onsdag 26 mars 2014

Min arbetsplats är inte alltid humanismens högborg.

Utanför mitt lilla sjukhus har vi fått en ny företeelse att tala om.
En tiggare som sökt sej från innerstan och istället sitter ovanför trappan från den stora parkeringen.

En kväll, när jag var osedvanligt trött och slut i mina grå celler och på rasten satt fokuserad i min telefon istället för i samtalet med kollegor talades det om den här tiggaren.
Jag kan förstå att man kan tycka olika om tiggeri. Eller nej, det kan jag egentligen inte men jag kan ändå respektera sakliga argument mot tiggeri.
Men nu var det inte sakligt.
Det var hånfullt och sarkastiskt.
Det var skämtande och underförstått att han satt där för lura oss. Tjäna pengar istället för att arbeta. Till skillnad från oss då. Som ju sliter hårt.
Telefon hade han tydligen. Råd att prata i den med.
Jojo.
De som inte deltog i samtalet skrattade med lite.

Jag sa... ingenting.
Jag stirrade stint ner i min telefon och försökte stänga ute rösterna.
Jag är inte ett dugg rädd för den typen av diskussioner. Men jag orkade inte ta diskussionen. Jag orkade inte ens göra ett statement och resa mej upp och gå.
För det skäms jag. Nu å då. Men jag orkar inte. Inte alltid och varje gång.

Detta är kollegor jag tycker om. Mycket till och med.
Någon eller några av dem läser kanske min blogg.
"Hej på er."
Men det hindrar inte att jag blev arg.
För... man kan ha olika politiska ståndpunkter.
Jag tar väl inte ut svängarna för mycket om jag säger att att rent generellt är vänstern och sossarna mer för skyddsnät och att ta hand om de svaga medan högern står för individens frihet och egna ansvar?
Men därifrån till att håna människor som kommer från andra länder och som sitter stilla i timmar i denna förbannade råa kyla som råder på västkusten för småpengar.
Bara sitter där. Med sänkt huvud och bedjande blick.
Jag har sagt det förr, jag skulle hellre ha prostituerat mej än att tigga allmosor av främmande människor.
Jag tycker det är så lågt att ge sej på så utsatta människor.

Att dessutom arbeta inom vård och med människor.
Där vi har ett uppdrag att stå för alla människors lika värde.
Där vi inte ska, inte får lov, att göra skillnad på människor utefter kön, ålder, sexuell läggning, tro, ekonomi eller vad det än handlar om.
Vi... vi om några... borde verkligen hålla oss för goda för att vara sarkastiska mot människor i uppenbar nöd.

Puss/ Asta

1 kommentar:

  1. Jag håller med dig, och vet oxå om det där att en inte alltid orkar ge sig in i diskussioner och argumentera. Men det är ju inte tiggeriet som är problemet, det är fattigdomen. Och att vi har mer fattiga nu än tidigare , det är en politisk fråga!

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare