fredag 15 februari 2013

Duger inte som lekkamrat

 

Vi... du, jag, alla... slänger oss med ord.
En oskyldig fras som jag själv ofta använde i mitt hundägarskap innan jag fick Märta i samband med ex hundmöten var "Är han snäll?"
menade jag egentligen... Tycker han om andra hundar? Kan de hälsa?
Under tiden med Märta lärde jag mej att avsky det uttrycket för jag fick höra det så många gånger när hon morrade/ skällde/ gjorde utfall mot andra hundar eller när jag nekade främlingar att komma fram för att hälsa på henne...
"Oj, är hon inte snäll?! 

Jo Märta var jätte snäll. Den snällaste hund jag någonsin fått äran att träffa faktiskt.
Men hon var dominant och utåtagerande i möten med andra hundar och hon tyckte inte om att kreti å pleti som hon inte kände kom fram och tog på henne under promenader.
Hon var mycket min Märta. Osäker, dominant, vaktig. Men dum var hon inte... långt därifrån.
I området har vi en med Märta jämnårig Bullmastiff hane som... trots att han är en annan ras, pojk och svart i ansiktet... ofta förväxlades med Märta.
Bullmastiffkillen är väldigt... ja, snäll :)
Social, ödmjuk, glad hela tiden mot allt å alla.
Flera gånger under mina promenader har jag fått frågan av hundägare som möter oss "Är det den snälla?"
Vad svarar man på det?
"Nej, det är den dumma"?!?!

Idag mötte Gottfrid och jag en man med en Golden retrivertik.
Hela hon lös av glädje och leklust. Hon plirade med ögonen och viftade på svansen.
Mannen stramade in kopplet när han passerade oss. Gottfrid var lös och jag höll honom i halsbandet.
"Så fin hon är" sa jag.
Han tittade intresserat på Gottfrid men hummade till svar.
"Får dom hälsa?" frågade jag.
"Nej det är ingen bra idé" mumlade mannen vidare.
"Nähä, tycker hon inte om valpar" frågade jag (för det är en milsvid skillnad mot "är hon snäll"... många snälla hundar tycker inte om valpar.)
"Jo, jo... men jag vill inte hon ska leka med Doguehundar" svarade mannen.
Jag blev så paff!
Han tittade på min lilla fina, ödmjuka, försiktiga kille och dömde ut honom som lekkamrat.
"Nähä!" sa jag hårt, snörpte på blicken och gick iväg.

Tänk om jag sagt till nån förälder, "Jag vill inte att hon ska leka med färgade barn."

Puss/ Asta

10 kommentarer:

  1. Fascinerande det där, men hundvärlden och barnvärlden är väldigt lika varandra har jag märkt bara det att männen är nog mer involverade i hundvärlden. Men visst är det också en värld för sig. Fördömande och sätta sig över andra hundägare, ibland många med oförstånd osv.
    Tråkigt att det blev så mellan er, jag menar hälsa gör ju ingenting. Ni båda var ju där intill med koppel. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skiter i det. Var mest häpen i början med Märta. Med "denna typ av hund" möts man av mkt fördomar osv. Gottfrid charmar ändå de flesta faktiskt. Kram

      Radera
  2. Nu finns det ju folk som säger sånt till/om barn också. Tyvärr. Enda reservationen jag har mot hundar är deras ägare. Sedan ska jag erkänna att jag inte är superglad när sonen leker hos sin kompis (vars familj föder upp bullmastiffer) och de spelar fotboll med hundarna. För 70 kilo hund har lite impact när den träffar 25 kilo unge. Men - återigen - det är ett ägarklagomål för hundarna är sååååå kramiga som ras betraktat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stora hundar är generellt sätt enklare bland barn. Sävligare. Fast det är klart det beror på ålder och personlighet oxå. Kram

      Radera
  3. Och tänk så roligt just den hunden tyckt det vore att leka med Gotte, dumma husse!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja alltså hunden läste varken sin eller Gottes hundspråk. Tiken var glad och självsäker, Gotte nyfiken och lite undergiven.
      Men va fasen, de behöver inte hälsa på allt å alla men jag blev så paff av hans ord. Kram

      Radera
  4. Tycker det låter lika dumt när folk ofta frågar om bebisen är snäll när man har en sån när de egentligen menar om den skriker mkt sover mkt osv är ju knappast
    så att en bebis är elak.
    o ja är dumt att döma ut av hundens ras. hur en hund är beror så mkt mer på ägare/uppfostran än ras tror jag.
    lite lustigt är att min dotter (som har en utv störning) är rädd för vissa hundar o mkt mindre rädd för vissa o i början förstod jag inte riktigt men nu ser jag mer sambandet att det verkar som om det är ägarna det hänger på, de hundar där ägarna verkar ha full kontroll vågar hon gå förbi o där det verkar sämre med uppfostran är hon rädd. som om hon känner av vibbarna...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Reagerar på det med som du säger, om bebisar. "Är hon snäll på nätterna?"
      Nej, hon är elak som fan :) Eller vad då?
      Lustigt med din dotter och hundmmöten, kanske är det så att barn med utv störning har en högre känslighet? Jag har oxå upplevt det... från andra sidan så att säga. Kram

      Radera
  5. Håller med Åsa. Det är inte hundarna det är fel på - det är ägarna! Och vad i hela friden skulle hunden haft emot att leka med Gotte för??? Jösses.. Men folk är nog sådär. Både med hundar och barn. Tyvärr.

    Kramar i mängd. Hur har du det med tanden? Hoppas den inte gör vansinnesont.. :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. :) Jo den gör sketa ont. Usch. Kram

      Radera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare