Det ska inte behövas men det gör ju det ändå.

Som ni vet läser jag regelbundet Lady Dahmers blogg och även om jag inte alltid delar hennes åsikter så inspirerar hon mej.
Eller vi kan säga så här, jag delar ofta hennes poäng, men i min värld är livet inte så svart-vit utan har fler nyanser.
Idag så skriver hon om det här med att "fostra döttrar till att inte våldtas."
Läs här.

Självfallet har hon rätt och självklart vore det så i den bästa av världar.
Så att kvinnor kunde klä sej, berusa sej, hångla upp, följa med en karl hem utan att behöva fundera på att bli våldtagen.
Pojkar och män behöver lära sej att sex har man efter samtycke och en kvinna som ångrar sej, säger nej eller är för berusad för att kunna samtycka skall lämnas ifred.
Respekteras.
Men vi vet ju samtidigt att det inte ser ut så. Vi vet att allt för många flickor/kvinnor BLIR våldtagna i berusat tillstånd. Det är inte hennes fel... ALDRIG... men det hjälper ju inte så himla mycket efteråt.
Precis som en av de som kommenterar (och blir nersnackad) säger så är det lika trist att dö på ett övergångsställe vid grön gubbe även om man har rätt.
Vidare hävdas det att män minsann inte behöver tänka på hur mycket de dricker eller var de befinner sej.

Jag är mamma till fyra.
Tre döttrar och en son.
Olika förpliktelser gällande uppfostran delvis.
Jag har försökt fostra mina döttrar till starka kvinnor och försökt visa dem på kvinnlig styrka, kvinnligt mod och förmåga att stå upp för sej själv.
Men jag har oxå förmanat dem.
Att tänka sej för, att inte följa med främlingar hem, inte sätta sej i en främmande bil, inte bli för fulla, hålla ihop, inte lämna någon eftersläntrande.
Inte för att det borde behövas utan för att jag är rädd om dem.
Jag har försökt att fostra min son till en empatisk och verbal kille.
Uppmuntrat alla hans sidor, även de mjuka. Talat mycket om att respektera sina medmänniskor.
Jag är oerhört stolt över den man min son vuxit upp till.
Men även honom har jag förmanat.
För vi vet, statistiken säger, att den som oftast råkar ut för personrån å misshandel är fulla, ensamma, yngre män strax efter krogarna stängt.
Inte för att det ska behövas utan för att jag är rädd om honom.
Att tänka sej för, gå där det är upplyst, inte bli för berusad, hålla ihop, inte lämna någon eftersläntrare.

Principer och värdegrunder är beundransvärda å viktiga.
Ändå, världen ser inte ut som vi vill och jag måste som mamma förbereda mina barn på det.
Eller? Hur tänker du? Hur har du gjort/ planerar att göra?
Berätta.

Puss/ Asta