söndag 26 juli 2015

Jag å mina mörka hemligheter



Det är inte mina fötter på bilden.
Om vi ska göra en lång historia kort finns två ting att säga om mina fötter...
Jag har alltid pillat å grejat, smort å filat på dem och...
De har alltid sett för jävliga ut.

Detta att jag har hemska fötter kan bero på olika saker.
Jag har noll fotsvett... kan vandra runt i ett par gummistövlar en hel dag och fossingarna är fortfarande torra som fnöske.
Bortsett från normala ting som att fila å smörja så utför jag även mindre operationer.
Skär i dem med diverse tillhyggen, drar upp stora bitar av torr hud, pillar konstant, vilket resulterar i att det blir skinnflått och börjar blöda på sina ställen.
Jag har nästan alltid ont någonstans under fötterna för att jag inte kunnat låta bli att massakrera dem, det är som en äckligare version av att bita på naglarna.
Och jag har ofta tänkt att jag på sjukhuset vistas bland så mycket bakterier och går barfota i jobbskorna och ett tu tre skulle jag kunna dra på mej nån läskig infektion i dem.

För några dagar sedan fick jag en riktigt otck och djup torrspricka rakt in i hälen.
Jag försökte pyssla om dem, sov med plåster där jag klickat en stor fet klick salva under och hade sedan ett duodermplåster för att skydda.
Det  kändes ok igår på jobbet. Ont men hanterbart.
Väl hemma gick vi en långpromenad med hunden när det gjorde mer ont, varpå jag under hela rundan gick utan att trampa ner vänster häl, jag stödde lixom bara på trampdynan fram.
Idag. Gissa vad?!
Jo jag har så in i helv... ont i vristen. Förhoppningsvis bara träningsvärk efter att ha belastat konstigt nån halvmil men det gör oroväckande ont å är galet stelt.

Jo, jag vet...
Jag vet att man inte ska skära med vassa rakblad i fötterna. Å man ska inte sitta och dra bort förhårdnader, det blir bara värre.
I perioder sköter jag nej med fotbad, lagom filning och mycket smörjande. Jag har prövat de flesta krämer, typer av filer, plaspåsar med olja, baby feet och periodvis haft relativt välvårdade fötter  men precis som för en nagelbitare är det lätt att återfalla i gamla synder.

Finns det någon mer som jag där ute så vi kan bilda Anonyma Fotskärare eller är jag fullständigt galen?

Puss/ Asta

Bild: Inte heller min fot men betydligt mer lik än första bilden. 

1 kommentar:

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare