Inte någon fucking carpe diem människa men...

 

Livet fortsätter att vara snällt. Eller jag ska kanske ta åt mej lite cred här, JAG fortsätter att göra bra val som jag mår väl av.
Sen vet vi ju alla som hängt med ett tag att ibland räcker inte det, ibland är livet blodpudding å ösregn i alla fall, men just nu och just här fortsätter livet att kännas så... bra.

Här om dagen... en av alla de otaligt vädermässigt gråa som varit ett par veckor... kändes livet lite tyngre. Inte mer än så, just bara lite trist och lite deppigt.
Jag var ute med Gottemannen och precis när jag gick på en bro utan räcke över en liten å med halvmeter högt vatten och en stor sten på vägen ner så slant jag till.
Inte farligt alls, men tillräckligt för att förlora fotfästet och att hamna precis vid branten.
Och jag hann tänka hur lätt det vore att ha sluntit en liten bit till, ramlat, slagit i huvudet i stenen och drunknat. Å ingen skulle veta var jag var.
Det var som en liten näsknäpp, en liten påminnelse om att varje dag faktiskt är värdefull, även de gråa som består av plikter, och att vi aldrig säkert kan veta att det inte är den sista.
Jag är ingen fucking-carpe-diem-människa men lite åt det hållet kändes det.
Jag ska ta vara på det här!

Idag har följande bra saker drabbat mej...

Jag sprang 9,5 km. Det gick relativt lätt och jag hade kunnat springa längre, men jag var hemma och jag kände inte att jag hade något att bevisa.

Jag tog en underbar promenad med Gotteman på en halvmil. Vi kastade pinnar på stranden. Han badade. Jag såg på. Han rullade sej i sanden. Jag nöjde mej med att vara betraktare även där.

Jag har haft träningsvärken from hell i häcken. Nu ikväll fick jag ta mej en Ibumetin.
Det kanske inte kan räknas in som positivt att ha ont men det har ändå gjort nytta tänker jag.

Jag fick en så himla fin kommentar till förrförra inlägget. Ni är alla underbara, jag blir glad för era kommentarer jämt, men ibland är det nåt alldeles extra.

Jag har som ni förstår varit ledig. En av få lediga dagar de närmaste veckorna.

Jag lagade en god och enkel middag med färdiggrillad kyckling, mango chutney och grädde. Efteråt unnade jag mej mörk mintchoklad och starkt kaffe.

Minis bäbis har sparkat mot min hand. Så där så man känner hela foten.
Det är nära nu. Han är klar. Alldeles strax redo för livet.

Hur mår ni?

Puss/ Asta