tisdag 17 februari 2015

Nej, det står inte still. Det kan kännas så, men det rör på sej ändå

 

Jag är en analyserande människa. Tänker mycket. Vill ständigt förändra mej själv.
Å misslyckas. Tappar motivationen, går upp i vikt eller vad det nu må vara.
Det är lätt att känna att man står still å trampar. Att man aldrig tar tag i de där livsavgörande besluten som det känns som man själv och hela ens omgivning bara väntar på.
Så tror jag att många känner. Tre steg fram och fyra tillbaka.
Men små små ting sker med oss alla. Ibland kan det vara peppande att se...

Jag shoppar betydligt mindre.
Kanske är det (precis som förra året vid den här tiden) en tillfällighet men just nu är det åtminstone så.
Behovet, lusten, glädjen till shoppingen är försvunnen.
Till stor mån beror det på ett växande miljömedvetande. Att bränna på jordens  resurser när jag redan har.
Jag har under perioder av mitt liv varit näst intill shoppoholicer. Behovet av att få dra det där jäkla kortet eller trycka på den där "beställknappen" har nästan betytt mer än själva varan.
Jag har många gånger gått ut med inställningen "jag måste handla något" snarare än att det är något speciellt som jag ville ha.
Nu... not so much. Köpte förvisso första vårskorna idag men det var nåt jag kommer behöva och framför allt... lyckoruset uteblev.
När det gäller att "satsa på mej själv" är jag just nu mycket mer inne på fler tatueringar och att börja med fransförlängningen igen.
Kläder har jag. För decennier framåt om inte shoppinglusten återvänder. 

Jag har hittat självförtroendet att... om å men å eventuellt... söka Barnmorskeutbildningen till hösten.
Jag kommer bara göra det om jag får betald (snarare sponsrad) utbildning av regionen.
Lönen för barnmorskor är för kass för att jag ska vilja låna i ytterligare 1,5 år. 
Men länge kände jag mej dels inte smart nog, inte lämpad att klara ett så utlämnat och ansvarstyngt yrke. Jag kände inte heller att jag orkade med studentrollen och det utanförskap och det utlämnande som följer med den igen.
Nu vill, kan och vågar jag. Om jag får betalt.

Jag skänker mer pengar.
Jag har ständigt och ihållande dåligt samvete för allt jag inte gör och för att jag skulle kunna göra mer men jag gör i allafall mer än innan.
Ungefär tusen kronor i månaden går till fadderbarn och andra organisationer. Ytterligare några slantar till tiggare som ju dessvärre återfinns överallt nu mera.
Lite pengar för en del, enorma pengar för andra. Jag har råd och skulle väl förmodligen ha råd med ytterligare lite utan att leva ett självuppoffrande liv men jag tänker och ruvar på hur jag i framtiden skall kunna hjälpa till aktivt oxå.
Jag skulle gärna öppna mitt hem för flyktingbarn. Jag känner att jag har tid, plats och resurser för det som fyrabarnsmamma, sjuksköterska och medmänniska.
Men maken vill inte och jag försöker tjata lite lagom. Ett sådant projekt måste man vara ense om som par.

Eko å miljö.
Det blev inte mycket av de där vegotankarna som jag hade förra året vid den här tiden men på sista året så äter vi mindre mängd kött i alla fall och alltid svenskt. När jag handlar, maken köper vilken skit som helst bara det är billigt. Smart sätt att slippa handla för det har medfört att jag hellre gör det själv.
Jag köper oxå allt fler grejer eko. Kaffe, bananer, bregott, grädde, chilisås, coccos alltid. Ofta mycket annat med. Har du tips på fler viktiga ekoprodukter så tjoa.
Jag använder mindre tvättmedel. Förr använde jag lite mer än vad man skulle, nu lite mindre och det blir lika rent för det.

Jag blir ständigt bättre på att inte alltid vara bekräftad, populär, efterfrågad och älskad.
I hela mitt liv, sen dagis, har jag någonstans trott att min lycka är sammanlänkad med att ha en man att älska (helst passionerat) å som älskar mej (än mer passionerat) tillbaka.
Jag tror inte det längre.
Skulle jag någongång skilja mej vill jag leva ensam. Jag längtar inte efter varken en älskare eller livskamrat. Jag har gjort det.
Min lycka... nu å sen... känns avhängd på andra ting. Barnen. Barnbarnen. Att leva medningsfullt. Djur. Hav. Fritid.

Jag tvättar håret mindre ofta.
Det är nog mest en lathetsgrej i och med att det är längre och meckigare. Jag har ju oxå mycket mindre stylingprodukter i som skitar ner håret jämfört när det var kortare och fixades varje dag.
Men sedan läste jag en så tydlig sak med. Ull är oxå hår och alla vet att en ulltröja som tvättas hårt å ofta och sedan kanske stryks varje gång snabbt tappar glans och form. Samma gäller med det egna håret.
I större delen av mitt liv har jag tvättat håret varannan dag, nu går det både 5 å 6 dagar mellan.
Sista dagen/ dagarna har jag det kanske inte utsläppt.

Kanske börjar jag bara bli gammal helt enkelt :)

Tänk efter. Hur har du förändrats sista året? Berätta.

Puss/ Asta

3 kommentarer:

  1. Vilka bra förändringar du gjort! Så bra att fortsätta göra lite i taget, det är ändå viktigast att röra sig ju rätt riktning. Vår vegoresa tog också tid, men nu är det enorm skillnad mitt när vi började. Andra förändringar jag gjort är att slutat shoppa, börjat köa mer second hand när vi behöver något, hållet lite bättre ordning, börjat äta enormt mycket mer nyttigheter, spelat tv-spel, bytt till miljömärkt el, börjat fundera på att byta yrke helt, så smått börjat låta mina mer udda sidor komma fram, skrivit mer, blivit mer uppgiven över världen och hur människor är funtade...
    Tips på ekoviktiga saker förresten; potatis och äpple för mängden besprutning, all exptisk frukt som typ ananas, kakao pga slavlika arbetsförhållanden för tex barn.

    Kram Elin

    SvaraRadera
  2. Jag har vänt upp och ner på mitt liv det senaste året. Min andra utmattningsdepression gjorde att jag måste ta tag i mitt liv och ta reda på vad jag egentligen vill med det. Jag vill göra nytta och jag vill förändra. Det funkar inte som jag gjort tidigare, bara jobbat och inte orkat mer. så, först ett politiskt engagemang. Sen hoppas jag få arbetsträna inom Röda korset. Förhoppningsvis orka engagera mig i en förening för papperslösa, hemlösa och de som behöver tigga för sitt uppehälle. Här hemma vill dottern och jag att vi gör om de rum som finns kvar att fixa i hemmet, gamla tvättstugan, ett duschrum och en bastu till ett gästrum med egen dusch. Sen kanske vi kan ta emot hemlösa i vårt hus eller ta flyktingbarn. Men det kräver ju att mannen går med på det, precis so för dig!

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare