Personkemi i arbetsgruppen å Broarna i Madison County i en mix

 

Igår kväll skrev jag, som varje kväll sedan det här året började, i min 10 års dagbok som jag fick av Mini i julklapp.
Plötsligt började jag tänka på Broarna över Madison County. Jag antar att ni sett den?
(För er som inte har det går det kort ut på att en gift hängiven mor å hustru lämnas ensam hemma några dagar, möter en fotograf som kommit för att fota de berömda broarna i stan, utvecklar en sju helsikes passionerad kärleksaffär med denna världsvana man, känner doften av ett annat liv men väljer att stanna i det som hon ser som sin uppgift i livet. Ramberättelsen runt omkring är att kvinnan dött och hennes två barn läser hennes dagbok om detta, samt att hon vill bli begravt vid Broarna i Madison County.)
Jag log för mej själv och tänkte att när mina barn läser igenom den här dagboken eller kommande så står det om vilket arbetspass jag gjort, vilken runda jag tog med hunden, hur vädret var, om jag fastat eller inte.
I nästkommande 10 års dagbok lär det väl stå om oförstående distriktsläkare, avföringsschema och hur jag bröt lårbenshalsen.
Ungarna lär inte flämtande med handen för halsen chockat sätta sej ner bland mina pinaler och läsa vidare.
Mitt liv och känsloliv ÄR kanske mer spännande än så :) eller inte... jag skriver hur som helst inga sådana dagböcker. Än.

Idag har jag jobbat. Å herre gud, vad jag gjort skäl för lönen idag.
Tur att jag hade fastedag för från klockan 07 till klockan 16:15 satt jag inte overksam en minut.
Fast jag kan gilla sådana dagar. När stress inte beror på strul utan på att man hela tiden har arbetsuppgifter som väntar.
Jag som i mitt privata är både glömsk och slarvig blir oerhört disciplinerad och målmedveten. Jobbar, bockar av, jobbar, bockar av, jobbar...

Det beror oxå så väldigt mycket på vem man arbetar närmast med.
Idag var det med en av mina favoriter.
Svårt att tro "på pappret"
Hon är väldigt mycket yngre än mej. Och jag kan absolut vara lite av en åldersrasist.
Hon är väldigt borglig i sina värderingar.
Men vi gillar varann, jag gillar henne i alla fall.
Vi låter de där olikheterna vara utan att peta för mycket i dom.
Vi måste inte alltid hävda att vi tycker annorlunda om nåt kommer på tal.
Hon är som undersköterska kunnig, självständig och ansvarsfull.
Som människa ödmjuk, ironisk, söt, intelligent och vansinnigt rolig.
Å hon har ett djup många unga (och äldre) saknar.
Så med min uska för dagen var det en fröjd att ha mycket att göra.

Imorgon... ledig! Å middag med de bästa.
Feels good.

Puss/ Asta