Första kyssen

 

På facebook far just nu en liten kortfilm fram som en virvelvind å delas om och om igen. Filmen porträtterar okända människor som kysser varandra för första gången.
Du kan tex se den här om du missat den. GÖR det! Den tar 2 eller 3 minuter.
Det låter kanske knasigt... och ÄR det kanske också... men det är bedårande och man blir både hjärtevarm och alldeles fånigt leende.
Lite lycklig nästan.

Å kanske är det lite mer sånt här vi behöver nu?
I ett nyhetsflöde där allt är nattsvart och hotande.
När vi läser om ihjälskjutna journalister, butiksägare som häller vatten på tiggare.
Nazister som anhålls ännu en gång för mordförsök på demonstranter.
Kanske behöver vi lite kärlek å pirr då?
Lite tramseri å vårkänslor?

Vem av oss minns inte känslan av den där första trevande kyssen?
När hjärtat dunkar som en instängd fågel. När adrenalinet sprutar, händerna darrar och läppar möts, både tafatt och passionerat.
Det är ljuvligt. Särskilt om man klickar rent "kyssmässigt" och därför kommer vi för alltid ihåg de där ögonblicken.
Det syns verkligen på paren i filmen när kyssen förblir ett uppdrag och när den växer till något mer, större. Kanske till å med början på något annat.
Näst efter att kyssas den där perfekta kyssen med någon för första gången är att se några andra dela det ögonblicket.
Jag tröttnar aldrig på att titta på förälskade människor.
Det är så vackert och hoppfullt på nåt vis. Det där sprakande.

Vilka kyssar minns du?
Skulle du kunna vara med på en kyssfilm som den här?

Puss/ Asta