Astas adventskalender. 8:e december

Tänkte köra en serie. Från 1:a dec till julafton. En riktig bloggutmaning till mej själv. Adventskalendern kommer att bestå av människor som inspirerar mej. Eller som jag tycker är duktiga. Eller snygga.
Människor jag gillar helt enkelt. Jag kommer att blanda kända och privata godingar.
Välkomna till Astas adventskalender.


8:e december. Jag ger er...


Mona Sahlin. (Ja, men ni visste ju att hon skulle komma.)
Född 1957. Maka. Mor. Socialdemokratisk politiker i hela sitt vuxna liv.
Partiledare mellan 2007 och 2011. Två gånger har hon snubblat på målsnöret till att bli Sveriges första kvinnliga stadsminister.

Min stora politiska förebild och idol. Till skillnad mot alla som tjatat om Margot och Anna som tänkbara kvinnliga stadsministrar så har jag alltid hållit Mona högst.
Jag tycker att hon är... fantastisk!
Mona Sahlin gjorde en gång karriär på att "vara som människor är mest", på att tala som folk gör mest. Hon gjorde karriär på att hon nådde fram till även de som inte var så jätte intresserade av politik och på att hon kunde förklara klura begrepp på ett enkelt sätt.
Mona Sahlin var "som vem som helst."

Under Tobleroneskandalen blev det hennes fall.
När hon inte hållit ordning på kontokorten. När hon handlat lite basicprylar med sej hem efter en tung dag på jobbet, blöjor och toblerone, och tänkt att det rättar jag till sen.
När skandalen (ett insiderjobb blev känd) uppdagades ju även att hon hade p-böter, hon hade slarvat med räkningarna osv.
Säkert inte för att Mona Sahlin var en särskilt slarvig människa utan för att hon skulle vara "som alla andra" och rodda runt familj och ett krävande jobb på 10-15 timmar om dagen utan hjälp utifrån.
Utan barnflicka, städhjälp eller revisor.
Sån var hon som politiker. På gott och ont.
Även i sista vändan tror jag hennes feminina, vanlighet blev hennes fall.
Som sådan kunde Sverige tänka sej en partiordförande, men inte en stadsminister.
Omedvetet bär vi runt på en massa föreställningar om hur man i vissa positioner BÖR se ut och uppföra sej. (Gärna då vara medelålders man som pekar med hela handen i sin ledarstil.)
Mona hade en väldigt tillåtande, modernt ledarskap har hennes medarbetare vitnat om.
Målinriktat, ambitiöst men tillåtande.
Till och med Fredrik Reinfeldt gav henne cred för det i slutet av förra valupptakten.
Han sa "Ju tuffare opinionsläget har sett ut, ju hårdare och mer entusiastiskt har du jobbat."

Jag älskar å beundrar Mona. Jag sörjer att hon aldrig fick bli vår första kvinnliga stadsminister, att Sverige inte var redå för det.
Jag tycker att hon har sunda, förnyande egenskaper åt vilket håll Socialdemokraterna ska gå, vilket samhälle vi vill ha. Jag tycker hon är en av de mest engagerade talarna med en fantastisk retorik som vi har i det här landet. Hon syns. Hon märks. Hon går genom rutan. Och som uppvuxen in i partiet så kunde hon politikens turer utan och innan.

För Mona Sahlin var politikern som menade vad hon sa. Som salförde sin tro och sina idéer och inte bara gick på vad väljarna ville höra. Hon avskydde klassamhället. Hon umgicks med homosexuella, arbetare, invandrare privat. Hon behövde inte "åka ut i landet" och se hur "vanligt folk" hade det.
Hon levde mitt ibland dem.
Ingen nu aktiv politiker gick så hårt åt fördomar och Sverigedemokraterna. Med stort mod, hög röst och rejält på fötterna smulade hon sönder deras... trams.
Det är ingen slump att det var henne som Sd avskydde mest av alla, eller att hon har närmast kultstatus i förorterna.
Människorna där kände sej sedda och lyssnade på av henne.
Hon var en modig politiker. För det första sa hon alltid "ja tack" till makten och för det andra var hon den som även tidigare i hennes politiska karriär, under olika ministerposter, blev utskickad för att vara den som informerade massmedia och därmed oxå folket när det var tuffa impopulära  beslut som det skulle berättas om.
Å ingen granskades så hårt som henne. Internt bland partiet och av massmedia.

Mona Sahlin. Förbannat skicklig. Förbannat sympatisk.
Det är så synd att hon aldrig riktigt fick chansen till den verkliga toppen.
Förbannat synd.
För oss alla.

Puss/ Asta