Vill ni hänga med bättre så får ni läsa mitt inlägg om ni inte gjort det.
Det handlade alltså om människans värde alltid, automatiskt och okränkbart är högre än djurens och som ex drog Lady Dahmer (som jag spann vidare på) i sitt inlägg frågeställningen... "Skulle du rädda Breivik eller grannens hund" från att drunkna.
Kommentaren då...
Jag läste också det där blogginlägget och jag tycker inte svaren säger
särskilt mycket alls om synen på människors kontra djurs värde.
Till
att börja med hade nog många med nöje låtit Breivik drunkna oavsett om
det fanns någon hund att rädda med i bilden eller inte.
För det andra
har nog ytterst få av de som svarade tillräckliga livräddningskunskaper
för att kunna simma ut och rädda en fullvuxen man. Många skulle nog
inte ens ha kapaciteten att rädda en större hund.
För det tredje
innebär exemplet just på grund av bristande livräddningskunskaper att
man mer eller mindre skulle riskera sitt eget liv för att kunna rädda
någon av dem. När det kommer till kritan tror jag inte särskilt många
skulle riskera sitt liv för att simma ut och rädda vare sig en okänd
hund (vad händer med min egen hund om jag dör i räddningsaktionen?!)
eller en okänd människa och ytterst få skulle riskera sitt eget liv för
att rädda Breivik.
För det fjärde är påhittade scenarion som är så
extremt verklighetsfrämmande ganska värdelösa i sig , just eftersom man
vet att det aldrig någonsin skulle hända är de svårt att ta på allvar.
Ett
betydligt bättre exempel som är mer verklighetsförankrat är hur de
flesta hundägare som ser sina djur som en familjemedlem om de hade
väldigt ont om pengar en månad skulle välja att betala hundens
försäkringar och mat framför att ge samma summa pengar till en
uteliggare så att han/hon kunde ta in på vandrarhem och slippa sova
utomhus i trettio minusgrader. Att ge penningsumman ifråga till Breivik
om han behövde livsuppehållande medicin som han inte hade råd med tror
jag inte ens finns på världskartan för särskilt många, men att öht
blanda in honom är ju å andra sidan så extremt hypotetiskt att det känns
onödigt.
Ett annat betydligt bättre och mer realistiskt exempel
som människor faktiskt inte alltför sällan hamnar handlar om vad de
skulle göra om de fick ett (önskat och efterlängtat) barn som hade
extrem pälsdjursallergi. Jag har fortfarande aldrig hört talas om någon
som skulle försöka adoptera bort barnet för att kunna fortsätta leva med
hunden.
En del kommentarer är så roliga. Den här som en "Lisa" har skrivit fick mej att börja skratta... och jag vet inte/ tror inte det var meningen.
Jag menar inte att brista i min respekt men det VAR roligt.
Jag tror varken Lady Dahmer eller jag menade ORDAGRANT.
Nej alla kan inte simma. Jag skulle inte se att det var Breivik eftersom jag inte har falksyn, min granne har ingen hund, slumpen att både Breivik och grannens icke existerande hund höll på att drunkna samtidigt är högst orimlig... och att jag dessutom skulle vara där. :)
Det är nog mer en filosofisk frågeställning och bildligt talat.
STÅR människans värde alltid över ett djurs?
För mej är det då inte så. Å när jag talar om "människor" så syftar jag inte på mina barn för de står... så klart... i en egen liga vad det gäller kärlek och offer jag är villig/ beredd att göra för dem.
Jag talar om "andra människor."
En människa som Breivik står i mina ögon lägre än en älskad familjemedlem (en hund.) Jag skulle således inte ha svårt med det valet.
Jag är stark motstånd till dödsstraff men det beror på en mängd andra anledningar än att jag anser Breiviks liv värdefullt och okränkbart.
Vi bollar över till mej. Till mitt eget liv.
Jag älskar min Gottfrid.
Om maken blev allergisk eller ställde ultimatum i att jag fick välja mellan dem eller han inte var snäll mot hunden så skulle han ryka. Utan tvivel.
Å då tycker jag inte illa om min man. Det är inte så att jag önskar att han ska drabbas av en allvarlig hundallergi.
Min Märta som dog i januari var min absolut bästa polare i världen men hon var mer än så... Hon var mitt ankare i en orolig värld, min trygghet, min bundsförvant, min ständigt förtrogna... mitt ankare.
Att mista henne var mer fasansfullt än att förlora min bror till drogerna eller när mormor å morfar dog, det var värre än att begrava en av mina bästa vänner inte ens 35 år fyllda.
Det var fasansfullt och sorgen övermannade mej fullständigt. Dagarna flöt ihop där i början, jorden rämnade.
OM jag kunnat förhandla... med Gud eller Djävulen... om att få behålla henne på bekostnad av någon annan så hade jag offrat precis vem som helst bortsett från mina barn.
JAG kan inte dela in automatiskt så där. Vem som är viktigast... ett djur eller en människa. Det är den individ som min själ krokat fast hårdast i.
Ingen hund men inte heller någon människa är automatiskt värd mer än den andra.
Så ja det är sant... trots att jag nu relativt ofta ger pengar till tiggare... min hund kostar mej över 1000 kr i månaden och det skulle så klart kunna hjälpt många behövande människor. Snälla, goda, fattiga människor.
Adoptera bort ungarna är väl mer tveksamt... men med tanke på att den yngsta är 19 år snart så hade hon faktiskt fått flytta om hon blev allergisk.
Puss/ Asta
Vet du, jag är helt okej med att du skrattar och jag tar faktiskt inte särskilt illa upp.
SvaraRaderaJag förstod mycket väl att blogginlägget vi pratar om med det påhittade dilemmat handlar om att människans värde alltid och automatiskt är högre än djurens.
Men jag tyckte inte att det riktigt fyllde sin funktion.
Helt enkelt därför att många (förmodligen jag själv med) inte skulle vilja rädda Breivik OAVSETT om någon hund var med i bilden eller inte. Vill man ha en diskussion om människovärde kontra djurens värde hade det varit betydligt bättre om exemplet handlat om en älskad hund du har en relation till vs en okänd människa. Eller möjligtvis en okänd människa vs en okänd hund.
Men som sagt, jag bjuder gärna på ett garv.
Jag kanske ska nämna att jag har svårt för extremt konstruerade och hypotetiska exempel överlag. När jag på en filosofilektion tvingades delta i ett grupparbete om huruvida vi först skulle "rädda" en skadad varg, en skadad grävling eller en skadad människa som krockat på en cykelbana (!) så kunde jag inte ens ta det på allvar eftersom det för mig är så självklart att personer som inte är veterinärer eller på annat sätt har expertkunskap ska ge f-n i skadade rovdjur överhuvudtaget. Dels eftersom man riskerar att skada dem ännu mer om man försöker "rädda" dem efter en olycka och dels för att de väldigt lätt attackerar människorna som försöker "rädda" dem i sådana situationer.
Jag provoceras inte särskilt mycket av att du skulle värderat din hund högre än vissa människor i vissa situationer. Jag har själv haft katter, och valet att betala deras försäkringar istället för att ge samma penningsumma till en uteliggare i nöd gjorde jag många, många gånger. Det var inget genomtänkt etiskt ställningstagande utan för mig handlade det främst om att jag hade ett personligt ansvar för katterna jag faktiskt valt att ta på mig , så var inte fallet med okända uteliggare. Visst har jag också skänkt pengar till hemlösa när jag haft råd men jag kan inte tycka att de ska vara beroende av att enskilda människor känner ett personligt ansvar att hjälpa dem.
Och om du undrar: Ja, jag heter verkligen Lisa.
Så är jag lite nyfiken på vad synen på dödsstraff överhuvudtaget har med diskussionen att göra.
SvaraRaderaPrecis som du skriver kan man vara hårdnackad dödsstraffmotståndare av en mängd olika anledningar.
Mina egna anledningar har noll och intet med någon empati för Breivik (eller för den delen, någon empati med utlevande pedofiler , eller med Hagamannen eller med kattplågaren i Göteborg eller med de som medvetet skär sönder hästar) att göra. Jag är undantagslöst mot dödsstraff av en rad andra skäl.
I fallet Breivik hade han dessutom säkert tagit med i beräkningen att han mycket väl kunde bli skjuten vid gripandet och såg det nog som att han då skulle bli en martyr så att arkebusera honom hade förmodligen inneburit att man gjort honom och hans sjuka anhängare en tjänst.
Huruvida man skulle rädda hunden framför Breivik eller rädda Breivik överhuvudtaget ur vattnet ( och därmed som sagt kanske riskera sitt eget liv) tycker jag inte alls har någon naturlig koppling till ens syn på dödsstraff.
Möjligtvis skulle man kunna intressera sig för vad personen som slängt Breivik i vattnet har för syn på dödsstraff men inte ens där kan jag se någon klockren koppling.