fredag 7 november 2014

Städa, städa varje fredag



Städa städa varje fredag å så varje jul... det tycker jag är kul. 

Eller nja, inte alltid om jag ska vara helt ärlig.
Hur har ni det med städandet?
Hur ofta städar ni? Hur hög är er tröskel för stök och damm?
Har tröskeln förändrats över tid?
När städar ni bäst och har ni några goda städtips?

Jag har en väldigt hög tröskel för grusiga och dammiga golv.
Jag har en relativt hög tröskel för stök.
Hemmet har alltid varit fyllt av kladdiga ungar och många barn.
Hundar som gått in och ut genom altandörren i ur å skur.
Golv som blivit dammsugna är 30 minuter senare grusiga och håriga igen.
Hela familjen är slarvig och låter saker ligga kvar efter användning.
På nolltid ligger 111 saker på fel plats.

Djur å attityd alltså.
Och därtill bristen på klok förvaring å att trivas i sitt hem.
De rum... köket bland annat... som vi gjort i ordning är oftare städat eftersom det är både enklare och roligare att hålla rent där.
Vardagsrummet ser lixom ut som hejsan alldeles oavsett hur mycket jag städar.

Men min tolerant för ffa stök har förändrats sedan min utbrändhet.
Jag pallar inte med lika mycket röra längre. Jag måste ha en lugn avplockad plats.
Alltså plockar jag mycket mer/ oftare nu och jag försöker komma ihåg att lägga tillbaka sakerna direkt.
Hänga upp jackan, ställa skorna på hyllan, glaset i diskmaskinen osv.

Ibland, om jag har tid å är ledig, tycker jag att det är rätt kul att städa. Åtminstone en stund.
Torka av bänkar, dammsuga, vattna blommorna, känna mej normal.
Bäst städar jag när någon ska komma å hälsa på med kort varsel eller om jag är förbannad, då går det med en jäkla fart å frenesi.

Jag tycker faktiskt att det finns viktigare saker än att städa. Vila om jag är trött tex.
Jag känner väldigt sällan dåligt samvete över det i hushållet som jag inte hinner med eller orkar prestera, jag är redan den som tar åtminstone 75% av hushållsarbetet.
Inför advent, större kalas och liknande kan jag drabbas av någon slags mindervärdeskomplex för att jag inte har det/ inte förmår som "alla andra."
Min mamma och min mormor var ju båda pedanter under min uppväxt och jag antar att det är där jag fått min måttstock.
Konstigt nog säger människor många gånger att de trivs hos mej å att det är hemtrevligt trots att det både är orenoverat och stökigt.
Jag kan själv känna ett slags obehag i allt för välstädade och perfekta hem.
Kanske får mitt stök gästerna att känna sej lite bättre själva?

Tips...
Jag vet inte. Jag kan mest fusktips. Som att i första hand städa av toaletten om det kommer gäster och hälla en slurk Ajax i toan så det luktar rent i hela badrummet.
Doftljus och skum belysning döljer en hel del med.
En skvätt sköljmedel i torkvattnet sägs ge mindre damm, men det fungerar inte här.
Jag kan tycka det är synd att gammal riktig städkunskap håller på att gå förlorad. Gamla hemmafruar förr hade ju en fläckkunskap som var rena kemin.

Idag har jag dammsugit å plockat undan.
Det syns inte.
Men sängen är fortfarande helt renbäddad och det ska bli underbart att glida ner där senare ikväll.

Puss/ Asta

8 kommentarer:

  1. Jag tycker också att alltför rena hem gör mig obekväm. Som om jag ska skita ner eller lägga något på fel plats. Min bästa kompis var oerhört pedantisk förut, men har släppt lite på det och jag är genast mycket bekvämare med att hälsa på hos henne. Jag blir lustigt nog bättre och bättre på att hålla rent och ordning. Det smyger sig på. Jag har också en del mästerstädare i släkten, men trodde då INTE att jag bråddes på dem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blir oxå bättre å bättre, men så startade jag på minus hundra så jag har en bit kvar till "normal stöktolerans" ännu. Kram

      Radera
  2. Känner igen det där med utbrändhet och att vilja ha tomma ytor... tyvärr orkar jag inte hålla efter själv och även om sonen är ett under av ordning så är de två kvarvarande i familjen verkligen raka motsatsen. Jag kommer från ett hem med en mamma som arbetade och som hatade hemarbete, så vi barn var involverade från tidig ålder. Alla i familjen hade sina egna ansvarsområden och det städades på lördag förmiddag. mannen kommer från en familj med en mamma som var änka och yrkesarbetade men ändå inte involverade barnen i något med hemmet. Så nu, när jag är sjuk, gör mannen ALLT! Vilket dels innebär att det oftast inte blir gjort (eftersom han rensar, hittar en oläst tidning, och blir sittande med den i några timmar), dels att han snart är utbränd han med... Så, här är kaos!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Usch det låter förfärligt! Inte att ni har det så stökigt, för som sagt, min tolerans och min egen nivå är långt under det som är "alla andra" Men det låter förfärligt för som jag tolkar det får jag en känsla av att du upplever att allt faller. Att ni sjunker.
      Känner igen och känner med dej Freja. Å tänker på dej i natt å imorgon lite extra. Hoppas det kommer kännas någolunda åtminstone att arb träna. Kram

      Radera
  3. *ler* Ja du rara A - du känner ju till min inställning till städning. Jag är pedant. Men det handlar enbart om hur jag vill ha det i mitt hem. Hur andra har det bekommer inte mig det minsta. Jag reflekterar inte ens över hur andra har det (såvida det inte faktiskt rör sig om en sjuklig samlare - då märker jag av det)
    Vi har ju inga djur - och till och med killarna är relativt duktiga på att städa/plocka undan. 10åriga L och 14åriga B, ställer in skor i skohyllan, hänger upp jackor, hänger upp och tömmer gymväskor, ställer ner disk i diskmaskin, bär upp tvätt, tar ner smutstvätt, tar ut sopor oombedda etc. S, min man är lika pedantisk som jag.

    Jag dammsuger varannan dag på nerdervåningen, men bara två gånger i veckan på övervåningen där vi har våra sovrum. Våttorkar och torkar lister en gång i veckan. Städar de tre toorna tre ggr/veckan.. Städar köket dagligen såtillvida att jag våttorkar skåpdörrar/bänkar etc. Spis, kyl-och frys, så ofta det behövs. Och så vidare.

    Jag klarar inte av att ha för mycket saker - rensar ofta ur skåp etc. Men jag tycker inte heller om den där moderna minimalistiska vitt/stål stilen... *skrattar* Nåväl.. Allt det här känner ju du till..

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. :) Jag hör dej sis, men jag har så svårt att tro på det. Tro på att människor som har sån järnkoll på sina penaler å lister och tvättkorg ( eller för all del sin vikt, sin motion, sin kost) faktiskt inte ser när andra inte lever upp till samhällets förväntningar på normalitet.
      Som sagt, påstår inte att du ljuger, har bara svårt att förstå/ tro.
      Inte specifikt dej nu utan alla som säger så.
      Förstår du hur jag menar?
      Jag säger ofta... högt o till mej själv... att människor som dömer mej utifrån dammråttor, tapeter eller skitig spis ändå inte är nåt jag vill ha i mitt liv. Likväl bryr jag mej, när människor jag inte känner el som inte brukar vara hemma hos mej kommer hem. Jag blir lixom nervös trots att jag inte vill eller tycker att jag/ nån borde känna så.
      Jag tror bestämt att du snart får komma hit så vi får hänga här i mitt hem tills jag vant mej :)
      Ta inte av dej skorna.
      Kramar fina

      Radera
  4. Hållewr med Ergo Sum! trots att jag har hund, men valt en icke fällande sådan... Jag bryr mig inte hos andra, mer än om det är smutsig toa, smutsigt kök...DET tycker jag är lite äckligt faktiskt.
    Sen kan man ju spekulera i hur mkt det påverkar min starka önskan om "yttre struktur" - måste ju ha ett rörigt inre;-)?!
    Jag är INTE populär hos mina bonusbarn... Dock har mina egna lärt sig att hjälpa till tidigt - ju mer tid har jag ju fått över till roliga saker , som att umgås med dom tex! :-) den "mutan2 har alltid gått hem , samt att det faktiskt är en självklarhet att man hjälps åt tycker jag!
    Å barnen lär sig för livet liksom

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blev lite provocerad av ditt svar. Varför vet jag inte, kanske tillägget om att du har hund (som om min ursäkt inte duger) men sen kände jag att äsch, det är mina känslor, min tolkning, inte nåt dömande du faktiskt skrev. Å jag kan verkligen ha skitgrisigt kök, har just nu, trots att det städades i förmiddags.
      Du å jag har nog ett å annat att lära av varann. Jag att plocka undan mer, hålla efter min familj du att knäppa upp å inse att städningen är inte det viktigaste, relationen till bonusbarnen kanske är/ borde vara det.
      Kram

      Radera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare