måndag 4 november 2013

45 års kris?

Min make påtalar ofta att jag har en "Snart 50 års kris."
För honom är mina nya motionsvanor ett säkert tecken på det.
Ibland även när jag köper kläder. Som jag enligt honom är för gammal för.
Å då bär jag ändå aldrig muskorta kjolar eller magtröjor.

Men visst, "nåt" är det... sen skulle jag inte vilja kalla det för kris för jag mår inte dåligt av det.
Det är snarare som en ökad medvetenhet om att livet går förfärligt snabbt och att det gäller att ta hand om sej å göra det bästa av det.

Jag känner mej gammal allt oftare.

... Som här om veckan när jag talade med en kille på jobbet, bara några år yngre än mej, över en lunch och han pratade på om sina småbarn medan jag pratade om mormorsrollen.

... Som när jag står framför spegeln för att lägga make up och noterar att jag bara blir allt mer lik mormor. Mormor hade så där mjuk, lös hud i ansiktet. Kinder som hängde. Mina kinder börjar bete sej allt mer likadant.
Det är märkligt när man konstaterar precis som "gamla människor" att spegelbilden av mej och min inre bild av hur jag tror att jag ser ut inte stämmer överens.

... Som när jag konstaterar att det snart är för sent att plugga till barnmorska. Gränsen för lån tror jag går vid 45.

... Eller att mina produktiva år är slut och att klimakteriet närmar sej med stormsteg.

... Att jag allt oftare noterar att mina yngre kollegor tänker på mej som en "tant."
En rolig å cool tant måhända, men likväl en tant och hur de klumpar samman mej med de andra som är äldre och som lixom närmar sej 55-60.

Säkert är löpningen ett resultat av detta med, precis som maken säger.
Inte för att jag desperat vill behålla dragningskraften på motsatta könet (nja, kanske lite då) utan för att insikten om ens dödlighet och ålderdom är tydligare nu än vid 25-30.
Jag vill hålla, jag vill palla, jag vill må bra många år till.

Att vara tant kan vara både väldigt positivt och väldigt negativt.
Det positiva är att man gör lite som man tycker, säger det som faller en in.
Inte nojjar så förbannat.
Det negativa är att man på nåt sätt upphör att vara kvinna, att synas.
Människor går förbi en på gatan å man är bara "tanten."
Inte en jävel kollar in ens häck :)
Det finns än allvarligare sidor med att inte synas. Äldre kvinnor får tex den sämsta vården.

Men "kris" njä. Inte än.

Puss/ Asta 44,5 år med all den där lösa huden.

1 kommentar:

  1. Jag tror jag ska planera in en 40-årskris. Bättre att ta det i några små omgångar istället för en jättekrasch sedan vid 50. Förslag på vad jag ska göra? Flytta till Thailand? Klättra upp för K2? Bli blondin?

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare