tisdag 19 februari 2013

Feminist... ja visst eller vad då?

 

Är du feminist?

För mej känns svaret självklart.
Jag tror på män och kvinnors lika rättigheter... ekonomiskt, juridiskt och socialt.
Men när jag läser feministiska diskussioner på nätet så inser jag att jag måste vara "feministisk hin håle själv."
Jag älskar klänningar, smink, nagellack och höga klackar.
Jag rakar både här å där och känner mej inte bekväm om jag låter bli.
Jag ropar ofta på "en man" om en propp måste bytas eller en krok skall borras upp.
Jag tankar bilen och fyller på spolarvätska på bilen... that's it.
Och här kommer det hemskaste av allt... jag tror att vissa skillnader mellan män och kvinnor, mellan flickor och pojkar... är biologiska. Ännu inte tillrättade sedan vi levde i grottor å käkade mammutar precis som vår reaktion på rädsla å stress inte riktigt har hängt med.

När det talas feminism så finns det nästan lika många definitioner som personer.
Det finns hur många vinklar som helst.
Men för mej är definitionen ovan det viktigaste... ekonomisk, juridisk och social rättvisa och jämställdhet.
Hur kommer vi dit???

Jag kan bara svara för mej själv.
Jag har försökt att fostra mina barn till kloka, empatiska, tänkande människor mer.
Mitt självförtroende, mitt äktenskap och min trovärdighet som stark kvinna inför mina barn blev större och bättre efter att jag skaffat mej en utbildning, ett yrke och en egen försörjning.
Att inte bara tala om att allt är möjligt och att jag är kapabel utan oxå praktiskt visa det!
För mej är det viktigare än att barnen sett mina håriga ben när jag står och gör ett oljebyte om ni förstår hur jag menar...

Jag tycker det är tragiskt när jämställdhet mellan könen innebär att kvinnor och flickor kopierar män och pojkar. Att deras egenskaper blir åtråvärda och norm.
I att kvinnor dricker allt mer, i att företagsledande skall innebära att en normala arbetsdag ligger på 12-15 timmar, i att flickor måste söka sej till traditionellt manliga utbildningar.
Varför kan det inte vara precis tvärtom?!
Jag tycker samhället och politiken ska peka med hela handen... ja, hela jävla armen om så behövs... kring att män och kvinnor ska dela på föräldraledigheten.
För att föräldrar ska bli mer likvärdiga.
För att mjuka värden som barn och familjeliv behöver uppgraderas.
För att arbetsgivare och företagsklimat skall anpassas efter det och inte tvärt om.
Som det är nu väljer många kvinnor... av biologi eller av tradition... bort att göra karriär därför att det inskränker för mycket på barnen och familjen.
Vi kvinnor är ofta socialt begåvade, empatiska, flexibla, lyhörda.
Vi har stor simultankapacitet. Är intelligenta och verbala.
Skit samma om det är biologiskt eller inlärt... det är utmärkta ledaregenskaper!

Prat leder ingenstans. Att kvinnor sins emellan grälar om vem som har rätt å inte rätt att kalla sej feminist spelar patriarkatet rakt i händerna.
Problemet är inte att kvinnor bär för korta kjolar, problemet är att det finns män som tar sej rätten att ta vad de vill ha och inte förstår ett nej.
Problemet är inte att kvotering skulle innebära att kvinnor med sämre kompetens valdes före en mer kompetent man, problemet är att män som det är nu kvoterar in män därför att de liknar dem själva.
Problemet är inte att flickor bär hårspännen eller gillar att ha prinsessklänning på sej, problemet är att klädkedjorna gör flickkläder mycket tajtare å mindre än vad pojkkläderna är.
Problemet är inte att det är mindre flott att vara sjuksköterska än ingenjör utan att det värderas lägre i lönekuvertet.

SÅNT behöver förändras!

Puss/ Asta

Ps. Gillar ni mitt nya blingiga nagellack?

10 kommentarer:

  1. Så jävla bra skrivet vännen!!! Kram Mariah

    SvaraRadera
  2. Hm... Vissa delar av det du skriver ser jag på ett annat sätt än dig. Jag uppfattar sällan att feminister menar att tjejer/kvinnor ska kopiera killar/män utan att också mena att det motsatta är bra, det vill säga att man bör möjliggöra för killar/män att erövra "kvinnliga" beteenden och områden. Jag tänker i alla fall så med mina söner. Jag vill att de ska ha tillgång till allt! Ingen av deras egenskaper ska gå förlorade för att matcha någon dum könsroll... Åt något håll! Deras empati, omhändertagande, kreativitet, känslighet, mod. Jag tänker också att om jag får en dotter så vill jag vara en förebild för henne genom att inte låta mig värderas utifrån hur jag ser ut, utan utifrån den jag är och vilka egenskaper jag har. Jag ser det som ett problem och en otjänst mot flickorna på dagis att de ständigt uppmärksammas för sin söthet i sina fina klänningar och vad det för med sig för deras tankar inför sig själva och deras värde. Jag tror biologin är en liten skillnad, den socialt konstruerade jättestor.

    Sedan håller jag med dig i en del annat. Såklart vi inte kan peka massa fingrar vilka som är "riktiga" feminister och vilka som inte är det. Jag tror att det är avgörande att också verka för jämställdhet på politisk nivå, som genom delad föräldraledighet, löner mm mm. Jag tror förändringen och utvecklingen behöver komma både uppifrån och nerifrån. Jag håller med om att vi behöver lyfta de mjuka värdena och många av de fantastiska egenskaper som kallas kvinnliga. Att värdera det vi traditionellt gjort mycket högre. Och framförallt sluta nedvärdera oss själva och låta oss nedvärderas. Vi är bra! Kvinnor i grupp kan göra makalösa saker. Vi kan lyfta varandra.

    Kram på dig /Elin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror en del i tänket är en generationsfråga, och jag hade förmodligen tänkt mer på genus idag om mina barn varit små nu.
      Jag håller självklart med om att vi ska fostra våra barn så fria som möjligt.
      I att uppmuntra pojkarnas "mjuka sidor" och bejaka flickors kapabla sidor om du förstår hur jag menar.
      Tack för bra tankar. Kram

      Radera
    2. Jag förstår hur du tänker och det är nog inte bara en generationsftåga, själv har jag ett helt annat tänk med tvåan än jag hade med ettan... Och kanske utseendehetsen faktiskt ökat även bland yngre barn på senare år?

      Radera
    3. Ja det tror jag med. Utseendehetsen över lag men oxå medvetenheten kring den.

      Radera
  3. Ler! För jag håller med dig! Den första delen hade jag kunnat skriva själv! Bra skrivet!! Kram
    Hoppas du har mindre ont idag

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite bättre idag ja, tack. Kram

      Radera
  4. *ler* Jag håller med - i det att jag också är feminist och är det av samma "anledningar" som du. Jag har också mött människor, både män och kvinnor, som har graderat det här med att vara feminist och menat att jag inte varit det. Bara utifrån mitt utseende! Just då hade jag långt, ljust (blekt) hår och med mina stora bröst insåg jag ju att de såg mig som någon form av stereotyp.. Alla som känner mig vet dock att jag, trots mina höga klackar, inte är särskilt "feminin". Jag har många "manliga" egenskaper, men även de "kvinnliga". Jag tycker att vi skall omfamna det som är vi. Punkt. Och ALLA skall ha rätt till LIKA LÖNER, SAMMA VALMÖJLIGHETER och alla skall få vara lika mycket föräldrar. Jag uppfostrar mina två killar så. Att jag är jag, och jag är lika mycket värd som du. Punkt.

    Kramar - och krya på dig!!! <3

    SvaraRadera
  5. Att vara feminist behöver ju inte betyda att en är genusmedveten (eller jobbar för att vidga könsrollerna för pojkar och flickor).

    Däremot tycker ju jag att det är väldigt konstigt att ställa sig bakom idén att män och kvinnor SKA vara olika i vissa sammanhang. För mer förklaring om det gå in på min blogg under kategori "normer och könsroller".

    Och gällande rakning/smink och annat "ytligt" tror jag att en gör sina barn en stor otjänst genom att visa att det är viktigt att göra sig snygg. Att kvinnokroppen bara duger om saker målas på, rakas bort och bantas ner. Way to go att leda ungar in i kroppsnoja liksom.

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare