tisdag 25 december 2012

Så klart

 

Jag är trött.
Oändligt trött.
Jag orkar inte ens tänka på 2013.
Inte tänka på allt arbete, alla konflikter, alla krav.
Jag är såååå trött och vill ingenting mer.
Men jag är inte livstrött, jag vill inte dö.
Jag vill tvärtom... desperat... leva.
Bara inte här å nu å som det är.

Jag skulle behöva hyra en stuga vid en ödslig strand, långt bort från ära och redbarhet.
Jag skulle behöva fylla det med mat, förnödenheter och böcker.
En dator utan internet där jag kan skriva men inte ha kontakt med omvärlden.
En telefon som jag bara skulle använda i yttersta nödfall.
Å mina hundar.

Jag skulle behöva vara där i fred.
Kanske en månad. Kanske tre. Kanske tolv.
Så länge det behövdes.
Jag skulle förmodligen bli rastlös och sällskapssjuk av bara helvete första tiden, men det skulle gå över.
Jag skulle sakna mina barn, men jag skulle överleva.

Jag skulle inte ta med mina mediciner.
Jag skulle läka min ångest med arbete vid datorn och långa  promenader.
Jag skulle sova när jag var trött oavsett tid på dygnet.
Jag skulle läsa andra människors kloka tankar om livet, kärleken och svårigheten med att vara människa.

Jag skulle vilja sätta livet å relationer på paus och släppa alla krav å förväntningar.
Men det går inte.
Så klart.

Puss/ Asta

2 kommentarer:

  1. Förstår precis... Faktiskt.

    Kramar

    SvaraRadera
  2. Förstår dig så väl. Du borde på allvar överväga att följa med mig på en skrivkurs i Toscana på 2 veckor som jag funderar på inför nästa år. Många kramar!

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare