måndag 2 december 2013

Att sluta med Zopiklon

 

Nu skall jag prata om något skamfullt. Egentligen ÄR det ingenting att skämmas för, men när man dessutom slänger in lite noja för att bli som släkten, ett par mått hårda nypor mot sej själv och ett eller ett par kryddmått självförakt så blir det just skamfullt.

Jag håller på att sluta ta mina insomningstabletter.
Fick dem utskrivna för kanske 3 år sedan i samband med ångest å att jag inte sov ett endaste dugg. Gick i samma veva KBT för att komma tillrätta med sömnen men utan resultat.
Å sedan har det rullat på.
Jag är en känslig själ, stark men svag, och jag har lätt för att vandra in i mörker om för mycket runt omkring stör. Om jag lever i långvariga konflikter, får utmattningssymtom eller inte kan sova.

Efter att en lång tid inte kunnat sova. Alltid varit urlakad på dagen med resultatet att man blir så himla känslig är det en sådan befrielse att ta ett litet vitt piller och sova tungt en hel natt.
Ja, egentligen gör ju inte insomningstabletten det jobbet, den har en kort verkan och hjälper bara till med själva somnandet, men det har räckt för mej.
Efter ytterligare en tid blir man så himla bortskämd med att helt kunna styra sin sömn på ett sätt få medicinfria kan. 20 minuter innan jag vill snarka så åker pillret in i gapet å sen är det klart.

Problemet är bara att Zopiklon är en beroendeframkallande medicin.
Utsättningsproblemen kan vara många med ångest och abstinens till följd. 
Jag har inte känt något sådant alls. Det är "bara" det att jag inte kan sova längre.
Jag trappade ner från 7,5 mg till 5 mg. Åt det någon vecka eller två. Det funkade utan problem.
Därefter ner från 5 mg till 2,5 mg och det gick skapligt. Det tog lite längre tid att somna men jag somnade i alla fall.
Sista veckan har jag kört 1,25 mg. Det är nog i princip lika med noll för den enda effekt jag känner av det är att det smakar beskt i munnen. Jag blir inte ett dugg trött eller avslappnad.

Sedan någon vecka sover jag alltså väldigt lite. Eller framför allt väldigt sent.
Slumrar kanske in fram mot fyra-fem på morgonen och sover till 10-11.
Jag sover tunt och oroligt. I natt/ morse drömde jag flera korta drömmar som alla gick ut på samma sak... Att jag diskuterade mitt utsättande av Zopiklon med olika läkare som alla tyckte det var dumt/ onödigt och "gav mej tillåtelsen" att fortsätta med medicinen. Rekommenderade det varmt. Skrev gladeligen ut recept.
Ja herre gud. Skruvad är ju bara förnamnet.

Jag har nu börjat känna av min försämrade sömn med att jag utöver tröttheten är mer irriterad, mer ljudkänslig, mer sårbar för den allra minsta stress.
Det är svårt att hålla fast vid motivationen då när man känner att det snarare försämrar ens psykiska hälsa än förbättrar den.
Men ännu ger jag inte upp!
Jag vill verkligen sova för egen maskin igen.
Jag tycker inte om att ha något beroende, även om det inte är ett allvarligt sådant.
Det är ett meck med att övertyga läkare om recept och att alltid tänka på att ha dem med sej.
För att inte tala om liken i garderoben med släkten man släpar på.
Mamma är lik sin mamma.

Har du liknande erfarenheter? Någon tanke? Eller bara ett hejarrop så skriv...

Puss/ Asta

6 kommentarer:

  1. Heja! Kämpa på!!

    SvaraRadera
  2. Pja jag käkade ju Imovane ett tag. Nu var det ju grundmedicinen jag åt som gjorde att jag inte sov - så det blev nån sorts kompensationsterapi där i form av sömntabletter. Det funkade inget vidare för mig - för efter ett tag behövde jag äta högre dos för att ha effekt av dom....och då är man ju beroende. Sen fick jag en "dålig" sömn av dom trots att de är insomningstabletter. Vaknade aldrig utvilad ens när jag sovit. När jag satte ut den andra medicinen som gjorde mig uppe i varv o sömnlös, så plockade jag bort Imovane med då efter några veckor. Nåja, jag märkte inga andra utsättningssymtom än att det absolut INTE gick att sova. Men det problemet försvann efter några veckors nedtrappning samt med hjälp av mental omställning i skallen. Noga med kvällsvanor....tala om för mig själv att nog fan kan jag somna på egen hand. Det blir ett sorts mentalt beroende av de där pillren med tycker jag. Så sömnbristen KAN ju vara just utsättningssymtom som går över.......OM jag vore du så skulle jag väl inte vara så rädd för att bli beroende....eller det blir ju mest ett problem om man måste höja för att få bibehållen effekt.....och då kan man ju ta tag i det då. Å andra sidan så är det ju hur bra sömnkvaliten blir när du äter dom...djupsömn etc. För att inte tala om alla forskningsrapporter som påtalar en massa hälsorisker med dom...inte bara beroende då. Men jag har inte riktigt hajat dom där rapporterna. Du har säkert mer kläm på dom. Sen är ju min personliga åsikter att läkemedel i sig är gifter o det är bra att slippa äta om man kan.......men om man inte sover blir livet ett helvete ju. Moment 22. Ja jag hoppas det är utsättningssymtom och att du snart sover igen.....och om inte det så hoppas jag nån/nåt kunde hjälpa dig med den där sömnen. Mindre stress på jobbet eller nåt.....vad vet jag. Kämpa på....

    SvaraRadera
  3. Inga erfarenheter av tabletter, men erfarenheter av sömnstörningar har jag och det slår verkligen ut mig. Det är ett av problemen jag har just nu, jag sover för lite och för oroligt. Få se om mitt samtalsstöd tycker att jag ska medicinera, helst vill jag inte det, av de skäl som du anger, men ibland är det ett måste för att få den där livsviktiga sömnen!

    SvaraRadera
  4. Hej Asta,
    hur gick det? Har du kunnat sluta med Zopiklon? Jag befinner mig just nu i samma situation som du gjorde då. Har tagit (och gör fortfarande) Zopiklon för att kunna somna. Har inte somnat själv på många år men vill verkligen sluta nu. Är så trött på dagarna, tror det kan vara en biverkan av tabletterna. Så jag undrar, hur gick det, och om det gick bra, hur lång tid tog det, hur gjorde du?
    Hälsning
    Annika

    SvaraRadera
  5. Jag försökte även att byta miljön men det hjälpte inte ,det är dax att byta huvudet kanske :(
    Lycka till vänner .

    SvaraRadera
  6. Ska också snart försöka trappa ned. Har ätit max 5 mg per natt. Länge mindre än 2,5 mg tillsammans med Mirtazapin.

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare