torsdag 17 januari 2013

Josefsson granskar barnfattigdomen.



Ja, förstås gjorde jag det.
Såg det i förväg omtalade programmet Uppdrag granskning om barnfattigdomen i Sverige. Om barnfattigdomen som inte finns i Sverige.

Skjutjärnsjournalisten Janne Josefsson.
Som en envis pittbull har han gjort sej känd och ökänd när han granskar makthavare och orättvisor.
Intervjuobjekt börjar darra bara han närmar sej.
Ibland med rätta.
Jag kan känna stor beundran för Janne Josefsson. Finns där felaktigheter så snokar han upp dem.
Men jag kan även känna mej skeptisk till honom, det är inte alltid han har på fötterna eller ens förstår förutsättningarna.
Jag har sett honom göra reportage om vården exempelvis utan att förstå vårdens förutsättningar eller villkor. Utan att bry sej om vad alternativet skulle vara.
Människor han intervjuar börjar alltid att stamma.
Att snärja in sej.
Han kan få vad som helst att se ut som just det han försöker bevisa.
Han skulle kunna få mej att framstå som värsta rasisten om han bara gav sej fan på det.

Igår var det alltså dags att granska barnfattigdomen.
Ja, det var ju så det framstod i alla fall även om jag kanske förstår att han ville visa på oegentligheter med organisationers siffror och statistik.
Det skall självklart granskas.
Självklart skall Rädda barnen, Bris och allt vad det heter granskas i hur de får in sina pengar, vad pengarna används till och vad de använder för siffror, hur de fått fram dem osv osv.
Det framkom inte riktigt i programmet tycker jag.

Att det FINNS fattiga barn i Sverige tror jag tyvärr inte vi behöver tvivla på.
I takt med utförsäkringar, ökad arbetslöshet, fler sökande till socialtjänten och till kyrkornas hjälporganisationer så finns det barn inblandade.
För definitionen att "vara fattig" i Sverige innebär det att en ensamstående med ett barn har 11453 kr och för en familj på två barn och två barn 17457 kr som skall räcka till bostad, mat, kläder och dyligt.
Att vara fattig i Sverige är inte samma sak som att vara fattig i Darfur... men fattigdom är det lika fullt.

När vi var unga, hade två barn och levde på makens lön var vi egentligen berättigade till en liten slant från socialen. Summan var så liten, förnedringen så stor att vi struntade i den.
Det var inte så att töserna gick hungriga, men det blev rätt mycket pannkakor och blodpudding.
Chips och Cola till fredagsmys hade man bara råd med i speciella undantag.
Behövde barnen till doktorn och fick mediciner som man var tvungen att hämta ut spolierade det månaden.
De fick gå på gratis aktiviteter osv.
När barnen blev större och vi bodde i hus... i medelklass Sverige... men fortfarande levde på en lön var det en PÄRS varje termin när ungarna skulle ha innetofflor och gympaskor samtidigt.
De hade lixom en jacka, ett par skor per säsong osv.
Köpta på GeKås.
Det gick absolut ingen nöd på dem, de lade sej inte hungriga och de bodde i ett litet lugnt samhälle.
Jag var ändå inte en av alla ensamstående morsor i förorten utan egen inkomst.

Snudd på dagligen hör man berättelser om det hårdare Sverige från dem som faktiskt arbetar med fattiga. Skolbespisningar, lärare, kyrkans folk, socialarbetare osv.
Att negligera det som Janne Josefsson gjorde igår känns snudd på skamligt!
Att ifrågasätta varför en ensamstående morsa i en förortslägenhet har mage att röka och ändå kalla sej fattig är bara fult.
Jag trodde Josefsson om en större insikt.
Jag trodde Josefsson om en större empati.
En vidare insikt av hur det är att leva som underklass 2013. I Sverige.

Puss/ Asta

4 kommentarer:

  1. Jag såg ett inslag om det här på nyheterna igår och undrade faktiskt vad han höll på med. Visst ska organisationer granskas, men här var det snarare utsatta barn som blev ifrågasatta. Lågt, mycket lågt!

    SvaraRadera
  2. Bra Asta! Jag blev väldigt upprörd över Josefsson undersökning. Precis som du tycker jag att det är viktigt att granska. Men jag är upprörd över hans enormt empatilösa attityd. Det viktiga för honom tycktes inte ha med barnen att göra alls. Det viktiga var att vara en sjujäkel till journalist. Och det är sorgligt! Inte någon gång uttryckte han förståelse för "svensk fattigdom", det enda han gjorde var att få de intervjuade att darra på manschetterna. Vad hjälper det dem som lever under existensminimum, eller på gränsen? Värst tyckte jag hans förbannade nymoralistiska synen på mamman som röker! Med vilken rätt moraliserar han över mammor i utsatthet? Och inte en gång nämnde han någonting om frånvarande pappor! Men det kanske inte så farlig om papporna struntar i att ta ansvar för sina barn och följaktligen röker hur mycket han vill....Fy fan vilket uruselt synsätt. ÖVersittarfasoner och självgodhet. Jag är upprörd och förgrymmad. Han brydde sig varken om mammorna, barnen eller för den delen papporna. Där stod han i all sin självgodhet och glänste med sin fantastiska moral! Skäms på dig Janne Josefsson!

    SvaraRadera
  3. Och i mitt upprörda tillstånd tappade jag både ord och grammatik. Men vad gör väl det i det här sammanhanget. Det handlar ändå inte om vare sig ord eller grammatik. Det handlar om förståelse och ömhet mot dem som inget har. I Bibeln står det: Den som har skall varda givet....Jojo, det är så det är....

    SvaraRadera
  4. Jag har tappat ALL respekt för denne herrn!!! Länge har jag tvivlat på honom - faktiskt - men han har nu visat sin sanna färg. Kåthet på framgång kan få de flesta att glömma sina tidigare patos!!!

    kram

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare