Sista rycket

 

Körde hem från jobbet i 8 plusgrader och regn. Imorgon skall det blåsa kuling och regna. På radion spelades jullåtar. Alla handlar om gnistrande snö eller om att vara tillsammans med sin älskade.
Ja å så är det ju den där morsan som man som barn trodde var otrogen i garderoben.
"Jag såg mamma kyssa tomten jag..."
Varför finns det inga jullåtar om plusgrader, regn, stress, slentrianmässiga äktenskap och fulla mammor som ringer?
För det är väl så julen ser ut för rätt många av oss?

Jag kan riktigt känna hur min känslobarometer söker utan att fastna i nåt.
Jag vet inte om ni vet hur jag menar.
Det är som om jag känner lite lycka, lite trötthet, lite stress, lite irritation, lite saknad, lite... allt möjligt och pendeln vet inte i vilket läge den skall stanna.
Jag ska försöka att bromsa upp den på plussidan, i allt jag faktiskt har att vara tacksam för.
Krånglande familjemedlemmar till trots, det doftar ljuvligt i köket i detta nu.
Jag har tak över huvudet. Mat i kylen. Julklappar inköpte. En man som inte slåss.
Jag har massor som andra inte har.
Julen är glädjen och gemenskapens tid men det är verkligen oxå de stora familjetragediernas tid. Utanförskap, osämja och längtan blir så mycket tydligare kring jul.

Jag har som sagt jobbat kväll. Därefter gjort en gigantisk janson. Gubbröra.
Nu grillieras skinkan å sen är det god natt.
Jag njuter en öl och lyssnar på julsånger och försöker vila i att julen firar Jesus födelse och ljusets återkomst. Det är mer än masskonsumtion.

God jul på er och var rädda om er.

Puss/ Asta