torsdag 22 augusti 2013

Hur mår jag egentligen?

 

Jag har arbetat i en månad nu efter semestern.
I en månad har jag jobbat heltid istället för 45%.
Sista dagarna har jag börjat känna av det.

Jag börjar bli så där trött igen. Så där sjukt trött att jag inte klarar av musik i bilen påväg hem eller att man pratar med mej när jag är hemma.
Jag har börjat känna mej mer irriterad igen.
Retar mej på allt å alla.
Å jag har börjat sova dåligt på nytt.
Drömmer mycket och hemskt.
Drömmar om bråk, om död, om att vara jagad, om att välja mellan människor som jag älskar.
Jag vaknar ofta. Svettas nattetid. Får öppna tvärdrag för att stå ut.

Jag vet bara inte vad jag ska göra åt det.
Jobba på, hoppas att det går över, invänta den fasta personalen, att rutiner börjar följas bättre igen och att det... förhoppningsvis... blir lite jävla ordning å reda.
Eller kapitulera. Söka mej ett nytt arbete.
Ta vad fan som helst.
Jag har inte ens längre en doktor som jag kan diskutera saken med.
Å jag skulle tro att Försäkringskassans tålamod med mej börjar sina.

Oroliga nätter väcker Gottfrid mej ofta. Krafsar på mej tills jag vaknar å lägger sej sen tungt bredvid mej igen.
I natt slog det mej att det kanske är jag som väcker honom?
Kanske låter jag... gnäller? Pratar? Kanske rör jag mej oroligt?
Vi låg i alla fall kvar till tolv idag. Trots att jag var vaken långt innan.
Trots att jag kände stress över att dagen rinner iväg, att jag måste ut å springa, ut med hunden osv.
Vi låg kvar och jag tänkte att det finns ingenting jag behöver mer än vila och Gottfrids närhet. Så jag tankade det en lång stund.

Ledig dag idag innan jag river av fjärde helgen på raken.

Puss/ Asta

9 kommentarer:

  1. Byta jobb vet jag inte...men du har gått igång rätt så fort upp till heltid tycker jag. Deltid en längre tid hade nog varit mer rimligt. Vad gäller FK så brukar de ha större tålamod om man mellan varven försöker jobba...gärna för mkt...även om det innebär ett bakslag som inte är bra för nån. Om jag får tycka så tycker jag att du skulle jobba deltid ett tag till.

    SvaraRadera
  2. Det låter inte bra... Var rädd om dig och känn i ditt innersta vad du behöver. Ditt mående är alltid viktigast!

    SvaraRadera
  3. Tycker också att det har gått helt galet fort upp till heltid. Du kan ju inte räkna den tiden som du var heltidssjukskriven, utan från deltiden. Arbetsförmågan ska ju tränas upp och tiden trappas upp med myrsteg. Detta enligt all expertis. Att gå från halv till heltid i ett enda skutt är faktiskt emot allt förnuft.
    Egentligen borde du gå ner nu... medans det ändå är okej, istället för att vänta tills du kraschar in i väggen igen!
    Stor kram Emelie.

    SvaraRadera
  4. Byt arbetsplats! Det är aldrig bra att gå tillbaka till det jobbet som gjorde en sjuk för det slutar då på samma sätt igen. Om arbetet gör en sjuk så fungerar det tyvärr inte att arbeta kvar där, så "enkelt" är det. Skynda dej att byta arbetsplats medan du mår skaplig för annars hamnar du in i väggen igen. Kram och sköt om dej!

    SvaraRadera
  5. Arbetar på samma sjukhus som dig, dock inte på avdelning (valde att skola om mig och lämna innan jag tappade förståndet helt...) och vet hur situationen är där! Byt jobb! Det är det enda, jag har inte ångrat mig en sekund. Sorgligt med sant...

    SvaraRadera
  6. Det sjuka är att det är så här världen ser ut. Om ditt arbete gör dig sjuk, hur kan du då förväntas återvända till samma arbete utan att något ändrats? Och det som ska ändras i ditt fall är enkelt. MER RESURSER!!!! Fy, vi är inne i en otäck spiral i det här landet, där tillväxt är heligt och offentlig sektor något fult som inte får kosta men ändå fungera...

    SvaraRadera
  7. Det behöves verkligen mer resurser till vården! Jag jobbar också inom vården och vi får allt mer att göra och det läggs på oss fler och fler arbetsuppgifter hela tiden. När något går fel pga att vi är stressade och arbetar under omöjliga förhållanden så blir det den enskilda sjuksköterskan/barnmorskan som åker dit och tro inte att man får något stöd av arbetsgivaren! Min erfarenhet är att läkarna skyddar varann till 100% när någon gjort ett fel men så är inte fallet om en sjuksköterska gjort fel, då får man stå där ensam!

    SvaraRadera
  8. Jag tycker du fått bra tips här. Gå tillbaka till deltid ett tag till eller byt arbetsplats låter som alternativ du bör tänka dig. Det är aldrig bra att stå ut och hoppas att det blir bättre. Då hamnar man oftast i depression igen. Jag hoppas att det löser sig för dig. Kram

    SvaraRadera
  9. Läser kommentarerna och ser tipsen. Ta hand om dig snälla A!!! Kramar

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare