, inte mäktar med någon form av integrerande.

Och så funkar förstås inte mitt liv.
Make, dotter, barnbarn och hund slåss om uppmärksamhet och tid. Alla vill bara säga nåt, visa nåt, ber mej fixa nåt.
Barnbarn och hund går segrande ur striden.
Så jag har duschat unge, lekt lego, hoppat i sängen, läst sagor.
Jag har lagat mat och jag har klappat hund.
Och i periferin pratar maken om SM bucklans (hockey) historia  och blir irriterad över att jag inte är tillräckligt begeistrad i den nya bärbara datorn han har köpt till mej.
Jag försöker lyssna, jag sväljer irritationen, klipper med ögonen men jag förstår inte vad han säger till mej.
Jag har tagit två glas rödvin och jag är sååååå trött.

Idag höll jag på att ha ihjäl en annan människa.
Det var på vägen hem. Körde på E6:an, strax över tillåten hastighet, alltså kring 130 mk/h.
Tittade i backspegeln och såg en svart bil. En lastbil framför närmade sej, jag tittade en gång till och den svarta bilen låg kvar på samma avstånd, slänger en snabb blick över axeln, samtidigt som jag ska byta körfält.
Då kommer en MC i säkert 200 knyck. Förmodligen har han varit dold bakom den svarta bilen för 2 sekunder sen. Jag får hysta mej tillbaka i höger körfält och missar motorcyklisten med en halv meter eller nåt.
Efteråt slog hjärtat i 180 slag/ minut. Kom på mej själv att köra i 80 och svängde av för att lugna ner mej, höll på att börja gråta.
Fy fan så nära att släcka en annan människas liv.

Nu ska jag strax sova. Imorgon väntar ännu en tur å retur till Borås och en kvällstur.
Har jag tur får jag se ännu ett liv komma till.
Det ÄR magiskt och jag skulle... trots tröttheten... inte vilja byta med nån.

Puss/ Asta

torsdag 7 april 2016

Fuck off



Det kom... ännu en... tröttsam kommentar. 

Hur menar du när du påstår att vi ej offrar tid och pengar på massinvandringen? Jag personligen betalar den högsta marginalskatten i världen där säkert hälften går till migrationen.tiden spenderar jag på jobbet för att få ihop lönen.och varför går det så bra för Sverige just nu? Jo man har panik tillsatt massvis av tjänster inom asylindustrin och pumpat in miljarder i densamma.inte konstigt att siffrorna ser bra ut.var kommer då pengarna ifrån? Lånade pengar som mina barn och barnbarn får betala.dina argument är otroligt känslomässigt baserade.Du måste inse att Sverige börjat bli otryggt att bo i.Har du inte läst om alla sexuella trakasserier? Barnfamiljer är i minoritet som anländer till Sverige. Det är 70 procent män 20-30 år som kommer hälften av dem har ej grundläggande gymnasiala kunskaper.det enda sättet vi kan skapa ordning nu är att ställa stora krav på denna grupp att assimilera sig till det svenska samhället. Glöm att leva kvar i sin kultur.vill vi ej ha etniskt inbördeskrig så måste såna som du sluta sätta offer koftan på flyktingarna.försök se verkligheten genom dimman av dina känslor.bevara Sverige svenskt det som vi är så stolta över kära landsman

Först tänkte jag inte svara dej för jag är så vansinnigt trött på att försöka argumentera med faktaresistenta rasister som du. Människor som gömmer sej bakom "Anonym" och som därefter spyr ur sej tomtiga åsikter som om de vore sanning. Att bemöta detta med fakta tjänar ingenting till då ni ändå är helt oemottagliga för så väl sakliga argument som vädjan till någon form av förnuft eller empati med de som har det sämre.
Valde till slut ändå att lägga ut din kommentar, lite som en offentlig skampåle.
Din kommentar kan få stå här i ett inlägg, där fler kan läsa den och se just hur korkad rasismen verkligen är.

1. Jag är inte landsman med dej. Du och jag har inget "vi", "oss", "tillsammans."

2. Jag måste inte alls inse någonting som du skriver.

3. Jag sätter högre tilltro till såväl nationella som internationella ekonomer som säger att Sverige går otroligt bra ekonomiskt än till dina hemmasnickrade teorier.

4. I demokratier kräver vi inte assimilation av någon befolkningsgrupp. Det ska du och dina rasistkompisar vara tacksamma över då ni verkligen inte beter er "svenskt."

5. Ditt "Bevara Sverige svenskt" visar exakt vad du är för filur. Det är fd skinnskallarna och nuvarande blöjnazisternas slagord.

6. Sverige ÄR svenskt och likt alla framgångsrika länder ett land i förändring. Men jag antar/ tar för givet att du lever upp till dina egna värderingar och endast äter torkad fisk, salt sill, rovor och barkbröd medan du lyssnar på dragspelsmusik?!

7. Rasismen är ett långt större hot mot vårt land än vad några flyktingar kan bli.

8. Jag känner massor av människor som flytt till vårt land och som bidrar på alla möjliga vis till att göra Sverige starkare. Hur bidrar du?

9. Kostar pengar?! Om du läst något annat än "fulmedia" hade du insett vilka som verkligen kostar pengar och dränerar vårt skatte och trygghetssystem.

10. Ett tips. Lär dej svenska och de språkregler som gäller här om du vill bli tagen för någon form av "supersvensk."

/ Asta

söndag 3 april 2016

Kejsarsnitt på humanitär indikation.



Kejsarsnitten ökar i vårt land och debatten går åter igen högt på sociala medier om kvinnors "rätt" till kejsarsnitt på humanitär indikation, dvs för att kvinnan önskar det av någon anledning, vanligtvis rädsla.

I stora delar av världen har antalet kejsarsnitt ökat. I Argentina och Brasilien ligger snittfrekvensen på 50 %, alltså varannan unge snittas ut. Sverige har väsentligen lägre siffror, kring 17 % för landet i stort och i Stockholm dryga 20 %, men det har ökat ordentligt och stadigt sedan -80 talet. 
WHO's rekommendationer och antaganden om vad som är en "rimlig" nivå för välfärdsländer ligger på max 10 %.

Vi ligger alltså redan nu alldeles för högt.
WHO's rekommendationer är inte utfärdade på en höft eller av elakhet mot förlossningsrädda kvinnor.
Kejsarsnitt är en medicinsk lösning, som ibland behövs och som vi skall vara tacksamma att vi har, men det är för den friska kvinnan och det friska barnet förenat med långt fler risker och nackdelar än den vaginala födseln. Dessutom kostar det samhället betydligt mer än vad vaginala förlossningar gör även om det bara är en parentes i sammanhanget.

Så nej!
Jag tycker verkligen inte att kvinnan själv skall få bestämma om hon skall snittas eller inte.
Det ska inte gå att beställa ett kejsarsnitt som vilken städ eller fönstertvättstjänst som helst.
Kejsarsnitt skall beslutas om av en läkare på medicinsk indikation och ingenting annat.
De ökade siffrorna på kejsarsnitt STÅR för något och det är inte fler sätesbebisar i Brasilien eller fler trånga bäcken i Stockholm. Det står för rädsla (och förlossningsrädsla vet jag det mesta om då jag varit livrädd varje gång) och oviljan att tappa kontrollen.
Vanligaste anledningen till förlossningsrädsla är...
Rädsla för smärta
Rädsla för att förlora kontrollen
Rädsla för att något ska gå på tok med barnet
Rädsla för att få allvarliga bristningar.
Själv var jag... bortsett från rädd för smärtan... livrädd för att bajsa på mej, bli tokig, slåss eller bli klippt.

Det finns mycket vården och då framför allt barnmorskan kan göra för den förlossningsrädda kvinnan.
Samtal och bearbetning kring det okända eller en tidigare jobbig förlossning med speciellt utbildade barnmorskor.
Man kan anlägga en ryggbedövning tidigt så den finns på plats när smärtan väl blir besvärlig och en ryggbedövning är en GRYMT bra smärtlindring under öppningsskedet.
Man kan även om ingenting annat hjälper skriva ett förlossningskontrakt, att om "si eller så inträffar så får du ditt snitt."
Vad vården inte ska bjussa på är veka läkare som inte kan säga nej!

Förlossningsvården skall vara så bra att varje kvinna skall kunna känna sej trygg.
Hon skall ha rätt att veta att hon kommer att få en plats på det sjukhus hon vill föda, hon skall ha rätt till att ha personal inne hos sej hela tiden om hon så önskar. Hon ska ha rätt att få den smärtlindring hon önskar.
Detta sker på långt ifrån alla förlossningskliniker idag.
Jag tycker dessutom att den födande kvinnan ska ha rätt att känna sin förlösande barnmorska från graviditeten och att hon skall ha rätt att få ersättning för att föda barnet hemma om hon så önskar.
Idag är det bara Stockholm, mej veterligen (jag kan ha fel, det kan vara på något mer ställe) där ersättning betalas ut för en hembarnmorska.
Idioti då det är väl beprövat i andra länder och där forskningen säger att det faktiskt är mindre farligt för en frisk omföderska att föda i sitt hem än på sjukhus. Och en förlossning kostar ju samhället oavsett var den utförs.
Det stora antalet kvinnor skulle förmodligen ändå välja att föda på sjukhus och då skall hon ha rätt att göra detta under så trygga, lugna omständigheter det bara går och där sjukhusets rutiner och PM får stå tillbaka för kvinnans önskemål. Kvinnan skall kunna ha sina egna saker, sin egen musik, de människor hon vill runt sej.

DET ska vi strida för. Det är omtanke om den födande kvinnan och hennes ofödda barn, inte fler kejsarsnitt gjorda i onödan.

Puss/ Asta

Vad jag ska göra i sommar? Jo tack jag ska jobba.




Det tristaste med att vara student måste ju vara att man inte får semester. Får visserligen två spridda veckor men det är innan o efter semesterperioden. Jobbade ju hela förra sommaren med.
Nästa sommar hoppas jag på lite semester i alla fall.

Men jag ska ändå... 

Få ett nytt barnbarn så bebisgosa och passa Ängla-Pängla.

Gå på Lars Winnerbäck.

Grilla tills jag ledsnar fullständigt.
 

Äta kvällsmat nere vid stranden.

Skita i att jag är tjock i år och bada med Noah i alla fall. Barnbarn går före fåfänga.

Komma i gång med att springa.

Äta solvarma jordgubbar var och varannan dag.

Försöka vara lite mer social... jag träffar ju aldrig nån utanför familjen.

Åka till Borås djurpark (jag kan köra den vägen i sömnen nu.)

 

Åka till Liseberg, gärna med alla barnbarnen.

Arbeta med min D-uppsats

Läsa skönlitteratur för min egen skull liggande på altanen i skuggan.

Slippa ha dryga 3 timmars bilfärd tur o retur till jobbet.

Unna mej glass precis när jag vill.

 

Åtminstone någon after work på solig uteservering i goda vänners lag och med kalla öl.

Dricka morgonkaffet utomhus

Lösa korsord.

Läsa "sånt jag inte hunnit" i kurslitteraturen.

Vad ska du göra?

Puss/ Asta

10 saker som är bättre än sex



1. Att gå på toa för att kissa eller bajsa när man är riktigt, riktigt nödig.

2. Att duscha i miljöfientligt hett vatten och bara sitta ner å fån glo rakt fram medan det varma vattnet löser uppspända nackmuskler.

3. Att schamponera håret... särskilt när det är riktigt flötigt... med nåt väldoftande schampo och massera hårbotten både länge å väl.

4. Att lägga sej i städat sovrum och rena lakan och veta att man har sovmorgon dagen där på

5. För all del, att lägga sej i ett skitigt sovrum och sandiga lakan man borstar av hjälpligt och veta att man har sovmorgon dagen därpå oxå.

6. Att borra ner ansiktet i naket mjukt småbarnshull. Eller känna små armar om sin hals.

7. Att få ett oväntat handskrivet brev (tack China.)

8. Att vakna på sommaren av att fåglarna kvittrar och en mild vind tar sej in genom det öppna fönstret.

9. Öde promenader med min hund längst havet.

10. När man för första gången på resan till nåt soligt land går i å känner på Medelhavet.

Vad tycker du är bättre än sex?

Puss/ Asta

lördag 2 april 2016

Klasskillnad mellan bröstmjölk och tillägg



Amningen minskar i världen.
Jag hörde på ett reportage på radion från Kina där endast 17 % helammar enligt WFO's rekommendationer fullt ut i sex månader. Inte så konstigt kanske med tanke på att få kinesiska kvinnor har mammor eller väninnor som ammat och att föräldraledigheten är en bråkdel av den vi har i Sverige.
Men i många länder som har god ekonomisk standard minskar amningen och så också i Sverige.
Det är allvarligt och vi måste på allvar börja prata om det. Inte minst vi som arbetar inom branschen måste våga ta diskussionen och säga som det är. Inte vara så förbannat ängsliga att trampa på ömma tår.
Det bästa för barnet är att ammas fullt och även kvinnan har många hälsofördelar av att amma!

Precis som jag sagt tidigare när jag skrivit om amning så är amningen det naturligaste som finns.
Vi kvinnor är gjorda för att amma. Barnen är gjorda för att suga.
Med få undantag av anatomiska defekter eller ev bröstförminskning så KAN kvinnor amma och barn suga.
Men för att någonting är naturligt så är det inte per automatik enkelt.
Det är naturligt att föda barn oxå men många kvinnor kan intyga att det där med inte är a walk in the park  för det.
I stort sätt alla mammor och alla barn har startsvårigheter innan man båda har lärt sej och mjölken runnit till.
Amningshormonerna prolaktin (som bildar mjölken) och oxytocin (som driver ut mjölken) är känsliga för stress, smärta, tålamod och tillit.
Ömma bröstvårtor initialt är mer regel än undantag. Mjölkstockning vanligt och även att få mängden att stämma med barnets behov kan krångla både i början och senare in i amningen, men med kunskap, vila och tålamod så reder det till sej och därefter har man världens bästa mat... helt skräddarsydd... till sitt barn.

För nej. Tillägg kan inte jämföras i kvalitet med bröstmjölken.
Bröstmjölken anpassar sej efter barnets ålder och skyddar mot en mängd sjukdomar och tillstånd så som diarréer, förstoppning, allvarliga luftvägsinfektioner. Man vet oxå att genom att amma samtidigt som laktos och gluten introduceras för barnet så skyddar det i hög grad mot intoleranser. Man tror även att det ger ökat skydd mot framtida övervikt och diabetes.
Ammande barn utvecklar en högre intelligens, oaktat föräldrarnas IQ och det ger en annan närhet och anknytning än vad flaskmatning gör.
Mamman får ett ökat skydd mot bröstcancer och livmodercancer. Större skydd mot depression och stress i samband med småbarnstiden.
Detta måste vårdpersonal så klart våga informera om! Det är vår skyldighet enligt barnkonventionen.

Det är tråkigt... men en sak... om mamman bestämt sej och är övertygad i sin inställning om att hon inte vill amma av någon orsak. Gör hon ett informerat val om vad hon avsäger sej så måste det vara upp till varje mamma att bestämma.
Men så är det inte för de flesta. De flesta mammor börjar amma på BB och sedan slutar en stor andel när de kommer hem.
De kanske inte känner att de får till det, de kanske ger tillägg och upplever att barnet blir väldigt nöjd och sover längre.
De slutar av okunskap eller i tron att de inte har mjölk nog. Dessa kunskapsbrister måste vården fylla i!

Amningen och dess hormoner är initialt väldigt känsliga.
Allt styrs av efterfrågan. Varje gång barnet läggs till bröstet och suger skickas signaler om att producera mer mjölk.
Är mjölkmängden för liten behöver barnet suga mer, är den för stor kommer det att anpassas av att brösten inte lämnas tömda.
Mjölken produceras hela tiden, till och med under tiden barnet ammar, och efter en timma har 60-70% redan fyllt på sej igen.
Ges tillägg, för att barnet ska bli "mätt" eller för att partnern ska ta någon natt med matning skickas genast signaler om att det inte behövs så mycket mjölk och produktionen avtar.
För människobarn, precis som för andra däggdjur, är det naturligt att äta ofta och tilläggens mättnadskänsla i många timmar är så ledes inget bra tecken, det är inte naturligt.

Bortsett från antikroppar, skydd mot diverse sjukdomar och en mat som anpassar sej efter barnets ålder och behov så bidrar amningen till att stärka anknytningen till barnet.
Amningen kräver hud mot hud. Den kräver närvaro.
Jag har sett många bebisar flaskmatas långt ner i knät eller till å med liggande för sej.
Jag har sett många bebisar som lämnas bort till släktingar och vänner kvällar eller dygn när de bara är några månader därför att det "går" med tillägg.
Att det "går" betyder inte att det är bra.
Små barn har förvisso förmågan att känslomässigt knyta an till fler än mamman. Men det kräver tät närvaro. Det räcker inte att personen är nära mej som mamma. En trygg anknytningsperson (pappa, mormor, nära vän) är den barnet känner igen på röst och doft. Det kräver i princip dagligt umgänge med barnet.
Att små bebisar inte protesterar av att vara hos mormor som de träffar en gång i veckan betyder inte att det är bra för dem. Att små bebisar kan ligga raklånga i knät eller på en soffa och få flaskan betyder inte att det är så ett litet barn skall matas.
Vi måste våga vädra det!

Puss/ Asta