Gottfrid har ordet

 

Gläfs på er!

Vi har fått en skitunge i huset!
En lillebror var jag lovad men nu känner jag mej snuvad.
Det här är ingen "lillebror." Han har inga tänder, inte ens några stycken som Märta hade. Nej det är noll tänder. Noll, zero, zipp.
Å ingen svans. Inte ens en liten stump.
En enda valp klämde hon ut min storasyster och så blev det en sån oduglig.
Trots att han varit här sedan igår har vi inte lekt en enda gång.
Jag får inte ens ligga på honom?!
Ett jäkla dalt om ni frågar mej.

Det värsta är att han stjäl stjärnglansen.
Det är JAG som är prins i det här huset!
Det kan man verkligen inte tro. Nej, det ska daltas å bäras å tittas på den här lilla ungen hela tiden.
Idag kom min andra storasyster på besök och jag misstänker (utan att veta helt säkert förvisso) att hon inte kom för att titta på mej!

Mamma försöker lura mej. Låtsas att hon inte bryr sej om den lille tandlöse så mycket.
Varje gång jag kommer in i rummet så säger hon:
"Nej men HEEEJ Gottfrid, kommer du? Åhh så roligt, kom till mamma."
Det falska stycket.
Jag märker nog när jag inte får odelad uppmärksamhet.
Så jag vänder på mej. Demonstrativt långsamt. Går åt motsatt håll med sänkt huvud.
Jag tänker att någongång ska väl hennes svekfulla hjärta vakna så hon hystar ut ungen.

Tidigare idag var mamma och jag ute på en egen långrunda.
Tro det eller ej men ungen fick faktiskt inte följa med.
Jag tänkte att jag skulle lära henne en läxa men det blev faktiskt två.
Dumma människor måste man vara övertydlig med. Det har mamma själv sagt vid tidigare tillfällen när hon pratar om Jimmie Åkesson. Eller om Fredrik Reinfeldts väljare.
Eller ja, män generellt.
I alla fall.
Först jagade jag efter ett rådjur. Mot en trafikerad väg.
Jo jo. Där kunde hon stå å gapa.
Senare under promenaden började jag halta på höger bakben.
Först lite grann för att smörja hennes oro och när jag väl fångat hennes uppmärksamhet så haltade jag så jag knappt kunde gå. Å la till ett hjärtskärande pipande på det.
Mamma blev hemskt ängslig (ha!) och fick ringa efter skjuts hem.
Väl hemma glömde jag av det hela och slutade halta.
Men jag fick henne i alla fall att koncentrera sej på det som är viktigt.
Fokusera! som hon själv brukar säga.

Jag vill ha en riktig lillebror.
En som man kan leka med. Slänga runt i nackskinnet och brotta ner.
Jaga runt med på tomten. Konkurrera om grisöron med.
En som jag kan vakta ihop med.
Ni kan aldrig föreställa er hur lite skräckinjagande den här gossen är.
Skrämmer inte ens bort en centerpartist.
Allt denna lilla ungen kan är att stjäla stjärnglans som inte är hans.
Å att bajsa.
Bajsa är han bra på. Det får jag medge.
Gott luktar det med.
Men tro inte att jag får vara delaktig i den glädjen.
O nej.
Familj, gemenskap, flock. Sådana ord existerar inte när det kommer till att byta blöja på den lilla.
Bha!

Ni kanske vill se hur ful han är, så förstår ni själva...
Varsego.
(Medger dock att han har lovande kindhäng och början till underbett. Det KAN ta sej)

Puss i skrevet/ Gotteman.