Ropen skalla...

Hej på er raringar

Intensiv lördag här på bästkusten.
Min lilla stad har haft sin första Pridefestival och SÅÅ himla lyckat det blev... och är, för det håller på ännu.
Jag och lillebror var förstås där och gick i paraden. Syskonlika, inte sant?!
Solen sken, det var mer folk än vad jag någonsin sett i min stad och alla var glada. Det enda lilla missödet var att vi (rätt snart måste jag säga till vårt försvar) upptäckte att vi stolt spatserade bakom Folkpartiets banderoll :)
Vi ökade på stegen så vi gick bakom sossarna istället.
Alla partier var förstås representerade på denna härliga folkfest som hyllade kärleken. Så som sej bör, till och med Kristdemokraterna. Men inga Sverigedemokratfanor.... märkligt nog.
Mäktigt och fantastiskt var det.
Ropen skalla, kärlek till alla!

När vi kom hem gick jag en runda med Gottfrid så han fick bada innan jag körde och hämtade upp lillebror igen och vi åkte halvvägs till världens ende för att lämna Gottfrid på sommarkollo.
Annanas som gamla Ameliabloggare kanske minns hade gulligt nog erbjudit sej att passa honom eftersom vi ska på dop imorgon.
Ångest BIG TIME att lämna bort sin lille bäbis för första gången.
Rätt fantastiskt ändå, jag har aldrig varit så kär i någon man att ett knappt dygn i sär väcker ångest.
Men det ska nog gå bra. Annanas är hundvan och införstådd med hur daddig jag är med Gotte.
Hennes prins fick "sova hos farmor", det skiljer inte mycket på våra grabbar så de tuppmätte lite.
Mycket testosteron mellan öronen i den åldern.
Jag hoppas att vi alla får sova i natt men misstänker att det blir ängsligt både här å där.
Vilken lycka att få hämta honom imorgon!

Dopet är jag strax redo för.
Sitter i detta nu och färgar i mina grå så jag kan vara en ärtig mormor imorgon i kyrkan.
Ska försöka komma i säng i rimlig tid med. Lovat stryka min sons skjorta. Han är ju bara 23 år och strykjärn är farliga grejer.

Allt fint med er?

Puss/ Asta