fredag 27 februari 2015

Döden och karma



Efter min senaste läsupplevelse "Dålig karma", se inlägget nedan, känns det naturligt att fundera lite på det här med bokens huvudteman. Döden å karma.
Vad tror ni?

Är det möjligt att återfödas som myra om man gjort riktigt taskigt ifrån sej i sitt senaste människoliv?
Det kanske låter lite lockande att tänka så, åtminstone om du betraktar dej som en god människa (vad det nu är?!) Det kan kanske även uppfattas som inspirerande, som ett högre syfte att göra gott ifrån sej i livet.
Men innebär det i så fall att alla som lider har förtjänat det på något sätt och alla som har det förbannat bra just nu belönas?
Njä. Jag tror inte riktigt på den där... du blir som du lever teorin som Buddisterna tror.

Flera liv då? Att vi återföds, kanske inte efter förtjänst utan efter slumpen eller någon gudomlig försorg?
Många människor tror ju på det där mer eller mindre vagt. Många människor har vittnat om diffusa minnen från tidigare liv, deja vu. Det finns medier som ägnar sej på heltid åt att hjälpa människor minnas eller komma över sina ärr från tidigare liv.
Jag vet inte...
Jag tror det finns en jävla massa lurendrejeriare, minst 999 på 1000 medier, men att alla ljuger vill jag låta vara osagt.
Jag tror att det finns en väldig massa som vi människor inte förstår oss på eller kan se å uppfatta.
Sen om jag VILL leva ännu ett liv låter jag vara osagt.
Visst gillar jag livet, jag är inte alls suicidal på något sätt, men sååå jäkla roligt att jag vill göra om det vet jag inte om jag tycker det är. 
Å varför skulle jag nästa gång ha turen att födas i Sverige?
Nästa gång kanske det blir i som flicka i Pakistan och det verkar inte allt för lattjo.
Eller som liten gosse rakt in i en Sverigedemokratisk familj i Upplandsväsby?
Nej, det räcker bra med detta livet. Som gärna får bli långt å friskt.

Tanken med karma i livet som pågår tilltalar många av oss.
"Karma is a bitch" å "What goes around comes around."
Alltså att människor får vad de förtjänar av någon form av slump.
Den som är elak får på något vis under livets gång smaka på sin egen medicin.
Tyvärr tror jag inte att det fungerar.
Om det finns ett eller annat som talar för karma så finns det desto mer som talar för tesen att "Livet är jävligt orättvist-punkt slut!"
En del människor drabbas av allt möjligt elände. Sjukdomar, död, sorger och bedrövelser och andra seglar genom livet med kanske en skilsmässa som värsta prövning.

Ja, det var mina fredagstankar om döden å gudomlig rättvisa det. Hur ser dina ut?

Puss/ Asta 

1 kommentar:

  1. Fina Asta - ÄNTLIGEN börjar jag bli något bättre och kan därför börja läsa sociala medier, bloggar och annat trevligt! Jag har ju missat en massa inlägg från dig!!! Fasen också. Jag har förstått att du också varit sjuk - i en annan form av influensa - och därför tycker jag allt lite synd om oss båda :)

    Ja du - karma... Hmmm. Jag är tveksam. Precis som jag är tveksam till att återfödas. Jag delar din kritiska inställning till medier och det mediala, även om jag tror på att det finns en annan dimension som vi människor är olika känsliga för/inför, men det finns alltför många lurendrejare och självpåtagna förståsigpåare där ute, både religiösa och icke-religiösa. Jag tror dessvärre inte att karma finns - för vi människor uppfattar det där med tur i livet/lycka/välgång etc. på så otroligt olika sätt. En missbrukare tycker ju inte alltid att hens missbruk är ett problem. En terrorist tycker inte att det är ett bekymmer att dö martyrdöden och en svensk tonåring tycker att livet är GRYMT orättvist bara för att hen MÅSTE gå i skola. Ergo är människors uppfattning om VAD som är lycka och olycka så otroligt olika så om JAG anser att någon annan förmodligen kommer att återfödas som en fluga anser kanse den personenn att hen förmodligen kommer att sitta i paradiset. Så det där är svårt. Ibland kan man uppleva att saker och ting "går den väg man tycker är rättvis" och då verkar det som om karma finns. Andra gånger talar vi om att "guds vägar är outgrundliga"..

    Jag tror vi lever. Och så dör vi. Och så får vi kanske ynnesten av att vaka över våra älskade som skyddsänglar. Och kanske föds vi igen. Kanske inte. Kanske dör vi nöjda och tacksamma, kanske förblir vi otacksamma, odrägliga människor in till döden. Jag tänker som så att det enda jag kan styra något över är hurdan människa jag är medan jag lever. Och att det räcker så. Vad andra gör är inget jag kan styra.

    Kramar

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare