lördag 23 augusti 2014

Dags för hårdhandskarna igen å ännu en fajt mot latmaskar och bullmagar.



Idag kom klänningen som jag skickat efter från Me&I, det sista jag handlade innan köpstoppet.
Bilden är suddig, å jag är trött, osminkad och sliten som fan, men ni ser på ett ungefär.
Den är verkligen jätte jätte söt och smickrande för figuren om än lite kort för mina knubbiga ben.

Det sista har jag verkligen sjangserat på alla möjliga sätt.
Jag har inte prövat springa sedan jag fick ont i mitt knä, inte gått så vansinnigt mycket eller fort heller.
Jag har ätit godis som om jag lidit av någon form av ätstörning. Chips eller liknande snacks varenda kväll, smörgåsrån med feta lager ost och bregott på jobbet och massor av smågodis. Verkligen massor.
Ibland tror jag faktiskt att jag HAR någon form av ätstörning.
En ätstörningsterapeut jag lyssnade på sa en gång att anorexi och bullemi, det är ytterligheterna men att det stora flertalet som har ätstörning bara har någon form av "stört beteende kring mat."
De flesta brudar med andra ord...

Hur som helst. Höll ju på med 5:2 hela vintern och en bit in på våren, gick ner och tog sedan en medveten paus. Jag har hela tiden planerat sätta igång igen när hösten kommer och det börjar nog bli dags. Alla mina kläder stramar igen och jag känner mej inte fin framför spegeln.
Som alltid när jag planerar någon form av diet eller slut på dum vana så är det som om jag MÅSTE köra skiten i botten. Vilket ju är jäkligt korkat med tanke på att det då blir ännu svårare att lägga om livsstil.
Men idag, efter en massa snask på jobbet och en hel påse ostbågar så fick jag slutligen nog när jag krängde av mej jeansen som spände över magen och kände mej obekväm och knubbig i den här jättefina klänningen.
Jag tänkte först måndag morgon men va fan, det är lika bra att starta imorgon.
Varför skulle bara måndagar duga till omstart för?

Å löpningen SKA jag försöka med igen. Helst ute men envisas det med att fortsätta ösregna dagligen så får jag väl släpa iväg häcken nån timma tidigare till jobbet och springa på löpbandet då.

Hur går det för er?
Har sommarens pizzor och rosévin och mjukglassar lämnat några spår eller är jag ensam i förfallet?
Nu kör jag i alla fall ( sade hon å borstade ostbågesmulorna ur mungiporna), är du med mej?

Puss/ Asta

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare