Fuck u å såna grejer.

 

Jag å den Gudasända Gottfrid sov lugnt i natt.
Efter flera nätter som han varit uppe å trampat var å varannan timma så sov han äntligen knall bredvid mej.
Vi somnade strax efter ett. Vaknade när pappan i huset stökade runt efter mackor å lunchlåda strax före sju.
Jag blundade, tittade upp och trodde det passerat nån timma men klockan var över elva.
Ja, jäklar vad vi är födda till lata liv jag å min prins.

Jag mår bättre men inte bra.
Fast Märtas död har även fört med sej en mer oväntad effekt.
Jag har blivit så vansinnigt trött på att låtsas, på att tassa runt på tå, på att ta skit.
Det kanske ni tycker att jag alltid har varit men det har blivit... mer.
Om det blivit bättre eller värre är väl en tolkningsfråga men jag känner mej elakare, grinigare och mindre rädd för konsekvenser.
Jag tänker ryta ifrån. Jag tänker droppa allt som inte är bra i mitt liv. Jag tänker göra mej av med alla som stjäl den minsta lilla energi i från mej. På nätet och IRL.
Ja, jag hör själv... det låter inte så jäkla sympatiskt men jag har ett starkt behov av att städa!
Det jag varit rädd för i åratal har hänt.
Sånt gör något med människor. Antingen knäcker dem eller oxå gör dem mer hårdhudade. Om livet... om 2013 kan bli lite snällt... så kanske jag mjuknar igen.
Jag är en människa som kan vara väldigt hård. Å väldigt mjuk.
Väldigt empatisk. Å väldigt skoningslös.

Den Gudasända Gottfrid stoppade igår ner näsan i min handväska.
När maken gick förbi sa han till prinsen "Nej, men har du fått brev Gottfrid"
(Nej, han sa "Har du fått brev Torsten" för han ENVISAS med att kalla min hund för det.)
Sen tog han brevet ifrån prinsen och gav det till mej. Det var nämligen inte Gottfrids brev. Det var mitt sjukintyg. Jävlar med.

När jag tänker på mitt liv så ser jag att det ofta har förändrats av andra människors hårda dom av mej.
Jag tänker tex på den klumpiga och otrevliga arbetsförmedlaren som dömde ut en ung å outbildad fyrabarnsmamma och fick mej att med stora kliv marschera till Komvux.
Vi får se om den märkliga läkaren har samma effekt.
Just nu känns det så.
Det känns som om han öppnat mina ögon för MIN del i att mitt äktenskap haltar.
Min del, den jag knappt sett förut eller bara betraktat som en konsekvens på makens beteende. Mitt fjärmande, mitt 100% fokuserande på hundarna, min bristande kompromissvilja.

Jag har lite att jobba med.

Puss/ Asta