Hoppla Kerstin, vad fort tiden går.

 
Bild: Jag och svärsonen igår. Å så lilla knähunden då. 


Ingen reaktion på inlägget nedan?
Ibland förvånar ni mej. Jag tyckte det var ett av mina bästa inlägg på länge.

Nåväl. Helskotta vad tiden går FORT!
Imorgon är min tid som gräsänka över.
Jag tycker typ maken åkte i förrgår.
Det var ju så mycket jag skulle göra under de här veckorna.
Träffa folk, kanske gå ut på lokal, städa garderoben, skriva brev, läsa en massa böcker, miljöträna hunden, komma till rätta med sovtider. Ja jag hade till och med planer på att måla om vardagsrummet.

Men tjoff tjoff så har tiden gått och imorgon kväll är han tillbaka.
Vad HAR jag gjort av tiden egentligen?
Jag har läst en bok.
Jag har träffat lite folk.
Jag har haft tandvärk och varit hos tandläkaren två gånger.
Jag har haft äldsta dottern hemma en helg.
Systera mi och lillebror på middag.
Sonen kom hem.
Det har varit betydligt mer städat här än när maken är hemma och det har inte luktat "offentlig toalett" från badrummen en enda gång sedan jag städade.

Jag har ju varit sjukskriven hela denna tiden.
Haft det gott... inte tu tal om det.
Kanske skulle jag ändå behövt vara ensam mer på riktigt.
Den där ödsliga stugan ÄR kanske trots allt inte en dum idé.
Samtidigt är det ju trevligt att träffa folk och det ligger lite rehabilitering i att ha saker planerade i almanackan även om det bara är små saker.

Idag har jag sovit alldeles för länge. Igen.
Solen skiner. Jag ska duscha. Klä mej och gå ut med hunden och hoppas att solen har lust att vara kvar till dess.
Sen ska jag handla lite mat. Å vin.
Maken önskade sej ett stort glas vin när han kommer hem imorgon kväll.
Å jag ska vara en förtjusande hustru och lyssna på alla hans intryck av veckorna som gått.
Det kan bli kul... det oxå.

Puss/ Asta