Lite näring till själen.

En fredag som började ganska så skruttigt tog sej ändå efter frisk luft och umgänge med några av dem jag älskar allra mest.
Tänkte visa lite bilder. Mobilen gör ingenting rättvist men ni får liksom föreställa er...

Havet var så där blyertsgrått och vågorna rullade upp. Skummande å vita.
Jag tror faktiskt att det är då... och så... jag älskar havet allra mest.



Turisterna har åkt hem, stränderna ligger öde och kilometerlånga. Dessvärre fulla av blöt illaluktande tång men det är smällar man får ta. Ordentligt på fötterna så klarar man det mesta i livet.
Å Gotteman, han älskar det!



Är det bara jag eller har han blivit vackrare under natten min påg?
Trots att jag ser honom varje dag så häpnar jag fortfarande över hur snygg han är!
Min vackra, vackra prins.



Vi gick på ett ställe där vi aldrig gått förrut. Följde en stig vi aldrig vandrat.
Å mitt bland allt det sprakande gröna, röda, orangea, gula och bruna stod det här kala trädet.
Nästan lite magiskt.



Efter en lång runda var det skönt att komma hem till de här gullungarna igen.



På kvällen var jag lite barnvakt åt denna pojken. Vi skulle käka och mormor har varit med förr.
Han fick en näve spagetti och jäklar vad det höll honom sysselsatt.
Trots sammanlagt säkert en meter spagetti lyckades han inte få i sej en centimeter av pastan.
Hala små rackare det där :)



Mamma å mormorhjärtat fulltankat av kärlek. Lite vind mellan öronen och en dimmig horisont så blev det en hyfsat fin fredag ändå (sade hon med munnen full av Marabou mjölkchoklad med salta mandlar.)

Puss/ Asta