torsdag 13 mars 2014

Jag vill inte. Men jag KAN

 

Jag fick mina barn tidigt.
Jag var 17, 19, 21 och 25 år.
Länge var jag lite sugen på ett femte barn.
Jag tänkte "okej, blir det så blir det men före 30."
Sen sköt jag fram den där gränsen med nåt år i taget tills jag var 35 ungefär.
Maken ville inte ha fler barn och inte jag heller.
Men fram till 35 års ålder kunde jag tänka mej om jag gått in i ett nytt förhållande.
Därefter var mina barn för stora, mitt eget liv hade ändrat kurs för mycket.
Jag hade helt enkelt blivit för bekväm.
Annat i livet pockade å ville ta plats.
I år fyller jag 44 år.
Det är alltså nästan 10 år som jag absolut inte kunnat tänka mej ett 5:e barn.

Igår var jag hos gynekologen.
En ny. Gynmottagningen i min stad har stängt och jag är hänvisad till sjukhuset där jag jobbar. Jag fick alltså ila dit i arbetskläder vilket kändes lite... märkligt.
Hur som helst, min nya gynekolog var en äldre man. Väldigt trevlig, korrekt och förtroendeingivande.
Jag skulle ta cellprov. Gör det vart annat år sedan jag hade cellförändringar en gång.
Hittills har det aldrig varit något fel.
Gynekologen tog provet, han undersökte oxå att min spiral satt där den skulle.
Den har gått ut (hmm) för snart 2 år sen och måste bytas. I övrigt satt den precis där den skulle.
Jag passade på att fråga om han trodde jag var i klimakteriet och han gjorde ett ultraljud över mina äggstockar.
Jag var inte i närheten av klimakteriet! Fullt fungerande äggblåsor.
"Bara att köra om du önskar det" sa doktorn.

Jag vet inte...
Jag kan inte förklara.
Jag vill ha fler barn precis lika lite idag som förra veckan.
Men ändå. En sån grym känsla att fortfarande vara fertil.
Det var som om han sagt "Nej, du är inte tant, du är fortfarande kvinna" om ni förstår hur jag menar (å jag vill verkligen varken förolämpa barnlösa eller tanter.)
Bara en fånig känsla av att fortfarande ha ett val.
Av att fortfarande vara den som bestämmer.
Av att fortfarande behöva ett preventivmedel.

Puss/ Asta

2 kommentarer:

  1. Grattis! Förstår att du är glad.

    SvaraRadera
  2. Ha, ha, ha! Samma upplevelse hade ju jag sist vid gynekologen. Jag var ju alldeles för fertil... rena skräckupplevelsen ;-)

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare