lördag 18 juli 2015

Är vi flerbarnsmorsor bessersmittrar hela högen?



Cissi Wallin skriver om bombsäkra föräldrar.
"Ändå möter jag dom tamefan regelbundet. Både irl och på nätet. De bombsäkra föräldrarna. Oftast kvinnor, oftast med två barn eller fler. De som VET. Är helt och totalt rutinerade och har svar på precis varenda fråga inom föräldraskapets snåriga djungel. De applicerar gladeligen sina högst personliga erfarenheter på alla föräldrar och alla barn. Och det är så förbannat tröttsamt."

Det där är en känga bland annat till mej. Nästan ordagrant så som hon bemötte mej i ett tjafs vi hade för ett tag sedan.
Jag suger lite på de där orden. Känner på dem. Funderar på om de är sanna.
Å jag kan ju bara svara för mej själv, vi med två barn eller fler är en rätt stor å brokig skara människor.

Men generellt...
Generellt sätt så är det ju så att det du gör ofta och länge ger dej erfarenhet.
Jag tänker på det ibland när Anna Wahlgren som på -80 talet var alla småbarnsföräldrars guru men som nu enhälligt sågas jäms med fotknölarna.
Hennes idéer kring den gravida kvinnan och barnuppfostran är på många sätt otidsenliga och omoderna. Det här med att hon tex anser att lite rök å alkohol under graviditeten har inget barn tagit skada av skulle aldrig kunna tryckas i en bok idag.
Det finns mycket jag inte kan ställa mej bakom vad det gäller AW uppfostringsmetoder, sova hela natten metoden, är bara en sak.
Men! Ingen kan ta ifrån henne att har man fött å uppfostrat nio ungar så har man oxå lärt sej ett och annat om barn.

Jag upplever nog, tvärt emot Cissi Wallin, om man ska generalisera att människor med erfarenhet av vad det än må vara är mer ödmjuka inför vidden av det man inte kan och inför att saker å ting kan vara annorlunda.
De som är mest bergsäkra på hur barn skall uppfostras är i regel de som inga barn har alternativt män från de äldre generationerna som egentligen aldrig var inblandade i att fostra, trösta, bära, sköta sina småttingar.
Meningar som börjar med "Nu har jag visserligen inte barn själv men..." alternativt
"På min tid lärde man ungarna att..."  är väldigt vanliga.  

Jag har uppfostrat fyra barn. Fyra väldigt olika individer. Fyra människor som trots att de vuxit upp i samma hem med samma syskon och föräldrar ser på sin barndom olika därför att DE är unika individer.
Jag upplever nog att jag har erfarenhet och rutin på väldigt mycket.
Alltså ren kunskap. När man ska söka doktor och när det inte behövs, hur man kan göra när amningen strular, vilka salvor som funkar bäst på olika utslag, varför barn reagerar som de gör, hur man kan hjälpa en liten att komma till ro mm
Men samtidigt är det så att varje förälder och varje barn är unikt och allting fungerar inte samma för alla.
Det enda jag med säkerhet skulle vilja säga är att DU är den bästa på att vara förälder till DITT barn.
Jag tror mycket på att lyssna lagom på experter och forskning, på att ta till sej det som man känner passar.
För expertråd och vetenskap ändras hela tiden. Det som var rätt igår kan vara fel imorgon.
Det som fungerade utmärkt för mej kanske blir jätteknasigt för dej.

Vad det gäller  mina egna barn och min egen roll som förälder och uppfostrare så tänker jag som följande...
Min mormor gjorde så gott hon kunde med min mamma men mycket blev fel, min mamma gjorde ett bättre jobb men en del blev ändå fel, jag har gjort så bra jag kunnat och trots fel så har jag lagt grunden för att mina ungar ska kunna bli ännu bättre föräldrar.
Vi jobbar alla på utefter våra egna förutsättningar å gemensamt för nästan alla morsor är att vi gör så gott vi bara kan.

Puss/ Asta

3 kommentarer:

  1. Jag tänker att det någonstans är ofrånkomligt precis som du skriver, att man med fler barn lägger på sig mer kunskap och mer expertis. Lite grann runt barn generellt, men framförallt runt sina egna barn. Precis som i allting annat, det säger ju sig självt. En mamma som har många barn vet också att varje barn är en egen individ ( allt som oftast vet man ju det) men att vissa basic grejer funkar på de flesta. En sådan kommentar känns som hon i det här fallet, råkat ut för någon i sin vardag som tyckte kanske lite för mycket utan något eget filter och dessa människor finns ju oavsett hur många barn man har, och kanske själv just den dagen inte kunde se mellan fingrarna utan blev irriterad, ledsen eller arg för något sagts och sedan blir det onyanserat en sanning hon säger. Så tänker jag. :) Sedan tänker jag precis som du, alla gör nog så gott de kan med de förutsättningar de har och man är ju inte heller densamma föräldern till sitt första barn som till sitt fjärde eller som i mitt fall fjärde -femte ( tvillingarna) - eftersom man själv utvecklas tillsammans med sin barnaskara och plockar upp nya tankar etc. Men det inser man ju inte förrens man sitter med sitt fjärde eller femte barn och ser tillbaka på sitt föräldraskap. Kram kram

    SvaraRadera
  2. Jag kan också tycka att det är ett väldigt tyckande om andras barn och barnuppfostran och familjer. Jag märker det speciellt på campingen där det finns en högljudd outsinlig källa med barnrelaterade konflikter mellan familjer och då ffa mammor. Det är oerhört roande när man sitter och lyssnar på men ibland som man skulle vilja göra ett inlägg med "sätt på dig ett hormonplåster och sköt din egen familj".

    SvaraRadera
  3. Mina åsikter är oftast väääääldigt långt ifrån Cissi Wallins, men här tror jag att hon som 'offentlig' person blir jävligt trött på allas tyckande om vad som är rätt och fel eftersom många anser dig ha rätten att uttala sig om henne och hennes föräldraskap.
    Jag tror att vi alla gör så gott vi kan. Vi alla älskar våra barn gränslöst.
    Och vi gör vad som funkar för oss, vare sig det är samsover eller lär våra barn att 'sova hela natten'.
    Jag har som du vet bott i ett land där kulturen är helt annorlunda då majoriteten av mammor är hunsade hemmafruar, och debatten mellan arbetande mammor och hemmamammor är het och outsinlig. Jag själv skulle aldrig vilja vara hemmafru och ur ett feministiskt perspektiv kan jag heller inte förstå de som väljer att vara det. Lika lite som de förstår att jag 'väljer att låta någon annan fostra mina barn.
    Jag har ju oxå tyvärr behövt lämna bort mina barn väldigt mycket av medicinska själ, men tycker även om att roa mig med min man och mina vänner. Jag älskar ju inte mina barn mindre för det men får väldigt ofta kritik för det trots att jag är väldigt kräsen med VEM som får se efter mina barn när jag behöver eller vill ha barnvakt.
    Summan av kardemumman är att man ofta får 'råd' trots att det inte efterfrågats och det kan jag tycka är lite stötande, men tycker det kommer från alla håll och inte bara från flerbarnsmammor!

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare