Soooool

 

Idag känns det inte bara som vår. Idag ÄR det vår.
Gottfrid å jag tog en extra lång runda utmed havet.
Jag hade varken mössa eller vantar på mej och fick på slutet knäppa upp jackan.
Isblocken börjar smälta bort. Havet rör på sej igen.
Fåglarna kvittrar och skränar och Gottman tog sej ett dopp.
Själv satte jag mej ner i sanden ett slag och vände näsan mot solen.
Låt strålarna värma mina kinder med fingrarna begravda i den mjuka torra sanden.
Kände livet återvända.
Våren är ljuvlig (så här innan pollenskiten bryter ut.)
Så hoppfull. Allt blir möjligt.



Ljuvliga, ljuvliga Gotteman.
Att kunna ha honom lös, när människor passerar på gångvägen 20 meter bakom oss och njuta av att han struntar i dem. Han tittar till, markerar att vi inte är ensamma och när jag säger "Nej, det struntar vi i" så gör han faktiskt det.
Fantastiskt när man haft en hund som Märta, underbara Märta, som man alltid fick vara på sin vakt med, alltid steget före, alltid ögon i nacken.



Tänk vad lite sol kan göra med oss människor!

Puss/ Asta