Detta ska jag intensivgrunna på resten av helgen.
Det SER för jävla långt ut, inte sant?
Får sånt där nervös pirr i fingrarna och sug-i-magen-så-jag-måste-gå-å-bajsa känsla vid blotta tanken.
Men ändå ÄR den där. Tanken alltså?
Vad tror ni?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Do it !
SvaraRaderaAnmäl dig? You can do it. Bättre att du säkrar en plats än kommer på att du verkligen vill när det är fullt
SvaraRaderaDet är jääävligt långt! :)
SvaraRadera/Emelie
Klarar du milen kkarar du de där. Anmäl dig! Jag hade samma känsla när jag anmälde mig till tjejmilen.. nu börjar jag få ångest när jag fortfarande inte sprungut längre än 2,5 km och den där jäkla latmasken har flyttat in i mig...
SvaraRaderaanmäl dig....du klarar det ....när jag sprang första gången hade jag sprungit 13 km som längst....men räkna med en öm kropp dagarna efter :-)/ Gun-Britt
SvaraRaderaHahahahahahahahhahahahaha - ALDRIG i livet! För mig alltså. Skulle nog klara det, men tycker verkligen inte om att ålderskrisa på samma sätt som alla andra.. *ler* MEN - om du vill göra det så håller jag med Sarah - anmäl dig i tid då det snabbt blir fullt.
SvaraRaderaKram
Jag har varit sugen länge på att springa Gbg-varvet.
SvaraRaderaJust nu inte tänkbart med min onda fot, det gör för jävla ont.. :(
Å så ligger det "fel" årstid för mig, jag är inte så aktiv ute under vinterhalvåret.
men dom säger det är en underbar bana att löpa.
Ha en fin dag !!
Gör det.
SvaraRaderaFör din skull.
För att du trodde att du aldrig skulle göra det.
Precis så tänker i alla fall jag...