måndag 3 december 2012

Inte helt förtjust.

På tal om portvakter... läste precis en bok om en sådan... så är det precis vad mina hundar tror att jag är.
Född till att vara deras portvakt.
De avskyr stängda dörrar. Är de inne vill de absolut ut, och är de ute så vill de snart in igen.
Om å om å om igen.

Den första snön har fallit över Halland och det är snorkallt.
Kanske kan vi inte skryta med de -20° de har uppåt i landet men å andra sidan bor vi på västkusten och det är ingen barnlek det heller.
En vän till mej hade sin norrländska väninna hemma ett år. Norrländskan skulle gå en promenad å fnös föraktfullt åt rådet att klä sej varmt, det var ju bara nollgradigt å hon var minsann van.
Men norrländskan kom in blåfrusen rätt fort.
Nåt med saltet, luftfuktigheten och denna ständiga blåst gör att det känns mycket kallare än vad termometern visar.
Jag kan gilla snö och vinter. När det är några få minusgrader, nån dm snö och så där lagom med luftfuktighet. När kylan fortfarande går att klä sej emot. Inte när den går genom märg å ben.
Sen har vi på västkusten oftast inte lika bra kläder som ni högre upp. Vi är helt enkelt inte vana vid kyla å äger inte vinterställ och 5000 kr jackor som man kan vandra i nordpolen med.  

Men visst....
Visst är det lite tjusigt. Inomhus.
Märta blev lycklig när hon fick se snön.
Hon strosade ut lite värdigt och mitt på tomten gjorde hon en serie glädjehopp.
Gottfrid däremot som aldrig sett snö förut var initialt väldigt skeptisk och struttade runt lixom på tå.
Men även han insåg charmen av snö rätt fort å nyss kom han in (igen) å såg ut som tomten med snö i hela ansiktet.
På tal om det... jag minns min Baron Makaron.
Han var en Bouvier des Flandres och för er som inte vet vad det är för ras så är det en stor hund med massor av päls.
Päls som det fastnar snö i.
När han varit ute hade han som stora moonboots på sej av snö som försiktigt fick smältas bort i ljummet vatten. Hela huvudet var som en stor boll av snö.
Han var konstant varm den hunden och älskade all form av kyla.
Borrade ner skallen i snödrivor. Eller satte upp nyllet rakt mot blåsten och det piskande regnet.
Fina Baronis makaronis.
Men det är väldigt mycket enklare med korthåriga hundar. I alla väder.

Jag ska ge hundarna lite frukost och sen bege mej ut.
Kanske knäppa lite kort. Här nere vet man aldrig hur länge det varar.

Puss/ Asta

1 kommentar:

  1. I kväll är jag mycket kluven till kylan och snön. Kylan kan jag verkligen var utan. I alla lägen! Men snön.. Idag var den så rogivande. Så förlåtande.. Enda tills jag insåg att jag skulle bli tvungen att kanske ställa in det efterlängtade konsertbesöket i Göteborg i morgon... Suck. Och då kändes det riktigt, riktigt apigt.

    Hoppas du har en finfin tisdag. Puss

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare