måndag 6 april 2015

Vikt, jobb och pirrig nervositet



Så har jag börjat på den nya avdelningen och jobbat påskhelgen.
Vilket resulterade i plus tre. Kilo alltså. Upp tre kilo sedan jag vägde mej förrförra veckan.

De flesta, eller åtminstone fler än hälften, av de som arbetar på min nya arbetsplats känner jag sedan tidigare. Eller känner igen, vet vad de heter, har bytt några ord då å då.
Så gott som alla är helt otroligt snälla.
Kanske är det lite smekmånad och ännu känns det som "på låtsas", som om det bara är för nu men alla har verkligen varit otroligt välkomnande, trevliga och söta på alla sätt å vis.
Om jag ska rannsaka mej själv, långt trevligare än vad vi var på min avdelning i slutet när det kom nya.
På min gamla avdelning hade vi en sådan otrolig personalomsättning, så mycket nytt folk som kom å gick. Människor som stannande ett tag, som lärdes upp, lärdes känna och som sedan försvann igen.
I slutet var jag å många med mej rätt mätta på att "välkomna" å vara nyfiken.
Jag insåg det då, jag inser det än mer nu när jag ser hur jag blivit mottagen.

I dagarna fyra har vi ätit. Tårtor. Kakor. Godis till förbannelse.
På påskafton hade vi handlat mat från en cateringfirma och käkade fantastiskt med kyckling, lax, gratäng, paj, sallad, röror, såser, lamm och en ljuvlig dessert på det.
Inte så konstigt att vågen rört sej uppåt och att kroppen ursinnigt skriker "socker!!!" till mej idag.

Även om alla är underbara mot mej och de av mina gamla kollegor som bytt avdelning så kostar det ändå på att vara ny. Patientklientelet jag haft dessa arbetsdagar är inget nytt men allting får jag leta efter, ingenting man behöver är där man tror.
Och jag är mer social, mer... konstlad så klart bland alla nya. Å jag saknar ju de mina.
Dessutom har jag ju eventuellt, troligen, nästan säkert nåt annat på gång som jag snart kan berätta om... eller va fan, jag gör det nu!

Jag ska troligen arbeta på BB i sommar!!!
Egentligen ska man vara barnmorska där, men även dem är en bristvara i dessa tider, så jag har fått förfrågan om jag vill.
Om jag vill?! Men det är väl klart jag vill!!!
Även om det innebär att jag bara får två veckors semester och det i maj och även om jag är lite skraj för detta har jag verkligen aldrig ens nosat på i min roll som sjuksköterska.
Mammorna och deras krämpor ska jag väl kunna fixa med min sjuksköterskeerfarenhet men bebisar... som kanske blir dåliga?!
Fast jag är ju inte ensam. Å jag har fyra egna ungar. Å har ett litet barn hemma.
Det går säkert bra. Så klart! Eller?
Det är en strålande möjlighet för mej att komma närmare och se mer av barnmorskans jobb å tänk innan jag tar ställning till om jag vill plugga i höst.
Lite läskigt är det att plötsligt vara helt ny och inte känna någon, ingen känner mej, min gamla erfarenhet som normalt ger mej råg i ryggen vet ingen någonting om.
Ni hör. Ambivalensen i ett nötskal.
Men jag ÄR glad. JÄTTE glad över detta äventyr.

Puss/ Asta

3 kommentarer:

  1. Så gøy! Der en dør lukkes, åpnes en annen sies det. Stemmer jo bra i ditt tilfelle, og attpåtil en dør til noe du har drømt om og ønsket deg lenge. Ønsker deg masse lykke til :-)

    SvaraRadera
  2. Åh vad kul! Det kommer du fixa galant!
    Jag tror det kommer passa dig perfekt och du kommer bli övertygad om att plugga till hösten!

    SvaraRadera
  3. BB låter som det perfekta för dig. Något nytt, något du vill prova, en chans att se om det är barnmorska du ska bli. Vilket du skulle passa perfekt som dessutom!

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare