onsdag 24 april 2013

Vem kan vara din vän egentligen?

 

Kan du vara vän med vem som helst?
Kan en människa tycka och säga vad som helst och ändå omslutas av din kärlek?
Så klart den inte kan...
Men var går gränsen då?

Jag har skrivit flera inlägg om detta.
Min gräns är ganska snäv, åtminstone bland människor som släpps tillräckligt nära för att bli vänner.
Min make är mycket mer tolerant för olikheter och människors tillkortakommanden än vad jag är. Han kan lixom "se över" om någon har nån riktigt märklig åsikt om nu människan är trevlig på andra vis.
Jag umgås inte med människor som jag inte kan respektera!
Folk får tycka vad de vill om det.
Jag umgås således inte med människor som är rasister, homofober, kvinnohatare, djurplågare, pedofiler eller vad det nu kan tänkas vara.
För nej, jag behöver inte respektera någon som tycker att "muslimer är opålitliga utsugare" eller "bögar är äckliga."

Däremot.
Däremot har jag en hel del människor i min umgängeskrets som inte är fullt lika politiskt korrekta som jag är. Det är rätt svårt att vara :)
Jag har vänner som kan kläcka ur sej halvrasistiska kommentarer eller uttrycka sej en smula homofobiskt eller mansgrisigt nån gång då å då men jag gör ändå bedömningen att hen är en "god människa."
Att saker sägs på skämt, i affekt eller utan större eftertanke.
Om jag skulle ta en diskussion med den här människan så har den ingen genomtänkt rasistisk/homofobisk/ kvinnoförnedrande åsikt.
Alla människor tänker sej inte för innan de pratar. Å alla människor har inte lärt sej att granska sina åsikter med "varför då/ hur kommer det sej?"
Förstår ni hur jag menar?
Det är DÄR... bland dom... det kan bli klurigt att sätta gränser ibland.
De andra... de fullblodade... de är körda från början och enklare att hantera.

Så hur gör jag? Bland vänner som "säger dumheter."
Tja, det beror på.
Ignorerar ofta. Visar ointresse för att diskutera det vidare.
Säger emot och ifrågasätter ibland. För mitt eget resonemang.
Vid enstaka tillfällen går jag därifrån.

Med likasinnade... som tex "Lillebror" kan jag både dra å skratta åt mycket grova skämt. För att jag vet att det inte är på riktigt. Att vi egentligen driver med dem vi låtsas vara. Antifeminister eller rasister.
"Lillebror" brukar ruska mej och säga att "du är hysterisk."
Han kan ifrågasätta hur många hormonplåster jag egentligen behöver eller hur lite kuk jag har fått, han kan säga att "kärringar ska inte vara inom vården, de bara förstör, gå hem å fota dej i en klänning istället."
Han kan kalla invandrare för "hashlibashli" och säga typ att "Du som är så jävla invandrarvänlig kan väl stanna hemma och käka halallkött."
Jag kan själv uttala mej fördomsfullt mot homosexuella till svar.
Sånt är "på låtsas", vi leker med fördomar, där det är tryggt därför att vi vet så tydligt var vi står.
Om nån annan talade om "hashlibashli" hade det inte varit lika roligt.
Eller acceptabelt.

Jag har starka åsikter.
Jag har blivit bättre på att hantera att alla inte tycker lika vad det gäller åsikter som inte är fullt lika känsliga. Och jag försöker respektera de flesta.
Det låter fånigt att säga att jag skulle inte kunna vara vän med en moderat eller jag skulle inte kunna vara vän med någon som vill utrota vargen.
Men det beror på. Beror på hur "övertygade" och "påstridiga" de är i sin åsikt.
Jag HAR moderatpolare. Men jag skulle kanske inte kunna ha en moderatpolare där värderingar och ideologer sken igenom allt för mycket.
Är man en ideologiskt förankrad sosse och en lika ideologiskt förankrad blåing... ja då skiljer det rätt väsentligt hur man ser på människan, samhället och världen.
Det handlar om mer än vilken lapp man väljer på valdagen då.

Hur är ni själva? Vad har ni för gränser?
Vem kan ni umgås med och vem kan ni inte?
Å är det verkligen ok att "leka" rasist el homofob som jag gör ibland?
Vad tycker du?

Puss/ Asta

9 kommentarer:

  1. Klurigt det där, tror vi nosade på det när du var här lite grann eller så har jag satt det i ett annat sammanhang. Jag tog ju bort en person som förvisso inte stod mig nära på fejjan för en vecka sedan helt enkelt för hon länkade till höger extrema sidor och det är ingen värdering jag vill understödja genom att vara vän med henne. Jag har väldigt svårt för människor som sätter yta före djup och/eller har åsikter som lyser igenom mer blå, så där på något sätt "sållar det ut sig själv" för vi blir aldrig tajta ändå liksom. Jag kan vara trevlig för all del, men jag kan nog aldrig riktigt ta den personen till mig till hjärtat.

    Jag hoppas du inte tog illa upp för det där med röven jag skrev innan. Det syftar ju på mina egna tidigare bekymmer och ett skämt som är liksom som under bältet här hemma och vi alla slänger oss med då det är det värsta som kan hända. :))

    Jag känner igen det som du och "lillebror" delar, delar likadan humor med till exempel grannen eller A, samt Nina. För vi är trygga med dem vi är och därför kan gå utanför våra roller.
    Precis som du beskriver. Jag tror det är okej, bara man vet själv vart gränsen går och det gör både du och jag - även om det kan låta illa för "Margareta 50" när A skriker över hela Maxi till en kompis att han är en jävla blatte eller svennebanan. :) Men äsch, vad gör det om hundra år liksom? :))

    Kram på dig och hoppas det känns bättre nu med huvud och magontet! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. A är alltså invandrare själv för de läsare vi inte har gemensamt. Det skämtas rätt friskt om "blatte" hit och dit i hans kretsar. På ett väldigt harmlöst vis.

      Radera
    2. Självklart tog jag inte illa upp för det... tokfia, hur känslig tror du att jag är?!
      Det är en annan sak när svarta säger neger till varann, eller utlandsfödda blattar till varann än när vi "den vita privilegierade normen" gör det.
      Men som sagt, med nära vänner kan jag skämta så... för att man eg driver med dem som är så.
      Jag brukar tex säga "andra generationens invandrare" till maken. :)
      Kram

      Radera
  2. Det där är klurigt. Sedan jag blev medveten om samhällsstrukturer och patriarkatet har jag blivit rätt så extrem, allt jag hör eller ser det ser jag genom mina genusglasögon och det är som att hela min kropp är en enda radar för rasistiska och homofobiska 'skämt'. Jag har aldrig (vad jag kan minnas) dragit invandrarskämt, eller sexistiska eller homofobiska skämt för den delen och det har aldrig mina riktigt nära vänner gjort heller. Det finns liksom inte i vår kompis-kultur och det har aldrig funnits i min familj. Sen har jag bekanta som gör det och ibland tar jag fighten, ibland orkar jag inte. Men nära vän med dessa personer kan jag nog aldrig bli, så länge de inte visar att de är öppna för att lära sig. Men att inte vilja eller försöka, det är jag allergisk mot.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har säkert med umgängeskultur att göra. Subkulturer. Akademiker skämtar annorlunda än arbetarklassen om man skall hårddra det.
      I "mina kretsar" är kvinnor ofta mer pol korrekta än männen.
      Kram

      Radera
  3. Jag skämtar högt och brett om mycket men just om invandrare har jag lite svårt att skämta om.. Dels då för rädslan att bli kallad rasse dels för att jag tycker att det låter illa, kompisen umgås mkt med invandrare och hon skämtar och det är mkt blatte hit och dit men då jag inte har det umgänget och då känns det fel och låter fel i mina öron... Sedan har vi en mkt hård och rå ton här hemma där våra dåliga sidor, gener och annat dras upp och skämtas om, ungefär som Marias rumpa i hennes familj;-)(och just därför älskar jag tonen mellan dig och din Anders) Och om detta skulle jag kunna skriva massa mer om men urkar inte... Snape vill att jag kommer och lägger mig jämte honom... Han kommer och lägger huvudet i knät på ett mkt uppfodrande sätt och säger med det; kom igen nu kärring, jag vill ju använda dig som sovplats/värmekudde...

    SvaraRadera
  4. bitterfittigtfeministpatrasket annanas24 apr. 2013 19:50:00

    Förlåt svarade inte på frågan. Kan vara vän med dom flesta människor som är medkännande och respektfulla. människor med extrema åsikter och som inte accepterar andras åsikter går bort. Gäller rasister, nazister och varghatare och Svensson utan respekt och förståelse för annan kultur och åsikter

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där sista skulle jag kunna ingå i :)
      Ja Anders är härlig. Jag tror du skulle gilla honom.
      Kram

      Radera
  5. De allra flesta förutsätter att jag röstar rött, röker samt har körkort och blir helt förbluffade när jag röstar blått, endast har smygrökt i tonåren samt åker kollektivt. För ett par år sedan fick jag tom frågan om jag hade lust att hänga med i syndikalisternas första maj-tåg. :)
    Många av mina vänner och bekanta röstar just rött. Flera av dem är dessutom politiskt aktiva. (vet för övrigt ett gift par som varit politiskt aktiva på Riksdagsnivå där kvinnan är vänsterpartist och mannen moderat...)

    Personligen baserar jag inte vänskapsrelationer på politisk tillhörighet, utan jag känner allt från kommunister till extremhögerfolk. (även om den sistnämnda gruppen förvisso består av ytligt bekanta)

    Beträffande jargong så skämtar jag i verkliga livet friskt om det mesta. (inom sociala medier är jag restriktiv då ironi och skämt inte alltid framgår i skrift) Har för övrigt vuxit upp med gömda flyktingar och har genom hela livet haft invandrande respektive homo-, bi- och transsexuella vänner. Dock tänker jag endast på det vid inlägg likt ditt ovan.




    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare