tisdag 26 mars 2013

En dag som kom att handla om begravning å skolarbete

 

Phuu.
What a day.
Men äntligen är den över. Denna eländiga tisdag.

Det har varit begravning. Mormors.
Mycket känslor så klart.
Alla möjliga tankar och känslor flashade förbi där jag satt på den hårda kyrkbänken.
Kärlek till kvinnan som gjort så mycket för mej. Lättnad över att hon nu får vila.
Dåligt samvete över allt jag inte gjorde eller sa till henne. Saknad över att aldrig mer ses.
Detta aldrig, detta för alltid som jag hade... och stundtals har... problem med efter Lenas död. Efter Märtas död.
En enkel kista. Inte alls mycket blommor (en pank släkt hade hon) och en kvinnlig präst som talade så vackert.
Avskedet.
Den där fruktade stunden. Vid kistan. Då allt brister.
Så mycket tårar. Högljutt jämrande. Minis hand som tröstande höll hårt i min.
Nu är du hos morfar lilla mormor. Nu är du fri från allt det där som gjorde dej ledsen, som plågade dej.

Som alltid vid dessa tillfällen. Det känns som väl många begravningar å allt för få bröllop. Som alltid... så stolt över min familj.
Min make som jag alltid blir lite nykär i när han är så stilig i kostym. Rakryggad.
Han får en helt annan aura runt sej. Manlig. En handflata mot min rygg i kyrkgången.
Mina barn...
Så vackra, så fina. Var å en på sitt sätt.
Min stilfulla, bedårande äldsta dotter. Med bebis i magen och en fin man vid sin sida.
Min flärdfulla, eleganta Dotter nr II. Samlad och tröstande.
Sonen, stilig som pappa i kostym. Bara lite kortade och lite biffigare.
Söta Mini, hela tiden vid min sida, vid sin mormors sida.
Jag är så rysligt stolt över dem allesammans. Det är klass på mina ungar.
De är välklädda, vältaliga, skötsamma, omtänksamma om varann och om mej.
Det känns som att det syns... att trots våra skavanker är vi en hel familj som värnar om varandra, som hör ihop å älskar varandra, som innerligt kramar varann och pussar varann på munnen.
Trygga ihop. Sammanhörande.
Jag känner en väldig stolthet över det!
Jag älskar dom! Jag älskar dom å är så stolt över dem att jag går sönder!

Mormor är borta men vi finns kvar.
Jag ska bli den nya sammanhållande kvinnan för min familj, för dem jag älskar.
För barnens o deras respektive, för kommande barnbarn, för mamma, kanske oxå min knasiga, psykotiska bror.
Vi ska bygga nytt. Vi ska bygga annorlunda. Byggt på en glädje att vara tillsammans. Att trivas ihop.
Å... ja, det finns nåt hoppfullt i det oxå.
Allt, alla jag behöver, finns faktiskt här.

När vi åkte hem diskuterade vi politik högljutt och uptrissat så vi nästan blev osams. Men vi var tre kvinnor å en man i bilen så ni kan ju gissa vilka tankar kring genuspolitik, inkvoteringar,, lagstadgad delad föräldraledighet som vann? :)
"Patriarkatet vik hädan" sa jag och höll mina fingrar till ett kors framför mej.
Det var en rätt rolig åktur, enkelt sammanfattat "alla mot pappa."

Hemma har jag nu i ett par timmar suttit och hjälpt Mini med ett skolarbete om likheterna mellan den förföljelse som judarna utsattes för på -30 talet mot de reaktioner och de samtal som förs om och mot muslimer idag.
Gissa om jag kan tagga igång på den typen av arbete. Vi jobbade nonstop i flera timmar. Skrev, sökte på nätet, bläddrade i böcker.
På tal om detta googlandet. Jag lär snart fasta i den där terroristkartläggningen som staten tydligen kartlägger människor omkring. Jag söker ohälsosamt ofta så ord som "Avpiklat", "Exponerat, "rasism", "nazism", "Sverigedemokraterna, fasism...De måste tro att jag är värsta waikoot de som jobbar med att kartlägga våra tangenttryck å sökningar.

Nu. Nu känns det som hög tid att söka lite värme hos min lillprins och släcka ner dagen helt enkelt.
Hoppas eran tisdag varit bra. Jag är helt slut, jag ska lägga mej å försöka läsa en engelsk jätte bra bok (enl sonen) för lärare som han ska bli, menar han att vill jag ha upp mina engelska kunskaper är läsning av engelsk litteratur det absolut bästa.
Så...

Puss/ Asta
(En tapper kvinna.)

6 kommentarer:

  1. Blir så glad när jag läser det här, om din familj och dina fina barn - det andas hopp och jag log när jag läste om bilfärden, för det är kärlek och familj rakt av. :) Mormor kanske hade ett finger med där i spelet ändå från ovan? :) Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Maria. Ja, visst har jag fina ungar å en fin familj. Å en karl som blir 200% manligare i kostym :) Mkt att vara tacksam över. Kram

      Radera
  2. Va fint och rörande du skriver om din familj. Kram

    SvaraRadera
  3. Ta fram och läs detta inlägg när det känns tungt och du är lite trött på din man.
    Så minns du den här fina känslan och känner dig stärkt. Låter som en härlig familj!
    /Helene

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Jo, du har rätt. Jag har en fin familj. Massor att vara tacksam över.

      Radera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare