Snäll = naiv?

Snodde bilden hos en bloggvän men har läst den förr och den är så bra.
Så sann.
Precis så här enkelt och precis så här svårt är livet.
Barnuppfostran, relationer, hur vi interagerar med vår omvärld.

Jag tror att snällhet är en grovt underskattad egenskap.
Jag önskar att jag var snällare. Jag jobbar på det.
Ofta hånas snällhet. "Ja, korna är oxå snälla" som om det inte vore någonting värt, som om det vore en menlös, lite korkad egenskap.

Vad är att vara snäll?
Ja enligt ordboken synonymt med god, godhjärtad, hjälpsam, hygglig, vänlig, bussig, rar etc.
Jag skulle nog själv inte sätta likamed tecken mellan alla dessa orden men på ett ungefär.

Jag hade en liten dispyt med en för mej närstående person på facebook angående mitt inlägg om tiggeri. Sök bland mina inlägg här till höger så hittar du det.
Om att ge en slant, att möta ögonkontakten, att inte bara gå förbi en hemlös, tiggande människa.
Mitt inlägg handlade om mer å i ett större perspektiv men det var kring detta dispyten uppstod.
Å visst, min hundralapp eller mitt leende förändrar väldigt lite för en hemlös papperslös flykting, jag bygger mej inga illusioner kring det, kanske är det rent av viktigare för min känsla än för hens men ändå...
Motsatsen till att vara "snäll" är inte alltid att vara elak. Det kan vara att ignorera. Att inte se.
Det hjälper inte heller världen.

Jag har ofta dåligt samvete över att jag gör för lite.
Jag har ett fadderbarn sedan säkert tjugo-tjugofem år tillbaka som jag skänker till varje månad.
Jag ger en liten slant till Greenpeace och en liten slant till Läkare utan gränser varje månad.
Jag skänker till olika kampanjer då och då och jag ger som sagt till tiggare.
Mina små slantar drunknar i världens nöd.
Å jag skulle absolut kunna ge mer. Bidra mer.
Men även det skulle drunkna i världens nöd.

Ändå ÄR det ju så att ingen kan göra allt men alla kan göra något.
Eller så kan man skita i allt ihop och bara bry sej om sej själv.
Världens nöd lär inte bli så mycket större om jag... och du... gjorde det, men om alla tänkte så så skulle nöden växa.

Att SE sin medmänniska. En hemlös. En kollega som har det tufft på sitt pass.
En vän som inte mår bra. Sitt barn som söker bekräftelse.
Att ta hand om en hemlös katt. Att skänka sin fullt fungerande fjolårsjacka till en organisation. Att ge tjejen i kassan en komplimang.
Allt det där lilla... som inte är stort å som inte styr om vårt solsystem... allt det där betyder ändå något.
Å nej, det är inte tanken som räknas. Tanken betyder inte ett skit.
Det är handlingar som räknas.

Jag tänker mycket på sånt här nu. Inte minst för att vi inom familjen väntar smått igen.
Ett nytt litet liv som skall uppfostras och älskas. Inte i huvudsak av mej. Men av mej oxå.
Å då vill jag ge denna lilla nya världsmedborgare det med sej i livet.
Mata den goda vargen inom dej. Mata den goda vargen i världen.
Låt ingen trampa på dej lilla vän.
Stå upp för dej själv.
Säg nej! om nån behandlar dej illa.
Men möt världen med snällhet.
Det är enda sättet.

Puss/ Asta