Ljuvliga Åsa (länk här) kör en femdagarsutmaning på sin blogg. Jag hade hängt på om det inte vore så att jag redan kör två utmaningar parallellt, en om hundliv och en om litteratur.
Men... man kan väl plocka russinet ur kakan och ta den mest spännande delen om man vill?
"Bättre be om ursäkt än om lov" som min son alltid brukar säga.
Därför är här...
"Avslöja fem fördomar eller klargör fem åsikter du annars inte är så öppen med."
Börjar med att "härma" Åsa för den åsikten är så mycket jag.
En människa som stolt säger "Jag har aldrig läst en bok" eller "Jag skiter i politik" eller "Fy fan om min son skulle komma hem å vara bög" eller "Ja jag kanske är lite rasistisk" är sedan rätt körd hos mej.
Människor som kränkt hävdar sin rätt att få säga negerboll eller på allvar är rädd för att inte få sjunga nationalsången lika så.
Jag har svårt att ta hen på allvar i andra frågor med.
Att glänsa med att framstå som korkad lixom.
Jag tycker att kompetens är sexigt.
I huvudsak hos män, men det kan bero på att jag sällan tänker på kvinnor som sexiga.
I huvudsak går jag igång på "traditionell manlig kompetens" (ja, jag vet att jag tassar på skör is nu och är så jäkla... gammeldags, men fan vi vädrar ju det lite förbjudna.)
Blåställ. Sätta upp en ny vägg. Muskler som arbetar. Mod att ta sej an nåt han inte alltid gör. Ack ja.
Eftersom jag aldrig är konsekvent i mitt tänkande kan jag tillägga att jag inte tycker det nya hemmafrus idealet är hett. Nånstans.
Jag har lätt för att reflexmässigt känna alla de där vanliga fördomarna som jag egentligen föraktar.
Ung, dåligt blonderad, rökande mamma= white trash. Tjock människa i illasittande kläder som handlar chips och läsk = "ja men så klart." Unga killar med utländsk härkomst feta guldkedjor och pitbullblandningar = gangster wannabe. Osv.
Men jag svär att jag alltid tar upp de föreställningarna med mej själv, ifrågasätter dem och bannar mej.
Jag lider av klassförakt. Har lätt för att på förhand döma människor som kommer från de fiiiina kvarteren där det röstas mörkblått och finns gott om pengar.
Jag är alltid rädd för att misslyckas. Att mina framgångar i livet med god relation till mina barn, ett respektabelt hem och yrke osv skall gå förlorat.
Att jag en dag ska vara alkoholiserad, tablettmissbrukande, förgrämd och ensam och ha söpit bort allt som jag sen tonåring kämpat för att lägga distans till.
Alltid rädd för det. Aldrig på säker mark.
Vad väcker mitt inlägg för tankar?
Vågar du hänga på?
Puss/ Asta
Tack för "ljuvligheten". Jag tycker också kompetens är sexigt, by the way. Mycket. Speciellt inom områden jag inte är bra på.
SvaraRaderaI vanlig ordning får jag använda din blogg, eftersom jag inte har någon egen, nuförtiden! Jo, jag har ju en, men den är ingen snacka om vad som helst-blogg, eftersom det är en författarblogg..Så in i bängen ambitiöst så jag orkar bara inte med den. Även om jag skriver. Mycket och ofta.
SvaraRaderaJag ser en kvinna som vågar stå för alla - ALLA- sina sidor, även dem som handlar om fördomar och rädsla. Det gillar jag. Men jag gillar ju verkligen dig. Även om vi inte alltid delar vare sig politiska eller andra åsikter. Jag tycker det tillför något till en relation, oavsett om den är i cybervärlden eller i riktiga (?) livet.
Jag hyser som du - och Åsa - förakt för människor som är stolta över sin dumhet, eller för den delen helt enkelt är dumma och imbecilla. Jag hyser samma förakt för människor som har ett behov av att hävda sin rätt att använda uttryck som är stämplade som kränkande. Varför i hela jävla helvetet måste man hävda sin rätt att säga "n-erboll"? För mig är det enbart ett uttryck för oförmågan att se sig själv från andra perspektiv än sitt eget.
Jag har också svårt för white-trash. Men mest för att de som jag betraktar som just det är fulla av fördomar som de viftar hej vilt med. Jag avskyr det. Jag har också svårt för att människor låter sin barn bli feta (jag menar inte lite barnhulliga. Barn växer olika och därför kan de ta lite tid att bli av med hullet). Nej jag menar människor som helt enkelt "skiter i" hur de uppfattas och ser ut.
Så jag är helt på din linje i det mesta faktiskt. Däremot kommer jag ju från övre medelklass. Akademiker. Och vi sätter en ära i att vara just intellektuella, inte i pengarna i sig. Men visst, vi åkte utomlands när jag var barn och ung, vi hyrde stugor på somrarna eller var i Genève för att pappa jobbade internationellt. Men jag har inget till övers för människor som kastar pengar omkring sig, som skryter och som aldrig skulle lägga två strån i kors för att hjälpa någon som är i nöd. Däremot gillar jag av samma anledning, fast bakvänt, Bill Gates. Lika illa tycker jag det är med dem som är rika på andras bekostnad. Men det tror jag hör till min intellektuella miljö att göra. Jag gillar alla människor, till dess att de har bevisat att de är kräk. Och jag tycker det är roligt att träffa människor över klassgränser (för det finns sannerligen klasser - även om många hävdar motsatsen). Men nyrika idioter avskyr jag.
Jag har också lite fördomar kring människor som gillar pyttesmå hundra…Hahahaha…Jag tror att de bara är för rädda för att ha en stor hund - och kanske lika bra det. Men så skaffar man en leksakshund istället. Ett djur som man kan klä på små tröjor och mössor och sockor. Helt wacko i mina ögon.
Jag är inte så rädd för att misslyckas. Men jag känner alltid en viss ågren för att jag har glömt något, eller att jag kanske helt oförståndigt har sårat någon. Samtidigt vet jag med mig att jag är jäkligt noga med vilka sanningar man säger och vilka man inte säger. Kanske har jag fel i det. Men jag tycker inte alla sanningar måste sägas. Det är nämligen ytterligare en grupp som jag har fördomar om (eller det kanske inte är fördomar). Människor som säger att de är raka och ärliga och alltid talar sanning, har jag upptäckt ofta är desamma som faktiskt kränker andra människor. Jag avskyr det. Man ska vara ärlig och sanningsenlig, men de här människorna är liksom ute efter att kränka. De skulle förmodligen aldrig tala om sanningen om demsjälva. OGILLA!!
För mig är det mycket viktigare att jag är sann OM mig själv, än att jag alltid måste presentera så kallade sanningar till andra. Jag är väldigt ofta nöjd med mig själv när jag står upp, tar andra på allvar och skyddar dem jag tycker om. Och att jag står för demokratiska värderingar och för att jag aldrig gör skillnad på folk och folk i verkligheten. Fördomar är egentligen mest farliga när man inte är medveten om att det är fördomar. Vet man det, är man oftast mer försiktig med att ge uttryck för dem.
SvaraRaderaJag är rädd för döden. Jag är verkligen rädd för att dö. Jag vet att vissa säger att de är rädda för själva döendet, lidandet. Men inte för att vara döda. Jag är skitskraj för själva döden. Jag vill helt enkelt inte vara död. Jag vill vara med. Jag är för nyfiken. Och rädd att människor ska överge mig, fast det vore naturligt om jag ändå är död.
Jag kan vakna på natten med dödsångest som hotar att kväva mig. Hemskt!
Det blev en lång kommentar på ditt inlägg…förlåt :)
Och så kram
Fler av de där stämmer på mig med. Klassföraktet. De inrotade fördomarna. De som stoltserar med sin dumhet. Jag jobbar med det...
SvaraRaderaNågra tankar som väcks i mig då jag läser detta inlägg år dina farhågor kring alkohol. Min nu 18 årige son lyfte mig i helgen inför sina vänner om vilket bra föredöme jag alltid varit i mina ungars liv då jag ej dricker alkohol. Att jag var en bra förebild o det värmde att få höra hur stolt han var att jag fattat det beslutet att aldrig sitta o "pimpla" framför eller ännu värre med mina ungdomar. De har aldrig smakat en droppe vin,öl här hemma. Aldrig sett mig full. Jag avstår hellre den biten,vilket lett till att mina barn har väldigt sunda o kloka tankar,vanor kring alkohol. Räcker ngt glas så blir man personlighetsförändrad o detta märker barn direkt,superhög känslighet inför detta. Barn gör som vi gör..sitter en förälder med ett glas framför sig flera kvällar i veckan så lär sig barnet att detta är helt normalt. För mig är inte alkohol flera ggr i veckan vare sig normalt eller sunt,speciellt inte med barn omkring. Men den som har denna vana,beteendemönster har ofta väldigt många undanflykter o taggar ut om man säger ngt. Varför dricker man alkohol flera ggr per vecka? Vad står det behover för? O sist en fördom från mig,du nämnde White trash morsor,för mig ingår även där vinpimplande morsor. Tack för ännu ett bra o tankvärt inlägg. / Mary
SvaraRaderaSkrev ett inlägg här tidigare,vet ej vart det tog vägen riktigt...Där lyfte jag den delen du skrev om alkohol. Hinner bara kort återberätta. Häromdagen fick jag sånt värmande o lyftande beröm av min 18 årige son då han o hans kompisar va här hemma. Han berättade vilken förebild jag är o varit som aldrig nyttjat alkohol varken inför eller ännu värre med mina barn. Han var väldigt stolt att aldrig sett mig full. Jag har aldrig ställts inför o svara mina ungdomar att nej mamma kan inte hämta jag har druckit tex. De har aldrig fått smaka någon alkohol hemma,ej heller köpts ut,gubevare...Har ju nu också två fantastiska unga vuxna som har en klok o sund syn på alkohol o drickande. Barn är väldigt känsliga inför förändringen den vuxne genomgår redan efter ngt glas,det är inte tryggt för ngt barn även om de vänjs vid det. Tycker det är viktigt att de som dricker flertalet ggr per vecka frågar sig själv vad detta står för. Utan att gå i försvar. En fördom jag har vad gäller "White trash" morsor är att där ingår även vinpimplande morsor(eller öl, you name it..) Tack för ännu ett tänkvärt inlägg/ Mary
SvaraRaderaDu känner dig själv så väl A! Och det är det verkligen inte många vuxna som gör! Det skall du ha all credd för!
SvaraRaderaJag känner igen mig i flera delar - tycker också att kompetens är oerhört viktigt och dess motsats direkt motbjudande ibland. Jag dras också med fördomar - som jag bannar mig själv för och arbetar dagligen med. För övrigt är jag lite sorgsen över din rädsla för att misslyckas. För vad innebär det då att lyckas? Och var/när föddes denna rädsla? Nu vet jag ju det, till en viss del, men den gör mig fortfarande sorgsen..
Kramar