Varför är det märkligt att inte dricka alkohol?

 

Jag har tagit vita veckor förut. Med regelbundenhet skulle jag nästan vilja säga.
Någon gång om året. Tre veckor eller tre månader.
Nu har jag på nytt bestämt mej för att leva utan alkohol under en tid.
Begränsad eller för gott, vi får se.

Men det ÄR något som är provocerande med att som vuxen helt välja bort alkohol i sitt liv, även om det bara handlar om en viss tid. Man måste lixom ha en JÄVLIGT god anledning.
Människor blir uppriktigt förundrade. Att vara gravid eller att vara alkoholist tycks vara de enda rimliga förklaringarna.
Med häpnad frågar folk "varför?"
Å jag får nästan lust att svara "för att jag konverterat till Islam."
Människor nöjer sej i regel inte med att fråga.
Nej, de ska ifrågasätta. Argumentera emot.
Säga saker som att "det var det dummaste de hört." (Fast då kan de inte ha hört så mycket, jag hör dummare saker varenda dag.

När jag skrev med uppriktig undran kring det här senast som jag hade en vit period på bloggen om "Vad är så provocerande med att inte dricka alkohol" så fick jag svar nästan bara av dem som själva valt att avstå. Trevligt förvisso, men jag är lite nyfiken på er andra.
Majoriteten av vuxna människor i Sverige dricker ju alkohol ibland, varför provocerar det när någon väljer att låta bli?

Jag har, som de flesta av mina trogna läsare vet, kraftig heriditet (ärftlighet) för missbruk.
Många, däribland min make, säger sej inte "tro" på att en ökad benägenhet till missbruk kan finnas i generna.
Det är som att säga att man inte "tror" på att jorden är rund.
Det är vetenskapligt belagt att precis som hjärt-kärlsjukdom, allergier, vissa cancersjukdomar mm kan vara genetiskt betingat så kan även missbruk vara det.
Man vet exakt var i DNA kedjan denna svaghet sitter.
Därtill kommer sociala arv och uppfostran.
Många läkare som sysslar med beroendefrågor och missbruk menar att med en kraftfull heriditet, missbruk på nära håll på båda sidorna, så bör man inte dricka alls.
Själv har jag valt att hantera alkohol med respekt och med en ständig medvetenhet.
Det är en anledning till att jag nu tar en vit period.

Jag kan även känna att alkoholen tar mer än vad den ger.
Visst är det skitmysigt med ett par glas rödvin framför tv'n på fredag och lördagskvällar. Å kanske ett glas eller två en vanlig tisdag för att förgylla vardagen.
Men alkohol triggar också stress. Är ett stimuli. Och som stresskänslig person bör man kanske se upp med den typen av stimulantia.
Efteråt blir man bakfull. Även ett par glas vin sänker orken och energin dagen därefter. Vilken i sin tur kan späda på en begynnande ångest.

Nej, jag kände helt enkelt att det var dags.
Inte för att jag är i behov av AA utan för att jag inte vill bli det i framtiden.
För att jag vill använda min energi till bättre saker. För att jag vill möta mina känslor så vaket som möjligt.
För att jag är VÄRD att vara nykter helt enkelt.

Nu har jag inte druckit en dropp på en vecka och det känns strålande.
Jag ser fram emot en vit sommar.

Frågor på det? :) Jag svarar gärna. Tycker att det här är en enormt viktig debatt.
Handen på hjärtat så blir det kanske lite mycket ibland. Å vi har vänner där vi kanske oroar oss? Där det inte längre känns bara härligt och kontinentalt utan där vi kanske undrar hur hen mår.

Puss/ Asta