Snart skall hallänningarna kunna läsa sin journal på nätet

 

Inom kort kommer hallänningarna kunna läsa sin sjukvårdsjournal på nätet via något som kommer heta "Min hälsa."
Patienter har via författningarna rätt till att vara delaktig i sin egen vård och i att kunna föreslå/ tacka nej till behandlingar.
Sett ur det perspektivet så kan man tycka att det är en strålande idé att du där hemma enkelt kan logga in för att läsa vad läkare och sjuksköterskor skrivit kring ditt eller din anhörigas vårdtillfälle.

Jag anser självklart att patienter skall vara delaktig i sin vård!
Provsvar och röntgensvar är i första hand patientens.
Självklart.
Men jag ser också en mängd problem, svårigheter och etiska dilemman med direkt tillgång till sin journal. Att så att säga kunna läsa den i realtid.
Jag befarar även en massa merjobb för i synnerhet oss sjuksköterskor när patienten/ anhöriga har tillgång till omfattande information de kanske inte förstår eller kan tolka.
Ett bättre alternativ hade enligt mej varit att patienten vid utskrivning fick ut sin journal och att en läkare vid utskrivningstillfället gick igenom denna med patienten.

En stor del av patienterna inkommer för utredningar.
I dessa utredningar vanligen ingår en mängd prover och undersökningar.
Inför undersökningar skriver läkaren i remissen vad de letar efter.
Enkelt uttryckt vill man utesluta det allvarligaste först.
Läkaren kan därför skriva tex med frågeställningen: Malignitet?
Hens frågeställning kan gälla allvarliga sjukdomar.
Misstankar som förhoppningsvis inte infrias och där det är fullkomligt onödigt att patienten och dess anhöriga oroas i onödan.

Redan nu är det så i och med internet och google att patienter söker på symtom, läkemedel, biverkningar, alternativa behandlingar osv.
Det är på både gott och ont.
Jag googlar själv inom områden där jag inte är insatt, tex när mina djur blir sjuka, det kan ge mej information, men det kan oxå skapa onödig oro eller orealistiska förväntningar.
Patienter har en tex en förkärlek till att googla biverkningar på de läkemedel som sätts in. I stort sätt alla läkemedel har biverkningar. Även den ofarligaste Alvedon kan ge allvarliga biverkningar om den överdoseras.
Detta är en "kunskap" som sällan gagnar patienten att veta/ oroa sej för.
Flertalet biverkningar är ovanliga, väldigt många lägger sej efter en tids användning, förväntar du dej symtom är det betydligt lättare att få dem. Dessutom är det kanske så att biverkningarna i sej är betydligt mindre farliga än att låta bli att ta läkemedlet.
Ett ex på detta är att varje gång kvällstidningarna skriver om risken för blodproppar för unga tjejer som äter p-piller så resulterar det i ökat antal aborter.
Risken för blodpropp i samband med graviditet eller abort är betydligt högre än för den friska tjej som äter p-piller.

Det kommer finnas oändligt med text i en journal som en lekman inte begriper och som kommer att skapa oro.
Vem skall ta hand om det?
Ja, en gissning nära till hands är att tro att patienten/ den anhöriga ringer till avdelningen. Å vem får svara då? Jo jag som sjuksköterska.

Vi personal har blivit uppmanade av våra chefer att i och med "Min hälsa" tänka extra noga på vad och hur vi dokumenterar.
Men min uppgift kan ju omöjligt vara att anpassa min dokumentation utefter en patients läsande öga. Min uppgift är så klart att dokumentera det som är relevant för vården.

Så nja, jag är skeptiskt som Dr Dängrot sa. Syftet är gott. Resultatet, det får vi se.

Puss/ Asta