Hur grundlades dina politiska värderingar?

 

På Karlavagnen hade de i veckan ett intressant ämne som jag lyssnade på i bilen på väg hem från jobbet. "Hur väcktes ditt politiska intresse och vad i din bakgrund formade dej till de värderingar du har idag." 

Det är spännande hur det där med politiskt synsätt har förändrats under de sista 15-20 åren.
Precis som en statsvetare sa i programmet så var det för mer förutbestämt vilket politiskt parti som man skulle tillhöra.
Arbetarklassen röstade på sossarna eller kanske vänstern, bönderna på centern, de rika på moderaterna, lärarna på folkpartiet osv.
Dessutom ansågs det långt mer privat och människor berättade inte hur som helst vilket parti de sympatiserade med.
Jag hade kompisar som barn vars föräldrar inte berättade för sina ungar hur de röstade utan sa att det var en "privatsak."

Jag kan inte påstå att jag minns att de vuxna runt omkring mej talade partipolitik på samma sätt som jag har gjort med mina barn.
Men både direkt och indirekt tog jag som barn del av samtal som rörde... livet.
Jag blev rätt snart varse om att allting ÄR politik.
Jag stod nära en kvinnlig släkting under min barndom som formade de flesta av mina värderingar inom mej. Som alltid talade om solidaritet, att stå på de svagas sida, att hjälpas åt, att finnas för andra osv.
Som om jag vore vuxen talade hon till mej och formade mej där igenom till den jag är (eller försöker att vara) idag.
Att allt med den här kvinnliga släktingen senare visade sej vara ljug, att hon var satan själv och den jag lagt allra flest terapitimmar på hör kanske inte hit.
För vem hon är senare visade sej vara hade hon när jag var barn å ung tonåring väldigt stort inflytande på mina tankar.

Vad jag vet så har i stort sätt hela min släkt, den jag hade kontakt med som barn, röstat på sossarna eller vänstern i enstaka fall.
Min mamma var ensamstående, morfar jobbade på varvet, vi bodde i förorten.
Utom ett år när mamma röstade på Bengt Westerberg för "han ÄR ju så stilig."
Jag var med i SSU som tonåring, under "Rör inte min kompis kampanjen" och under mordet på Olof Palme och det fostrade mej så klart vidare i den banan.
Det här med klass sitter oerhört djupt som en markör och en identitet.
Det är ingenting man ändrar lättvindigt.

Jag skulle idag vilja beskriva mej som en riktig gråsosse men med starka drag av Miljöpartiet inom mej och jag ser fram emot en allians av rött å grönt.
För att Mp är bättre, fräschare, mer nytänkande inom en del områden, inte minst miljöpolitiken.
Sosse som sagt men inte okritisk. Socialdemokraterna är Sveriges största parti och självklart ryms det i en sådan stor rörelser många olika tankar, inriktningar å viljor.
Allt som görs är inte bra, allt som sägs står jag inte bakom.
Det som ändå gör mej till övertygad sosse är att jag tror på idén om ett samhälle där alla ska med och där alla räknas. Ett samhälle med så få klyftor som möjligt.
Där vi alla hjälps åt efter förmåga för att alla ska bli tryggare.

Det där kan låta klyschigt men det ÄR en väsentlig skillnad mot högern. Å mot Sd ska vi ju bara inte tala om.
När områden förfaller i fattigdom och arbetslöshet som i sin tur leder till utanförskap och kriminalitet så tänker inte en sosse i form av att beväpna sej, medborgargarden, hårdare straff och fler poliser. De tänker "Varför då?" "Hur får vi de här människor på rätt spår igen?"
Vår statsminister och hans regering tror på klassamhället.
De tror på fattigdom som en piska. På möjligheten att resa sej som en belöning.
Kunna ha något att sträva mot. Bort från.
Vi har sett att den politiken är förödande. Att hårda tag mot arbetslösa eller fysiskt och psykiskt sjuka inte bara leder till ökad fattigdom för denna grupp och fler som under förnedrande former tvingas söka socialbidrag. Det leder oxå till fattiga barn och ungdomar.

Hur och vad grundlade dina politiska värderingar?
Berätta!

Puss/ Asta