söndag 23 mars 2014

Filmrecension: Tommy

 

En vecka före jul landar Estelle Svensson på Arlanda tillsammans med sin dotter.
Ett år tidigare flydde de hals över huvud med Estelles man Tommy efter att Tommy deltagit i ett av de största rån som begåtts i svensk historia.
Estelle söker upp sin makes kumpaner. Tommy vill ha sin andel nu.
Men ryktet går om att Tommy är död.
Estelles eget krig har börjat. Ett krig där ingen egentligen är lojal mot någon annan än sej själv.
Tommy är berättelsen om Stockholms gangstervärld.
Tommy är berättelsen om kvinnan bakom mannen bakom rubrikerna.


Tunga roller har bland annat Moa Gammel som Estelle. Lycke Li som hennes naiva lillasyster. Ola Rapace som Tommys forna kumpan Bobby och Johan Rabeus som maffiakung över Stockholm.

Jag hörde regissören Tarik Saleh hos Lotta Bromé för någon vecka sedan när han berättade om filmen.
Tarik som känner många höjdare i Stockholms undre värld därför att de är hans barndomsvänner. De umgås fortfarande till och från och det där hade jag gärna hört mer om, men Bromé snuddade bara vid ämnet och koncentrerade sej på filmen.
Tarik sa i alla fall att hans vänner börjat med snatteri och bussträck, fortsatt med personrån och kassaskåpssprängningar, övergått till narkotikahandel och ägde nu flera flotta krogar i stan och styrde stora delar av dess nöjesliv.
Tarik Saleh ville inte göra ännu en uppfostrande film som säger att brott lönar sej inte, när det så uppenbart gör det för många av hans vänner.
Men han ville visa vad det kostade och vilka risker det finns med det livet.
Vidare konstaterade han att det aldrig gjorts några bra filmer om kvinnorna i det här livet, tjejer som många gånger är födda rakt in i kriminalitet.
DEM ville han skildra och det gör han via Estelle som synat hela den undre världen och gör vad hon kan för att rädda sej själv och sin dotter, han skildrar den med den den naivare och fortfarande romantiserande systern.

Jag tyckte om filmen. Jag tycker att den var stark och spännande.
Och jag tyckte mycket om att det var kvinnorna som bar filmen och att de andra mer eller mindre blev statister.
Men den tuggade på och stod still en stund i slutet och någon fantastisk upplevelse blev den aldrig.

Godkänd. Varken mer eller mindre.

Puss/ Asta

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare