torsdag 17 september 2015

Det blir bra


Ja. Jo, jag medger det gärna. Jag ÄR en orolig själ.
Min trogna läsare Emma ska åka till Rwanda med sin son, ingen charter direkt och något helt annat än att slussas av krampaktigt leende skandinaviska ungdomar som tar emot direkt efter utcheckning å slussar från punkt A till punk B.
Precis innan jag slutade på Medicin mötte jag en timanställd, ung tjej i knappa tjugoårsåldern, som skulle resa jorden runt. Själv. Hennes föräldrar då? De tyckte det var roligt!
Det är inte direkt samma virke som en annan är gjord av.
Sen var mitt inlägg en smula självironiskt också. Jag ligger inte sömnlös av oro över att piloten ska vara självmordsbenägen eller salongsberusad. Det finns mer verkliga orosmoment än så när man åker med ett litet barn och en mor som är i psykisk och fysiskt dålig form.
Men visst, Ängslighet is my middlename.
Sedan kan, som vi diskuterat tidigare, mod se väldigt olika ut och även om jag aldrig lär kallas Lejonhjärta efter min död så har jag helt klart mina modiga sidor.
Som...
Ehh...
Ja, okej, jag kommer inte på nåt här å nu men det har jag.

Det märks att jag är trött. Oron slickar min hud som eld. Det fladdrar i magen.
Jag kan inte lokalisera ångesten, vet inte vad som oroar mej här å nu.
Men det är rätt typiskt.
Efter en skolvecka där det känns som om saker å ting faller på plats, där jag har haft fokus på att klara av uppgifter som måste bli avslutade innan resan och där jag klivit upp tidigt å somnat sent hela veckan kan jag andas ut lite grann. Jobb i morgon natt sen är plikterna klara.
Då kommer det. Oron, rastlösheten, den där diffusa känslan av skräck i kroppen.

Jag skiter i det nu. Orkar inte tänka och orkar inte älta.
Ikväll har jag sett på första omgången i SHL där Frölunda Indians med visst besvär vann över Rögle.
Jag har beställt en ny almanacka, jag har lagat mat, vallat hunden å myst med mina grabbar.
Imorgon är det bortsett från jobb nya fransar som gäller och en sista titt på skolarbetet.
På lördag när jag vaknar vill jag vara helt fri att ägna mej åt packning och skönhetsbestyr.
Snart sitter jag där. På altanen på Cypern. Med en kall Gin & Tonic.
28 grader där nu. 27 i havet. Det kan man leva med.
Det blir bra. Det BLIR bra!

Puss/ Asta


1 kommentar:

  1. Det kommer bli hur härligt som helst! Jag vet att du är orolig nu men jag hoppas du kan slappna av på plats och njuta och ladda batterierna inför hösten! Kram

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare