lördag 21 juni 2014

Less på män

 

Läser för fullt i min "flatbok" och skall inte recensera i förtid men den väcker mycket tankar å bekräftar tankar som jag själv tänkt många gånger. Boken är lika mycket, eller mer, en feministisk röst som en röst om bi/homosexualitet.
Det är en aha upplevelse att andra tänker lika dant och då inte bara om självklarheter som att det är skit med män som slåss, att män tjänar mer pengar för samma jobb, att män våldtar osv.

Jag tänker på vilken plats män tar överallt.
Det är så naturligt och så vanligt att man inte reflekterar över det.
Jag vet inte om ALLA män är sådana, för jag känner inte alla män, men de män jag känner gör det och jag är helt övertygad om att inte heller de reflekterar över det. Att de till å med skulle kalla det trams.

Män sitter mer bredbent. Män talar med högre röst. De kör bil hänsynslöst. Män tar för sej.
Män "säger vad de tycker" och vinner respekt för det. Män skojar om kvinnor och visar begär för yngre kvinnor utan att skämmas utan mer som "det är så män är."
På de flesta parmiddag eller fester jag varit på så börjar sällskapet tillsammans. Till bords eller i soffan med en drink.
Men i slutet håller kvinnorna till i köket, för att röja, för att sätta på kaffe och för att kunna höra sina egna röster. Männen har nämligen, stärkta av lite innanför västen, höjt tonläget och det är deras samtal och deras röster som är intressanta nog att höras.

Många män blir hotfulla när de blir arga.
Även män som inte slår. Män som aldrig skulle få för sej att slå.
De kan uttrycka sin makt på olika sätt. Genom att höja tonen. Genom att inkräkta på ens personliga space. Genom att knuffa, hålla kvar, slå på döda ting.
De tänker kanske inte på att de utövar makt, att de uppför sej hotfullt.
De är ju "snälla killar som inte slåss"
Men att inte tänka, att inte förstå är oxå ett val.

Jag tänker på män som jag tycker är fina, fina i bemärkelsen av att vara medvetna och jämlika.
Min son tex. Som jag fostrat efter bästa förmåga. Som har väldigt lite av det här manligt aggressiva, explosiva. Som går undan, sluter sej och blir tyst om han blir arg.
Men även han håller på med de här manliga härskarteknik prylarna.
Skämtar förminskande. Skrattar åt mansgrisars skämt. Säger nej till kvoteringar. Förstår inte konsekvenserna av ett patriarkat eller hur världen faktiskt ÄR för kvinnor.

Jag känner mej rätt less på det.

Puss/ Asta

5 kommentarer:

  1. Jag har jobbat i över 20 år med enbart kvinnor och med kvinnliga chefer och kan vittna om att kvinnor använder precis lika mycket härskartekniker som män gör. Jag har sett kvinnor i action både högt och lågt. Min gud, en ulv är en ulv även om hen går i fårakläder. Vi kan helt enkelt kalla det för härskartekniker, punkt.

    SvaraRadera
  2. Jag är ledsen Anders, men att säga att män inte använder sig mer av härskartekniker än kvinnor, att män inte tar mer plats än kvinnor... det går inte. Det är inget man kan TYCKA om, det är ren fakta. Om man nu ska tala om strukturer och samhällsperspektiv. Att någon enstaka vårdenhetschef anammat typiskt manliga beteenden är inget djupt samhällsproblem. Att män tar för sig och (o de allra flesta sammanhang) tycker sig ha rätten att inkräkta på kvinnors rumsliga, mentala och sociala utrymme... DET är ett samhällsproblem.
    Kram Emelie.

    SvaraRadera
  3. jag håller med dej, Asta, (som vanligt) :-) jag läser oxå boken för fulla rullar men väntar oxå till den 20:e med att säga nåt!!!!

    SvaraRadera
  4. Jag kan väl lätt säga att kvinnliga härskartekniker inte heller går av för hackor och oftare än man tror går de via en man. Jag är nog mer less på kvinnor än män just nu och i synnerhet på män som beter sig som f*ttor, (sorry för att okväda ett fantastiskt organ). Nejfan, just nu är jag hellre en av grabbarna.

    vilken är din flatbok förrästen?

    SvaraRadera
  5. Håller så med dig! Jag ser fram emot att läsa boken!

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare