måndag 28 januari 2013

Barn

 

Min äldsta flicka väntar barn.
Jag ska bli mormor.
I juni.
Det är förstås ogreppbart men fantastiskt.
Riktigt riktigt verkligt känns det inte, men det smälter in allt mer när jag ser den växande magen.

Det är snart 26 år sedan jag blev mamma för första gången.
18 år sedan min yngsta föddes.
Mellan de där åren hann det hända massor i synen på förlossningsvård, bb och även hur man bör leva som gravid.
När jag väntade mitt första barn rökte jag tex till 4 dagar innan förlossningen.
Inte särskilt många tyckte att det var konstigt.
Jag bodde hemma med mina morföräldrar mitt första halvår som mamma.
Tills jag blev myndig.
Krocken mellan hur jag ville sköta mitt spädbarn och vad mormor fått lära sej var jättestor och ledde till nästan dagliga konflikter.
Hon tyckte inte om att jag ammade oftare än vad 4:e timma, att jag inte lät bäbisen skrika (å vädra lungorna), att jag sov tillsammans med henne.

Jag trodde faktiskt inte att barnuppfostran och synen på småbarn kunde förändras så mycket till nästa generation, den kändes väldigt klar... väldigt förnuftig, men jag hör på min dotter redan att vi tänker väldigt olika om mångt och mycket.

Numera är det en hel vetenskap att vänta barn.
Vad man får lov att äta, vad man inte får lov.
Folsyra och sova på vänster sida.
Med sängen i nordöstligt läge, täcket skakat 5½ gång å kudden upp å ner.
Typ.
Jag var kanske "ung å dum" när jag var gravid men jag var inte alls lika ängslig som många gravida är idag. Å tacka fan för att de blir ängsliga när så mycket anses skadligt.
Sunt förnuft verkar inte vara något som Mödravården rekommenderar idag.
Att kvinnor föder barn överallt och har gjort i alla tider.
Att det nästan alltid går bra och då det tyvärr inte gör det så är det förmodligen inte för att den stackars mamman sovit på höger sida.
Om jag var barnmorska skulle jag säga "Lita på dina instinkter å njut, du är bara gravid en... två... kanske tre gånger i ditt liv." 

Som barn vill man inte upprepa sina föräldrars misstag.
Man vill göra annorlunda, man vill göra rätt.
Så har det alltid varit.
Ofta leder det till ett bättre föräldraskap, en mer respektfull relation till sitt barn, men ibland går det lite fel. Läs: Curlinggenerationen.
Det kan bli FÖR bra oxå.
Något som varje blivande förälder kan vara säker på är att ni verkligen lyckas med att inte göra om era föräldrars misstag (vilket är svårare än man tror) ja då kommer ni att göra helt egna, nya misstag.
Det GÅR nämligen inte att vara en perfekt förälder lika lite som det går att vara en perfekt människa.
Good enouth får räcka. Icke skadlig.

Jag tänker att många av dagens unga föräldrar idag är FÖR försiktiga med sina barn, vill skona dem från allt som gör ont eller som gör dem ledsna.
Man vill dem väl så klart.
Men barn behöver få skrubbsår på knäna för att lära sej vara försiktigare nästa gång.
De behöver smaka på sand å gräs för att veta att det inte är särskilt gott.
De behöver ramla av gungan, få bli besvikna, arga.
För det är livet. Å livet måste vi alla lära oss klara av.

Läs för era barn. Prata mycket med era barn.
Visa barn alla sorters känslor och visa dem konsekvenser.
Älska dina barn, omhulda dem men låt dem göra sina egna misstag.
Låt dem skita ner sej, låt dem få älska och umgås med djur.
All denna sterilitet gör ungar allergiska, all denna omsorg gör dem veka.
Älska, lek och ha is i magen.
Det är mitt bästa råd.

Puss/ Asta

6 kommentarer:

  1. Du har rätt - det är så många 'förbud' när man är gravid nu för tiden! Jag sa till barnmorskan när jag var gravid att jag kan inte leva utan sushi och blodigt kött, hon var helt förskräckt och tyckte att jag var väldigt oansvarig. Men hur många känner man som fått listeria av mat? Jag känner ingen och det är ju det som kan skada fostret. Jag åt vad jag ville och drack även ett glas vin vid speciella tillfällen nån gång ibland. Nu är ju Tora för liten för att slå sig än så länge men jag kan inte tänka mig att jag kommer vara överbeskyddande på något sätt, och hundhår och slem får hon i sig varje dag i lagom dos... ;-) Det är väl klart att man är livrädd att det ska hända ens barn nåt, men man måste ju få låta barnen ha en barndom som är ROLIG och inte bara säker?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej men precis! Att få skita ner sej och ha roligt och att bli uppmuntrad till att "du kan" är en viktig del av barndomen. Kranar

      Radera
  2. Min svärmor åt rå lever när hon väntade min man. Gör man det nu i Sverige som gravid är det i klass med att supa sig och magen redlös. Det blev människa av maken med ;-).

    Innan jag visste om att jag väntade lillebror snusade jag och drack alkohol ibland. Först i vecka 13-14 visste jag att lillebror var på g. Om det blir människa av honom återstår att se...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej å välkommen. Vad roligt med alla dina kommentarer och tankar. Hoppas du blir kvar.
      Ja men precis, det är så ängsligt numera. Visst det är klart att man ska vara rädd om sej men inte så jäkla rädd att man är livrädd för allt. Kram

      Radera
  3. *ler* Japp!!! Alldeles för farligt att lyssna på alla "goda råd". Till och med de som kommer från mödravården. Det bästa rådet jag fick när jag väntade B - för 13 år sedan - var av min mamma. Hon sa: "Sjåpa dig inte!! En massa ovetande småflickor föder barn dagligen - det du gör har miljarder gjort innan. Utan goda råd" Jag började skratta hysteriskt - för precis så var det. Och den känslan har jag behållit. Att mina barn är unika - för mig - men att barn föds i varje sekund. Man kan inte skydda dem mot allt. Då gör man dem en björntjänst. Och jag och mina syskon som är födda med 10 års mellanrum har alla vuxit upp till friska vuxna. Trots att jag skulle dö om jag lades på rygg som bebis. Trots att de skulle dö om de lades på mage. Och en massa andra sådana meningslösa råd.

    Var god mot dig själv. Rör på dig. Ät som du gjort innan. Men med måtta. Skratta. Sjung. Må väl.

    Kramar

    SvaraRadera
  4. Jag ler med hela ansiktet ... vilken härlig mormor du kommer att bli ... med din inställning kommer ditt barnbarn bli till en enorm glädje för dig och förhoppningsvis avlastning för dotter med man och ... en stor tillgång för barnet.
    Vet att jag sagt det tidigare ... barnbarn är livets efterrätt, det är sött och välsmakande, underbart ljuvligt med de små liven, man vill bära dem genom allt det svåra de måste igenom förr eller senare. Man vill handla de finaste kläderna, de sötaste mjukisdjuren och de mest pedagogiska leksakerna och ändå leka med grytlock, decilitermått och teskedar i deras sagovärldar ... och låta dem leva och skratta i sin fantasi.Du har det allra roligaste framför dig nu ... En mormor har alltid något att vara stolt över ;)/Mormor

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare