lördag 17 augusti 2013

Det känsliga ämnet: tjockisar

 

Vikt är verkligen ett laddat begrepp.
Jag skriver inte själv särskilt ofta om vikt, kost, dieter, träning osv men jag läser ju andra bloggar och där kommer det ofta arga kommentarer.
Vi testar å ser om det samma händer mej?

Jag är en lat å omotionerande människa. Åtminstone fram till att jag i våras började springa.
Nu har jag varit lat sista veckan, delvis för att det är precis som Paulo Roberto säger "en missad träning blir gärna två" och liiite för att jag fortfarande är en smula öm i min högerfot. Jag skyller på det i alla fall.


Men det ÄR ju så att alla människor har ett val att göra kring sin fysik.
Om de vill vara vältränade eller om de skiter i det, om de vill ha god kondition eller om det inte spelar någon roll, om de vill vara tjocka.


Det här med tjocka...
Ja det väcker alltid känslor och en mängd ursäker och försvar.
Det beror på sjukdomar, hormonstöriningar, mediciners biverkan... men oftast beror det faktiskt på att personen i fråga proppar i sej för mycket mat, fler kalorier än vad den förbrukar.
Den feta lever i mönster som blivit inristade mönster och har skapat sej behov av socker å vad det kan tänkas vara.
De tar ofta en rejäl portion. Gärna en till. Å de tar alltid efterrätt.
En icke motionerande människa som inte har en överjävlig förbränning blir då just... tjock.
Å tjock kan man väl få vara. Jag tycker verkligen inte att alla måste se lika dana ut och jag är förövrigt inte befriad från varken valkar eller handtag, men det ÄR ett val.
Fetma ökar risken för en mängd komplikationer. Diabetes. Höga blodfetter. Nedsatt kondition. Högt blodtryck. Depression. Ont i leder. Sömnproblem. Nedsatt lust. Nedsatt chans att finna en partner, risk för utanförskap osv.
Dessa sjukdomar i sej, som diabetes och högt blodtryck, är ju skadligt för kroppen och leder till nya ännu farligare sjukdomstillstånd. Bland annat ökar risken för stroke hos unga nu mera rätt ordentligt och en av orsakerna kan vara att vi plötsligt igen äter mycket fet, feta mejoriprodukter.


Att uppmana människor till att leva lite sundare.
Till att resa arslet ur tvsoffan och gå en powerwalk eller att pausa facebook och gå ut att springa en 30 minuters runda, det är inte att uppmuntra till ätstörningar, det är till att försöka locka till ett hälsosammare levern.
Antingen tränar man. Eller så sitter man hemma å blir en tjockis.
Det är ditt val. Ditt fria val.


Jag tittar alltid i människors kundvagnar i kön på ICA och det slår aldrig fel.
Tjockisen som handlar läsk, chips, godis, pommes, grädde, färdigmat.
Hurtisen som köper lättmjölk, fiberrikt bröd, äpplen och grönsaker.
Om du inbillar dej det allra minsta att jag är den enda med denna osunda egenhet så tror du fel, jag tror de flesta av oss gör så.


Valet att vara tjock och/ eller att prioritera bort din träning är ditt.
Det har ingen med att göra.
Men bra för dej... ja, det kan ingen säga.
Inte jag i alla fall.


Vad tycker du? Är diskussionen känslig? Varför då i så fall?
Skriv gärna vad du tycker, varesej du är med mej eller mot mej i det här.


Puss/ Asta


18 kommentarer:

  1. Jag håller med om att man har ett val - i de allra flesta fall. Faktiskt. Sedan kan man vara stor eller mindre, för det finns även vältränade tjockisar - som jag. Som tränar varannan dag eller mer, och som knappt äter, men ändå inte går ner.. Men att försöka vårda sin kropp tycker jag är viktigt - för vi skall ju faktiskt ha den i nästan hundra år!

    Kram

    SvaraRadera
  2. *applåderar* ÄNTLIGEN! Det är klart att det är ett val, men det är det ju livsfarligt att säga nu för tiden.
    Klart gener har med saken att göra, en del har sämre förbränning än andra MEN i slutändan blir man bara tjock om man äter sig till det!
    Jag och min man har totalt olika kroppar (inte bara snopp och brist på sådan) - han kan äta PRECIS vad han vill och inte gå upp ett gram medan jag nu för tiden (sen jag fyllde 30) lägger på mig väldigt lätt!
    Om man å andra sidan börjar kolla värden är nog mina bra mycket bättre än hans, tack vare att jag äter hälsosammare för att inte bli tjock(are).
    Jag släpar fortfarande på lite gravidkilon men vet ju att det har med att göra att jag är lat och tycker för mycket om godsaker!
    Australien har gått om USA som världens tjockaste nation och det är verkligen svårt att hitta nyttigare alternativ här - typ fullkornspasta och vettigt bröd - men så är dom ju oxå så OERHÖRT okunniga när det kommer till vad som är nyttigt och inte. Skräpet som skickas med i ungarnas lunchlådor gör att man blir mörkrädd och jag bävar för när Tora ska börja förskola och se vad alla andra äter...
    Toppen att du startar debatten, hoppas det blåser till lite nu - fetma är en folksjukdom och jag tycker det är dags att sluta gömma sig bakom hormonhalter och lathet och inse att det är kaloriintag och inget annat som gör att kläderna stramar obekvämt!
    Kram på're från mulliga mig på andra sidan jorden

    SvaraRadera
  3. Du har helt rett.
    Hilsen en utrent og tykk dame..:)

    SvaraRadera
  4. Att vara tjock kan vara ett val som är lika mycket val som anorexia. MÅNGA som är överviktiga lider en ätstörning och att då snacka om val känns lite förenklat. Det är lika lite ett val att träna och äta mindre för en tjock med ätstörning som för en anorektiker att bara äta lite. Det känns nästan lite föraktfullt att förenkla det på det sättet.

    Jag har haft ätstörning på båda hållen. Jag gjorde gbp-op för två år sedan. Jag är smal nu och går igen en skilsmässa. Bloggar och människor som pratar träning/kost m.m. triggar mig och får mig att äta mindre.

    Jag tycker att du har skrivit nyanserat och bra om din kost och träning innan vilket bara har peppat och triggat. Det här känns mindre genomtänkt på något sätt. (Det gör dock inte att jag uppskattar din blogg mindre, man kan inte vara ense i allt!).

    SvaraRadera
  5. Hela ens liv är ett val - alla delar av det. Ofta tror jag att många ser fysiska prestationer som ett tecken på inre framgång. Och så är det inte. Jag har tränat hela livet och vet att det inte är synonymt med lycka. Min bästa vän har under det sista året gått ner 35 kilo i vikt, men hon har samma problem som förut. Däremot har hon större ork att ta tag i vardagssysslorna nu. Eventuellt har hon ersatt överdrivet ätande med överdrivet tränande. Men hon jobbar på sin personlighet, sitt behov av en stark identitet tillsammans med en samtalspartner.

    Huvudsaken i alla diskussioner om kost och kropp tror jag är att man undviker inställningen "Kan jag så kan alla!" för den är ju ett riktigt falsarium. Som om jag skulle säga... "Jag har ett lyckligt äktenskap, kan jag så kan alla!" eller "Jag har skrivit fler böcker, kan jag så kan alla!" Var och en jobbar efter sina förutsättningar, i sitt liv, i sina omständigheter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite så här var det jag hade tänkt mig mitt svar.. Tack Åsa för att du bättre uttrycker vad jag tänkte.

      Radera
    2. Håller med du!

      //Elin

      Radera
  6. Nja, håller nog inte riktigt med dej idag, Asta! Tror som några av de andra att psyket spelar en stor roll och att det inte bara är att välja, så säger iallafall mina kompisar som är/har varit överviktig, själv har jag alltid varit galet mager tills jag slutade röka för fyra år sen, nu äter jag enligt 5:2 dieten för att gå ner en 8:a kilo sådär, så delvis gener men mycket psykiskt tror jag på!!!!!

    SvaraRadera
  7. Håller mkt med Åsa Lundqvist. Hela ens liv är ett val. Men somliga val är svårare än andra att göra och kunna genomföra. Enkelt diskuterat så får man lov att äta lika mkt som man gör av med i energi för att inte gå upp i vikt. Jag är less på bantningsdieter och liknande.

    Men genetiken tror jag skiljer sig lite åt vad gäller vikt. Tror att jag genetiskt sett inte blir överviktig så lätt. Somliga mediciner jag ätit har dock medfört 10 extra kg på ett litet kick. Den typen av mediciner gör det svårt även för den som håller igång att hålla vikten.

    Sen psyket. Vad gäller nåt kg hit o dit som folk ältar om- ja då tänker jag men människa ät mindre eller gå mer då. När vi kommer till riktig övervikt samt till o med fetma så ligger det nog nåt sorts beroende eller ätstörning i botten. Rena trauman ibland, som gör att man skyddar sig med att äta. Där har dock människan valet att söka hjälp, för att kunna gå ner i vikt. Som alltid när man mår dåligt. Sen vilken hjälp man kan få för sånt här i dagens samhälle- det är ju tveksamt. Det dräller inte av psykologer på psyk eller vårdcentraler. Sen hur vi med hjälp klarar att ta oss igenom svårigheter, bristande självkänsla och trauman....det är ju individuellt. Men man kan göra sitt bästa i alla fall.

    Rätt väg att gå är däremot inte att glorifiera övervikt och kasta skit på de som är smala. Jag har fått ett antal glåpord under min livstid av just överviktiga. Där blir jag sne....man får ta tag i sitt istället för att välla ut skit på andra. Och vill man vara överviktig och inte ser det som ett problem så är det ju den människans åsikt och vilja. Jag är dock rätt bekymrad över den övervikt som många bär på idag ur hälsomässig synvinkel som du skrev om. Men då talar jag inte om några extrakilon.

    SvaraRadera
  8. Håller med dig i det stora hela, men du glömde en grej - att man blir tjockare av att faktiskt äta mindre och att äta oregelbundet. Så är det för mig. Jag har i grunden en ätstörning sen min ungdom som blommar upp ibland och då kan jag gå en hel dag utan att äta och bli närmast hög på känslan av att avstå. Men kroppen är en slug jävel då och tänker inte släppa på något fett där utan håller hårt på allting. Därför funkar sällan klassisk bantning ju. Jag tror på att äta mer hälsosamt i kombination med att röra sig mer än vad man förbrukar, för att gå ner i vikt. Det låter så enkelt, men ändå så svårt. Men ändå, det är ett val där man ändå bestämmer sig om det är värt det kontra det mer slappa livsstilen, njutningen av godsaker eller om man ska följa gamla mönster av något destruktivt - så mycket sitter i huvudet och i de val man gör varje dag. Läste något bra tidigare, att mat kan vara den bästa medicinen till långt liv eller ett långsamt gift till en förtidig död. Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skulle även lägga till att socker är lika beroende framkallande som heroin och det är nog boven i dramat för många, mycket mer än fettet i sig självt.

      Radera
  9. Jag håller inte med. Många jag känner skulle klassas som tjocka men de motinerar och äter sunt. Varför skulle det vara mer okej att äta en massa chips om man ser smal ut? Du kan ha jättekass hälsa även om du ser ut som normen. Det jag reagerar på är det automatiska och rätt fördomsfulla dömandet av folk som ser tjocka ut. De kanske inte alls är sådana soffpotatisar som man tror.
    Folk får sköta sin kropp och sin hälsa som de vill. Det var du i och för sig inte emot men jag reagerar på dömandet av vad så kallade tjockisar handlar. Kolla i så fall på samma person över lång tid och uttala dig sedan. Kolla gärna på vad så kallade smala handlar. Skiljer det sig så mycket?

    Det är klart att om man riskerar att skada sig själv ordentligt med sitt ätbeteende så är det bra att göra något åt det. Tänk då på att många av dessa så kallade tjockisar och smalisar lider av ett stört ätbeteende och behöver hjälp. Ofta samtalshjälp och inte bara hjälp att forlora/öka vikt. Att ta reda på grunden till problemet är det viktigaste och svåraste.

    Jag tycker att det här med att i tid och otid hävda att tjockisar är lata jävlar som inte bryr sig är att likställa med att säga åt en deprimerad person att rycka upp sig och sluta vara så egoistisk. Det funkar inte så. Det bidrar snarare till fortsatt problem och till att ätstörningar sprids bland fler.

    SvaraRadera
  10. Jag håller inte med. Många jag känner skulle klassas som tjocka men de motinerar och äter sunt. Varför skulle det vara mer okej att äta en massa chips om man ser smal ut? Du kan ha jättekass hälsa även om du ser ut som normen. Det jag reagerar på är det automatiska och rätt fördomsfulla dömandet av folk som ser tjocka ut. De kanske inte alls är sådana soffpotatisar som man tror.
    Folk får sköta sin kropp och sin hälsa som de vill. Det var du i och för sig inte emot men jag reagerar på dömandet av vad så kallade tjockisar handlar. Kolla i så fall på samma person över lång tid och uttala dig sedan. Kolla gärna på vad så kallade smala handlar. Skiljer det sig så mycket?

    Det är klart att om man riskerar att skada sig själv ordentligt med sitt ätbeteende så är det bra att göra något åt det. Tänk då på att många av dessa så kallade tjockisar och smalisar lider av ett stört ätbeteende och behöver hjälp. Ofta samtalshjälp och inte bara hjälp att forlora/öka vikt. Att ta reda på grunden till problemet är det viktigaste och svåraste.

    Jag tycker att det här med att i tid och otid hävda att tjockisar är lata jävlar som inte bryr sig är att likställa med att säga åt en deprimerad person att rycka upp sig och sluta vara så egoistisk. Det funkar inte så. Det bidrar snarare till fortsatt problem och till att ätstörningar sprids bland fler.

    SvaraRadera
  11. Jag håller inte med. Många jag känner skulle klassas som tjocka men de motinerar och äter sunt. Varför skulle det vara mer okej att äta en massa chips om man ser smal ut? Du kan ha jättekass hälsa även om du ser ut som normen. Det jag reagerar på är det automatiska och rätt fördomsfulla dömandet av folk som ser tjocka ut. De kanske inte alls är sådana soffpotatisar som man tror.
    Folk får sköta sin kropp och sin hälsa som de vill. Det var du i och för sig inte emot men jag reagerar på dömandet av vad så kallade tjockisar handlar. Kolla i så fall på samma person över lång tid och uttala dig sedan. Kolla gärna på vad så kallade smala handlar. Skiljer det sig så mycket?

    Det är klart att om man riskerar att skada sig själv ordentligt med sitt ätbeteende så är det bra att göra något åt det. Tänk då på att många av dessa så kallade tjockisar och smalisar lider av ett stört ätbeteende och behöver hjälp. Ofta samtalshjälp och inte bara hjälp att forlora/öka vikt. Att ta reda på grunden till problemet är det viktigaste och svåraste.

    Jag tycker att det här med att i tid och otid hävda att tjockisar är lata jävlar som inte bryr sig är att likställa med att säga åt en deprimerad person att rycka upp sig och sluta vara så egoistisk. Det funkar inte så. Det bidrar snarare till fortsatt problem och till att ätstörningar sprids bland fler.

    SvaraRadera
  12. Jag håller inte med. Många jag känner skulle klassas som tjocka men de motinerar och äter sunt. Varför skulle det vara mer okej att äta en massa chips om man ser smal ut? Du kan ha jättekass hälsa även om du ser ut som normen. Det jag reagerar på är det automatiska och rätt fördomsfulla dömandet av folk som ser tjocka ut. De kanske inte alls är sådana soffpotatisar som man tror.
    Folk får sköta sin kropp och sin hälsa som de vill. Det var du i och för sig inte emot men jag reagerar på dömandet av vad så kallade tjockisar handlar. Kolla i så fall på samma person över lång tid och uttala dig sedan. Kolla gärna på vad så kallade smala handlar. Skiljer det sig så mycket?

    Det är klart att om man riskerar att skada sig själv ordentligt med sitt ätbeteende så är det bra att göra något åt det. Tänk då på att många av dessa så kallade tjockisar och smalisar lider av ett stört ätbeteende och behöver hjälp. Ofta samtalshjälp och inte bara hjälp att forlora/öka vikt. Att ta reda på grunden till problemet är det viktigaste och svåraste.

    Jag tycker att det här med att i tid och otid hävda att tjockisar är lata jävlar som inte bryr sig är att likställa med att säga åt en deprimerad person att rycka upp sig och sluta vara så egoistisk. Det funkar inte så. Det bidrar snarare till fortsatt problem och till att ätstörningar sprids bland fler.

    SvaraRadera
  13. Jag håller inte med. Många jag känner skulle klassas som tjocka men de motinerar och äter sunt. Varför skulle det vara mer okej att äta en massa chips om man ser smal ut? Du kan ha jättekass hälsa även om du ser ut som normen. Det jag reagerar på är det automatiska och rätt fördomsfulla dömandet av folk som ser tjocka ut. De kanske inte alls är sådana soffpotatisar som man tror.
    Folk får sköta sin kropp och sin hälsa som de vill. Det var du i och för sig inte emot men jag reagerar på dömandet av vad så kallade tjockisar handlar. Kolla i så fall på samma person över lång tid och uttala dig sedan. Kolla gärna på vad så kallade smala handlar. Skiljer det sig så mycket?

    Det är klart att om man riskerar att skada sig själv ordentligt med sitt ätbeteende så är det bra att göra något åt det. Tänk då på att många av dessa så kallade tjockisar och smalisar lider av ett stört ätbeteende och behöver hjälp. Ofta samtalshjälp och inte bara hjälp att forlora/öka vikt. Att ta reda på grunden till problemet är det viktigaste och svåraste.

    Jag tycker att det här med att i tid och otid hävda att tjockisar är lata jävlar som inte bryr sig är att likställa med att säga åt en deprimerad person att rycka upp sig och sluta vara så egoistisk. Det funkar inte så. Det bidrar snarare till fortsatt problem och till att ätstörningar sprids bland fler.

    SvaraRadera
  14. Jag håller inte med. Många jag känner skulle klassas som tjocka men de motinerar och äter sunt. Varför skulle det vara mer okej att äta en massa chips om man ser smal ut? Du kan ha jättekass hälsa även om du ser ut som normen. Det jag reagerar på är det automatiska och rätt fördomsfulla dömandet av folk som ser tjocka ut. De kanske inte alls är sådana soffpotatisar som man tror.
    Folk får sköta sin kropp och sin hälsa som de vill. Det var du i och för sig inte emot men jag reagerar på dömandet av vad så kallade tjockisar handlar. Kolla i så fall på samma person över lång tid och uttala dig sedan. Kolla gärna på vad så kallade smala handlar. Skiljer det sig så mycket?

    Det är klart att om man riskerar att skada sig själv ordentligt med sitt ätbeteende så är det bra att göra något åt det. Tänk då på att många av dessa så kallade tjockisar och smalisar lider av ett stört ätbeteende och behöver hjälp. Ofta samtalshjälp och inte bara hjälp att forlora/öka vikt. Att ta reda på grunden till problemet är det viktigaste och svåraste.

    Jag tycker att det här med att i tid och otid hävda att tjockisar är lata jävlar som inte bryr sig är att likställa med att säga åt en deprimerad person att rycka upp sig och sluta vara så egoistisk. Det funkar inte så. Det bidrar snarare till fortsatt problem och till att ätstörningar sprids bland fler.

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare