Det är helg och inte vilken helg som helst. Det är sista helgen innan den första praktiken och känslorna, tankarna är verkligen all over the place just nu.
I natt har det på nytt snöat och både minusgrader och ännu mera snö är att vänta den kommande veckan.
Ibland får jag påminna mej själv om att världen inte kretsar kring mej och mej allena. Att det inte sitter en liten gubbe där uppe bland molnen som känner för att jävlas med just mej.
"Så, hon tycker att det ska bli galet läskigt att praktisera på ett nytt ställe, i en ny roll med nya människor och hon är skräckslagen för att köra 25 mil om dagen på ny väg, well... här har hon en jävla massa snö oxå! För dina synder skull liksom."
Tillåter jag mej att till fullo känna vad jag känner så bryter jag nästan ihop. Kroppen signalerar ångest på alla sätt den bara kan. Den signalerar FARA, DRA DEJ UR, SLUTA. Ju mer jag funderar desto värre blir det till jag nästan hyperventilerar av panik.
Jag tror faktiskt... men det är ett annat inlägg... att jag har vad som kallas GAD. Generaliserat ångestsyndrom. Igenkänningen på symtomen är total. Men som sagt, annat inlägg.
Trots detta å med all min erfarenhet om hur jag fungerar så kan jag till viss del styra det.
Bryta tankar. Inte tillåta mej att bada i all den där ångesten allt för länge.
Jag tänker och resonerar rationellt med mej själv. Det jag känner ÄR inte rationellt.
Så, jag säger tex åt mej att jag har haft körkort i 15 år. Att massor av människor kör den här sträckan varje dag år in och år ut. Att jag ska köra tidigt och ta hur god tid som helst på mej. Att bilkörandet kommer bli lättare redan efter några gånger.
Vad det gäller praktiken är jag inte lika rädd. Jag har lite erfarenhet av BB vård och jag har alla mina år som sjuksköterska. Och jag är en rätt sympatiskt
Det kommer att gå bra!
Om tre veckor börjar jag praktiken på Mödravården. Här på hemmaplan.
Det längtar jag hur mycket som helst efter.
Dels för att jag då... för en stund... är färdig med allt flängande och dels för att jag är verkligt intresserad av denna verksamhet. Det är inte osannolikt att jag efter en tid av förlösande kommer vilja arbeta på en sådan arbetsplats, jag tror jag skulle göra mej bra där. Tycker om att följa patienter, att bygga relationer och att undervisa.
Det ska bli jättespännande med preventivmedelsrådgivning, samtal, att träffa gravida, hålla i föräldragrupper.
Fick ett så fint mail av min kommande handledare så det känns verkligen jätteroligt att få komma dit.
Nu ska jag försöka koppla av. Njuta av att det är helg och att jag är hemma.
Gå ut å gå med hunden i snön och sedan se på hockey. Ta ett glas rödvin och må gott.
Vad gör ni en lördag som denna? Har ni några peppande ord så får ni gärna delge dem.
Puss/ Asta
Jag har en väninna som inte vågade köra bil. När vi lärde känna varandra var hon tillsammans med en man som alltid körde när dom skulle någonstans och som fick henne att känna sig värdelös över sin rädsla att inte våga.Det var så i flera år. Så separerade dom. Hon träffade en ny man och dom flyttade ut på landet. Med fyra barn och jobb inne i stan så var hon helt plötsligt tvungen att köra. Åh den ångesten hon hade. Men det gick över och nu kör hon överallt. Vi bor i Norrland. Massor och massor med snö! Du fixar det:)
SvaraRadera/Jenny
Min vän... mitt bästa tips är ge dig ut och kör sträckan i morgon. Skulle du köra fel så gör du det i lugn och ro och inte när du är orolig över allt annat upptill. Kram och puss
SvaraRadera