måndag 23 juni 2014

Ja, herre min skapare, det kommer bli mitt fördärv.



Underbar dag. Underbar ledig dag.
Precis vad jag behövde!

Kom iväg ut å sprang på förmiddagen. 7 km som kändes relativt lätta med Martina Haags vinterprat i lurarna som handlade just om hennes karriär inom löpning. Trots att jag läst boken Heja Heja  så var det bra å pepp och jag fnissade för mej själv flera gånger.
Nu har jag startat om och jag ska försöka att inte vara så prestationsbaserad. Sluta tänka att jag ska springa längre och/ eller snabbare hela tiden varenda gång som jag snörar på mej skorna.
Att komma ut regelbundet ska bli det primära. Nöta in det till en vana.

När jag sprungit så tog jag en promenad med Gottemannen å hade en ljuvlig stund vid havet.
För miljonte gången i ordningen konstaterade jag hur viktigt de två i kombo är för min sinnesro.
Havet å Gottfrid.

Sen åkte vi till grannstaden Mini, Noah å jag för att shoppa till Noah.
Han har redan vuxit ur sina kläder stl 52 och 56 och till och med en del stl 62.
Galet. En hel del kläder hann han bara använda en endaste gång.
Sooo... shopping it was. Jag med Noah i bärsele på magen.
Jag kan inte påstå att vi var så ledsna över detta.
Mormor handlade lite och mamma lite så nu slipper han att gå naken lillkillen.
Min mamma ringde  å var ledsen och orolig över min lillebror men när hon hörde att Noah vuxit ut så begav hon sej oxå raskt ut för att shoppa på sitt håll.

Sen!
Sen gick vi till Indiska som öppnat i grannstaden.
Herre-min-skapare-det-kommer-att-bli-mitt-fördärv.
Jag hittade nog... lätt... 30 klänningar jag skulle velat haft och jag vet inte hur många månadslöner jag kunnat spendera där.
Louise som driver bloggen Big ass fashion provar ofta kläder på Indiska och har inlett mej i frestelse vad det gäller måååånga plagg.
En maxiklänning föll både jag å Mini för. Hon köpte den i stl M. Jag provade den i stl S och den satt som en smäck. Men eftersom vi bor tillsammans kändes det onödigt att köpa samma klänning å jag hoppas att jag kan ha medium oxå och att jag kan låna den ibland.
Själv slog jag till på en klänning med namnet Lisbeth.
Tycker det är svårt att låna bilder fr Indiska så ni får följa länken om ni är nyfikna.
Kan säga att på bilden ser den inte så mkt ut, knappt på galgen heller men PÅ är den skitsnygg och så skönt mjuk.
Hittade en tunika jag tänkt köpa med å en kortare klänning men i kön så såg jag den!!!
Väskan!
Den på bilden.
Alltså det var kärlek vid första ögonkastet.
Dyr... ja. Nödvändig... nej. Men vad gör man åt kärlek?!
Vem är jag att säga nej till den?!
Dessutom kunde jag gott unna mej nåt lite finare och som bara är till mej av skatteåterbäringen.
Å jag kommer kunna ha den hela livet. En skinnväska blir bara snyggare med åren.
Ja, ni hör... en dåres försvarstal.

Efteråt åt vi pizza i en kvalitetsstund mor-dotter emellan innan vi åkte hem.
Noah skrek hela vägen hem å väl hemma "vilade jag middag" och sov mellan halv åtta å nio.
Not so god.

Jo, jag måste berätta en sak till.
Hade min gamla linneklänning på mej i stan. Jag har haft den klänningen i minst 15 år och känner mej fortfarande fin i den.
En kvinna i min ålder eller några år till kom fram och sa "Jag måste bara få säga, vilken underbar klänning du har."
Jag blev så glad och tackade stort och sen pratade vi om Noah och barnbarn och om att detta verkligen är livets delikataste efterrätt.
Vilken härlig kvinna. Så fin.

Puss/ Asta

1 kommentar:

  1. Oj då - har de öppnat i Varberg??? Aj då! Men vilken trevlig dag ni verkar ha haft! Härligt :)

    Kram på dig A och har en fin vecka!

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare